NR SA —— n lindrig handtryckning, accompagnerad af er blick, så full af sympati, af innerlighet och värma, att han ej kunde få en blund i sina ögon pi hela den återstående delen af natten, och först mot morgonen föll i en orolig slummer, hvarutur ban snart, liksom vid början af denna dråpliga historia, väcktes af den lilla muntra Freudenborgs hesa röst, som tätt vid hans öra framhväste följande hexametrar: Vakna! du fräcke rival, som kastat din skugga emellan Mig och den strålande nymf, rik uppå skönhet och uld! Ha! förfärlige orm, som länge jag hyst vid mitt hjerta, Säg, har du slingrat dig hit? — hit, till de ramsalta bad ? Rutschenbjelm gnuggade sig i ögonen och skrattade, som han alltid gjorde åt den lilla, kostligs figuren: Jag skulle också hafva lust att frågs huru du rullat hit. Men det var bra roligt imed. lertid att få skåda ditt frodiga fullmånsansigte Sitt ner, du gamle oefterrätligel, Freudenborg sträckte ut handen och svarade: Sitta? nej tack! Din stol, den skulle mig bränna Här står jag Liksom Babylons mur, oomkullrunkelig, stark.n Nå, efter behag), svaradg Rutschenbjelm oct började kläda sig, men du ser ovanligt melan kolisk ut i dag, och du är hesare än vanligt. Kan jag väl annat! Mitt hjerta, mitt arma, förkros sade hjerta Lider af svartsjukans qval alltsen jag såg dig i går Ser du, jag hoppades få tretusende skeppund af smide Hoppades bli en patron, väldig, rangerad och gift. Men så kom du hitåt. Jag såg nog hur du gick til ) äntring,