NR SA
——
n lindrig handtryckning, accompagnerad af er
blick, så full af sympati, af innerlighet och vär-
ma, att han ej kunde få en blund i sina ögon pi
hela den återstående delen af natten, och först
mot morgonen föll i en orolig slummer, hvarutur
ban snart, liksom vid början af denna dråpliga
historia, väcktes af den lilla muntra Freudenborgs
hesa röst, som tätt vid hans öra framhväste föl-
jande hexametrar:
Vakna! du fräcke rival, som kastat din skugga e-
mellan
Mig och den strålande nymf, rik uppå skönhet och
uld!
Ha! förfärlige orm, som länge jag hyst vid mitt hjerta,
Säg, har du slingrat dig hit? — hit, till de ramsalta
bad ?
Rutschenbjelm gnuggade sig i ögonen och skrat-
tade, som han alltid gjorde åt den lilla, kostligs
figuren: Jag skulle också hafva lust att frågs
huru du rullat hit. Men det var bra roligt imed.
lertid att få skåda ditt frodiga fullmånsansigte
Sitt ner, du gamle oefterrätligel,
Freudenborg sträckte ut handen och svarade:
Sitta? nej tack! Din stol, den skulle mig bränna
Här står jag
Liksom Babylons mur, oomkullrunkelig, stark.n
Nå, efter behag), svaradg Rutschenbjelm oct
började kläda sig, men du ser ovanligt melan
kolisk ut i dag, och du är hesare än vanligt.
Kan jag väl annat! Mitt hjerta, mitt arma, förkros
sade hjerta
Lider af svartsjukans qval alltsen jag såg dig i går
Ser du, jag hoppades få tretusende skeppund af smide
Hoppades bli en patron, väldig, rangerad och gift.
Men så kom du hitåt. Jag såg nog hur du gick til
) äntring,