1842 ett brigadbefäl, då armöen samlades, för att gå öfver till Tyskland; men detta uppsköts till 1813, i Maj månad, och han erhöll då, efter att hafva blifvit befordrad till General-major, befälet öfver hela den division, som i Götheborg gick om : bord på Engelska och: Svenska transportskepp, för att afgå till. Pommern : och Mecklenburg. Han förde under fälttåget 18143 befälet öfver denna, den andra svenska armeådivisionen, ända till efter slaget vid Grossbeeren, då han emottog befälet öfver första divisionen, hvilket han sedan fortfarande förde vid Dennewitz, Leipzig, i Holstein, der fästningen Fredriksort kapitulerade och besattes af hans trupper, samt under 1814 års tåg till Brabant, och åter till fäåderneslandet, hvarefter han med den äfven gjorde norska kampanjen. först under H. K. H. Kronprinsens direkta befäl. och. sederimera under H. Exc. grefve von Essens, intill dess föreningen afslutades. Efter freden och vid armåeens förändrade organisation, 4846, blef frih. Posse chef för 44:e infanteri-inspektionen, och sedan denna organisatior åter ändrades, fick han befälet öfver tredje armåfördelningen. Under denna tid hade general löjtnanten Posse flera gånger befälet vid större sammandragne läger, och äfven förtroendet at föra befälet öfver de trupper, som 4824 inmarscherade i Norge, till ett öfningsläger gemensara! med norska trupper, hvilka. äfven ställdes under hans befäl. 41826 upphöjdes han i greflig värdighet och deltog vid 4829 års riksdag åter i Riddarhuset: förhandlingar. ! Han blef då serafitmerriddare, 4852 seneral af infanteriet och erhöll 4856 öppet bre på excellensvärdigheten. Han tog följande åre ,fsked ur krigstjensten, vid en ålder af 70 år och då han dödt barnlös, är den grefliga ätten A: 1414, Posse, utsloeknad. Grefve Posse var en i praktiskt afseende ut märkt militär. Oaktadt ett naturligt häftigt sin nela.3, var ham lugn i faran, och hade en lätt oc! redig, fattning, som i det kinkiga ögonblicket all tid höjde honom öfver omständigheterna. Ha kunde , i den första uppbrusningen af ett Iynne som stundom försvårades af en besvärande iefver sjukdom, hänföras; men hans ädla karakter godt sjorde genast ögonblickets misstag, och han var allmänh et älskad af sina underhafvande, samt egd deras förtroende och högaktning. Fäderneslande kunde ej mer hafva gagn af hans verksamhet Denna hade till och med 2f ålderdomen, såson ofta är fallet, öfverlefvats. Men hans gaml stridskamirater skola säkert egna honom ett er känsamt nrinne och den vördnad som en redli vilja, ett högsinnadt mod alltid utkräfva. De som stått under hans befäl, skola aldrig glömma att han såsom befälhafvare, alltid var den förste att sörja för soldatens behof och fördet; samt at försvara, såväl den enskildes rätt, som det all männmas bästa. TEE