hos Regeringen och med tvänne dess högre funk tionärers tillgöranden såsom anledning, då likvä de enskilda bemödanderna hafva föregått. Om rän teförsäkringsanstalterna lyckas och landet kan hemt: någon välsignelse deraf, så är det väl på det hel: detsamma, hvem som föranledt dem. Hvar och en, som något bidragit dertill, har då rätt till erkänsla; men det har synts oss, att rätt i alla fal bör vara rätt, och egentliga orsaken, hvarföre v ansett skäligt att kommentera Biets berättelse, är för öfrigt, att det icke länder till stor uppmuntran för enskilde medborgare, som först väcka nyttiga idger och uppoffra tid eller penningar för deras bringande till verkställighet, om den egentliga hedern deraf inför allmänheten skall, genom oriktiga underrättelser, så att säga, eskamoteras af andra. Hela den nu ifrågavarande saken kan ju ändå låta lika bra för historien, om hon får att berätta, att anstalten blifvit införd under något a! Konung Carl XIV Johans regeringsår. — För några dagar sedan yttrade Aftonbladet, 1 anledning al ett par i Biet införda ultrakonservativa artiklar ur Berliner litterarische Zeitung, att denna tidning vore ett salarieradt blad, enkom uppsatt för att bekämpa den nya tidens riktning i de spekulativa vetenskaperna inom Preussen. Detta togs då ej väl i Biet, som nekade till påståendet. Vi hafve nu tagit närmare reda på några af de uppgifter angående ifrågavarande blad, hvilka rättfärdiga vårt förra omdöme och enligt hvilka vi kunna temligen bestämdt framställa oftanämnde tidnings historik: Tiåningen Berl!iner Litterarische Zeitung började utgifvas för några år sedan af en tjensteman vid bibliotheket i Berlin, vid namn Brandes, och dess bestämmelse var då, att med bibliografisk noggranhet och fullständighet redogöra för såväl den tyska som utländska litteraturen inom alla vetenskaper, endast senom att anföra titlar, pris 0. s. v., samt någon gång en liten kortare anmälan af vigtigare skrifter. När nu den stora reaktionen i Preussen, efter Schellings ankomst i November 1844, med all kraft skulle sättas I gång, blef man naturligtvis betänkt på en publicistisk organ för densamma. Till denna organ utsågs 1å Berl. Litt. Zeitung, som med början at 4842 så ill vida förändrade sin förra plan, att den numera skulle i hvarje nummer innehålla en s. k. ledande artikel. I och med denna förändring erhöll tidninsen af statsmedel 800 thaler i årligt understöd och edaktionen kompletterades till ett klöfverblad, unsefär som Sv. Biets härstädes. En ung doktor Gruppe ch en ung theolog Piper inträdde jemte Brandes. Denna likhet är icke den enda. Jn annan finnes äfen deri, att liksom de mest ultra konservativa och caktionära professorerne i Upsala hafva sin nederagsort i Sv. Biet, så äfven de i Berlin uti Berl. Litt. Leitung, t. ex. Twesten, Neander, Trendelenburg (den örsta ledande, artikel, hvarmed man började i 2 4 f tidningen 4842, kallad die neueste Dankrevolution r af Twesten sjelf — ett formligt reaktionsprogram not all utveckling framåt). Likasom nu vidare Sv. siet pästår sig hafva Sverges utmärktaste vetenskapsnän på sin sida, så påstår det äfven, att Tysklands est aktade vetenskapsmän skrifva i Berlinertidninen. Tidningen är den stora reaktionens organ! )erföre är den naturligtvis välsmaklig för Biet och ess gynnare. En professor F. har ju till och med ti den, som det förmodas, af honom författade artiel i Biet mot hr Almqvist, citerat derur ett omdö1e om Almqvists Tintomara. enn