hos Regeringen och med tvänne dess högre funk
tionärers tillgöranden såsom anledning, då likvä
de enskilda bemödanderna hafva föregått. Om rän
teförsäkringsanstalterna lyckas och landet kan hemt:
någon välsignelse deraf, så är det väl på det hel:
detsamma, hvem som föranledt dem. Hvar och
en, som något bidragit dertill, har då rätt till er-
känsla; men det har synts oss, att rätt i alla fal
bör vara rätt, och egentliga orsaken, hvarföre v
ansett skäligt att kommentera Biets berättelse, är
för öfrigt, att det icke länder till stor uppmun-
tran för enskilde medborgare, som först väcka
nyttiga idger och uppoffra tid eller penningar för
deras bringande till verkställighet, om den egent-
liga hedern deraf inför allmänheten skall, genom
oriktiga underrättelser, så att säga, eskamoteras
af andra. Hela den nu ifrågavarande saken kan
ju ändå låta lika bra för historien, om hon får att
berätta, att anstalten blifvit införd under något a!
Konung Carl XIV Johans regeringsår.
— För några dagar sedan yttrade Aftonbladet,
1 anledning al ett par i Biet införda ultrakonser-
vativa artiklar ur Berliner litterarische Zeitung,
att denna tidning vore ett salarieradt blad, enkom
uppsatt för att bekämpa den nya tidens riktning
i de spekulativa vetenskaperna inom Preussen.
Detta togs då ej väl i Biet, som nekade till på-
ståendet. Vi hafve nu tagit närmare reda på
några af de uppgifter angående ifrågavarande blad,
hvilka rättfärdiga vårt förra omdöme och enligt
hvilka vi kunna temligen bestämdt framställa of-
tanämnde tidnings historik:
Tiåningen Berl!iner Litterarische Zeitung började
utgifvas för några år sedan af en tjensteman vid bib-
liotheket i Berlin, vid namn Brandes, och dess be-
stämmelse var då, att med bibliografisk noggranhet
och fullständighet redogöra för såväl den tyska som
utländska litteraturen inom alla vetenskaper, endast
senom att anföra titlar, pris 0. s. v., samt någon gång
en liten kortare anmälan af vigtigare skrifter. När
nu den stora reaktionen i Preussen, efter Schellings
ankomst i November 1844, med all kraft skulle sättas
I gång, blef man naturligtvis betänkt på en publici-
stisk organ för densamma. Till denna organ utsågs
1å Berl. Litt. Zeitung, som med början at 4842 så
ill vida förändrade sin förra plan, att den numera
skulle i hvarje nummer innehålla en s. k. ledande
artikel. I och med denna förändring erhöll tidnin-
sen af statsmedel 800 thaler i årligt understöd och
edaktionen kompletterades till ett klöfverblad, un-
sefär som Sv. Biets härstädes. En ung doktor Gruppe
ch en ung theolog Piper inträdde jemte Brandes.
Denna likhet är icke den enda. Jn annan finnes äf-
en deri, att liksom de mest ultra konservativa och
caktionära professorerne i Upsala hafva sin neder-
agsort i Sv. Biet, så äfven de i Berlin uti Berl. Litt.
Leitung, t. ex. Twesten, Neander, Trendelenburg (den
örsta ledande, artikel, hvarmed man började i 2 4
f tidningen 4842, kallad die neueste Dankrevolution
r af Twesten sjelf — ett formligt reaktionsprogram
not all utveckling framåt). Likasom nu vidare Sv.
siet pästår sig hafva Sverges utmärktaste vetenskaps-
nän på sin sida, så påstår det äfven, att Tysklands
est aktade vetenskapsmän skrifva i Berlinertidnin-
en. Tidningen är den stora reaktionens organ!
)erföre är den naturligtvis välsmaklig för Biet och
ess gynnare. En professor F. har ju till och med
ti den, som det förmodas, af honom författade arti-
el i Biet mot hr Almqvist, citerat derur ett omdö-
1e om Almqvists Tintomara.
enn