något hård, såsom terzqvartackordet på h, hvil-
ket omedelbart följer efter qvintsextackordet på
b (stycket går i F-dur); icke dess mindre torde
denna sång göra lycka, då den utföres väl, helst
då Rossini, trogen sin gamla lofliga vana, ihåg-
kommit sångaren med en liten kadens, som imed-
lertid icke är svår att utföra.
Man bör bålla utgifvaren räkning för det att
han försett sångerna jemväl med svensk text,
synnerligen då öfversättningen (särdeles i JE 2
och 53) är ganska lyckad.
Verkets yttre är utmärkt al en ovanlig elegans,
och kan i typografiskt hänseende mäta sig med
utlandets vackraste publikationer -i denna väg.
—U—