nungens befallningshafvande vunna upplysningar, än hållit, att för möjligt undvikande af svårigheten at till Kinnevalds häradsrätt inkalla aflägse boende per söner, förhör kunde inför Konungens befallningsbafvan de varda hållet med ej mindre löjtnanten Tellande och sekreteraren Landberg, hvilka skulle af inspekto ren Wallman från Snyttringe emottagit kartor, dei förra till belopp af 78 Rdr och den sednare för 9: Rdr Bko, än äfven med handlanden Roth vid Wer namo, som utaf länsmannen Dyberg fått emottaga fö 194 Rdr kartor; äfvensom att berörde kartebelopi kunde varda infordradt från bemälde personer elle från dem, som sedermera kunna samma kartor er hållit. I anledning häraf hade blifvit inkallade och tillstä deskomrrit löjtnanten Tellander, handlanden Roth oct e. o. kammarskrifvaren Landberg, hvilka, i närvarq af br bäradshöfdingen Isberg, serskildt hördes och be. rättade. 1:o0 Tellander: i enlighet med en inlemnad skrift, som hufvudsakligen innehöll följande: Vid ett tillfälle på Schedingsnäs i sistl. Augusti el ler September månader, anmodade hr löjtnant Liljen berg mig att afhemta chartor hos bruksinspektor A Wallman för 78 Rdr Bko, samt att öfversända den till hr lagman Lemchen för att dermed chartera be: mälte hr löjtnants köpebref på Schedingsnäs och Tylleryds egendomar. Dessa uppdrag fullgjorde jag, och för verkställigheten af det sednare öfversände jag chartorne till löjtnant Adlerbjelke, som är boende på Hinselund hos hr lagman Lemchen, Löjtnant Adlerbjelke återskickade mig chartorne med den underrättelse att hr lagman Lemchen vägrade att emottaga dem. Jag återlemnade det stämplade papperet tillika med underrättelse om löjtn. Adlerbjelkes svar till löjtnant Liljenberg, och är detta allt jag har mig härom bekant, och känner jag ej om chartorne voro falska eller ej. Löjtn. Liljenberg emottog chartorne af Wallman enligt hans eget yttrande som liqvid för, en hos Wallman egande fordran. Jag får ock tillägga att Wallman upplyst, det han af notarien Axel Meurling emotTtagit stämpladt papper för flera hundrade riksdaler banko i stället för kontant för ett par hästar meå vagn och selar, som bemälte Meurling sig tillhandiat. Då jag sedermera träffade hr lagman Lemchen och begärde förklaring huru han kunde vägra att emottaga det insända stämplade papperet, svarade han, det han trodde att kartorne voro i statskontoret orätt åtkomna och han derföre ej ville befrämja dess afyttring. Liljenberg, förtretad öfver sådan vägran att öfvertaga kartorne, öfversände dem sedermera till garfvaren Lundström i Ollmestad, för att jemte fyllnadschartor, som Lundström skulle inköpa, inlemna dem vid Wessho häradsrätt vid tillfälle då lagfart skulle sökas å Schedingsnäs. Då jag af Wallman emottog chartorne voro kronolänsman Dyberg och hr A. W. Beutersvärd på Earyd närvarande. Wallman aflemnade chartorne först efter det vi i sällskap från Schedingsnäs ankommit till Ulås. Jag anhåller ödmjukeligen att enligt Kongl. resreglementet erhälla ersättning för min inställelse enligt nedanstående räkning., Hr Tellander hade tillagt: att han ej visste, huruvida de ifrågavarande kartorne blifvit gagnade till biläggning af köpebrefvet om Schedingsnäs;: men väl, att de för sådant ändamål inlemnades till domstolen; och hade herr löjtnanten ryktesvis hört, att köpebrefvet å Eds egendom, hvilket blifvit karteradt af kronebefallningsmannen Meurling, skulle vara belagdt med samma sorts kartor, eller sådana, som numera anses falska, ehuru man icke, vid den tiden, ännu hört talas om att falska kartor voro i omlopp. 2:o Roth: i qnlighet med en skrift af innehåll i hufvudsakenz: Det ifrågavarande kartebeloppet 494 Rdr Bko har jag i stället för penningar emottagit af herr kronolänsmän Dyberg, som på detta sätt till mig önskade liqvidera nämnde skuldebelopp. , Jag, som icke är embetsman och således icke haft med kartor att skaffa, kunde icke förstå eller ens ana att någon oriktighet dermed ägde rum, i synnerhet då jag emottog dem af ortens kronobetjening. i För att få pengar för kartorne, lemnade jag dem till handlanden herr J. F. Ring i Jönköping på Hvetlanda marknad, sora, lika okunnig som jag om någon den ringaste oriktighet dermed, sjelf emottog dem utan anmärkning. Häraf finnes, att jag är aldeles skuldlös i målet, deri jag icke bör inblandas, enär jag så alldeles utan all förskyllan, kommit att blifva innehafyare af ifrågavarande stämpelpapper, bvarföre jag ödmjukligen anhåller att blifva frikallad derifrån för att slippa vidare re or och besvär. Stämpelpapperet utgör min egendom och hvilken jag icke lemnar ifrån mig förr, än jag derför erhåller penningar, emedan min fångesman måste betala mig kartorne, och i sådant fall blir det min skyldighet att till honom återlemna de erhällna kartorne. Det är utom dess ännu blott en förmodan att de ifrågavarande kartor äro falska. Roth yrkade ock ersättning för inställelsen enligt räkning, tillkännagifvande: att han, emedan Dyberg icke var försedd med penningar, såsom betalning för sin: fordran, emottagit de ifrågavarande kartorne till belopp af etthundrade nittiofyra riksdaler banko mot fem procents rabatt; att Roth så mycket mindre kunnat derföre hysa någon betänklighet, som man då ännu icke försport att falska kartor voro i omlopp. Kartorne uppvisades af Roth, som på erinran af vice häradshöfdingen Isberg, burusom alla anledhingar förefaunnos, att anse samma kartor för falska, nu öfverlemnade dem i Konungens Befallningshafvandes vård; dock under förbehåll af sin äganderätt till desamma, och att framdeles återfå dem. 3:0 Landberg: att bruksinspektoren Wallman, som örra hösten någon tid vistades bär i staden, en dag slutet af sistlidne September månad, sammanträffat ned Landberg, och då yttrat sig vara nödsakad resa ort ; och emedan han häftade för skuld. deis till kälarmästaren Hallenberg, dels grefve Seth och dels sandberg sjelf, men saknade medel att samma skuller kontant liqvidera, bad han, att till Landberg få emna stämpladt papper till belopp af omkring fyra undradetjugufem riksdaler banko, hvafaf Landberg jels kunde göra sig sjelf betalt och dels besörja livid åt grefve Seth samt Hallenberg. Dessa sednare ägrade likväl att såsom betalning emottaga kärtorne, erom Landberg tillskref Wallman, som då begärde artorne åter, och nämnde häradshöfdingen Tornerjelm såsom den der vore villig att köpa dem: hvareko I AA MO wW ww I WH Am M I off POR TP ORM PP NN RA