— Uti Dagligt Allehanda för i går förmäles,
att man meddelat redaktionen, att frågan om stats-
rådernes och excellensernas rang inbördes ej va-
rit föremål för någon pröfning hos Konungen.
En sådan pröfning synes också icke behöflig, se-
dan Konungen sanktionerat den grundlags , hvari
den omförmälda koncessionen åt de konstitu-
tionella iderna, i afseende på statsrådernas rang
finnes, och detta numera blifvit grundlag.
et
— Drottningen, Kronfrinsen, Kronprinsessan
och två af Arffurstarne bivistade i går den kon-
sert, hvarom sujetterna vid den Kongl. teaterns
lyriska scen förenat sig till förmån för fru Säll-
ström. Publiken hade genom en talrik närvaro
svarat emot det vackra företaget och hade äfven
allt skäl vara belåten med sin afton.
— Den nya teatern utvecklar mycken verk-
samhet i afseende på nya pjeser. Icke mindre
än två sådana annonseras äter, alt gifvas ännu
under loppet af denna vecka.
— Aftonbladet har kommit på restlängd med
redogörelsen af Hr Anderssons dramatiska soire i
Lördags i Kirsteinska huset. Då vi nu kommit
att dröja så länge, åberopa vi endast Dagligt Al-
lehandas och Frejas omdömen, af hvilka läsaren
troligen redan tagit kännedom, och som i allmän-
het synas oss riktiga. Vi tillägge, att tablåen,
som föreställde Johan Bantr dagen före afrättnin-
gen, var ganska väl gjord, och Hr Stjernström
ganska lyckligt maskerad såsom Napoleon.
—EEEENE nn
Vetenskaps-Akademiens årssammankomst
p den 34 Mars.
Oaktadt vi redan meddelat några sammandrag-
na underrättelser om den öfversigt Akademiens
embetsmän vid denna sammankomst, hvar i sitt
fack, lemnade, af vetenskapens framsteg nästlidet
år, skall det dock säkert intressera allmänheten
att läsa deras intressanta anföranden, sådana de
afgåfvos; hvarföre vi reproducera till en början
Friherre Berzelii, så långt som det förekommer i
Biet för i dag:
Friherre Berzelius: Det förflutna året efterger icke
något af de föregående i rikedom på upptäcker eller
i den vigt för vetenskapernas framsteg, som dessa ega.
Det förnämsta fysiska faktum, som under loppet af
nästlidet år fästat den allmänna uppmärksamheten, är
en upptäckt af Meser, i Königsberg, att i fullkomligt
mörker gifves en radiation mellan kroppar, som fram-
bringar samma men svagare verkningar, som ljussstrå-
larna vid de fotografiska försöken. Ställer man vid
svagt eldljus på en, såsom vanligt joderad silfverplåt,
en annan kropp med en yta hvarpå figurer finnas teck-
nade, t. ex. ett graveradt sigill, hvars plana yta är
väl polerad, och lägger mellan båda på 3 ställen af
sigillets kant en liten kortlapp, så att ytorna icke få
råkas, och insätter dem sedan i ett skrin, som till-
slutes och lemnas i ett mörkt rum, t. ex. 42 eller 24
timmar, upptager dem då vid svagt eldsljus och be-
handlar den joderade plåten med qvicksilfverängor
och undersvafvelsyrigt kali såsom vanligt, så framkom-
ma derpå sigillets teckningar. Har man begagnat
en skifva af polerad koppar eller messing, i stället för
en joderad silfverskifva och sedan upphettar den så
att den anlöper, så framkommer teckningen i anlöp-
ningen.
Af hvad natur dessa mörka strälar äro, derom haf-
va begreppen ännu icke stadgat sig och olika menin-
gar blifvit vexlade. Att äfven i fullt mörker värmen
strålformigt går cmellan fasta kroppar är en länge
känd sak, men om värmestrålarne hafva denna för-
måga, eller den tillhör strålar, som icke på annat
sätt förut Uppenbarat sig utan förbindelse med strå-
lar af ljus, det är ett problem, som ännu återstår att
upplösa.
Imedlertid har detta factum upplyst om hvad som
föregår vid fotografering. Vi hafva trott, att jodsilf-
ver dervid reduceras och att qvicksilfverångans chemi-
ska inflytande på det reducerade silfret vore grunden
till teckningen. De Moserska försöken ådagalägga att
detta icke är händelsen, utan att det beror af en rent
fysisk förändring i ytans tillstånd, hvarigenom ångorna
af en kropp; som derpå kondenserar sg, anlägga sig
så olika på de af olika stark radiation olika influerade
ställena, att den radierande kroppens figurer uttrycka i
sig derigenom. Detta förhållande läter lätt försinligal
sig med ett enkelt försök.
Ritar man på en kall fönsterskifva med en sticka
af mjukt träd, som ingen repning kan göra på glaset,
en figur och andas genast lätt på det tecknade stället,
så står figuren ritad derpå, men försvinner med ångan;
och kan åter framkallas. Vore nu denna ånga icke
flygtig, t. ex. om den vore af qvicksilfver, så skulle;
teckningen icke försvinna.
Den fysiska förändring i ytan, som på detta sätt
uppkommer, behåller sig ganska kort, hvilket är en
nödvändig följd af de oupphörliga förändringar krop-
pars ytor beständigt undergå genom den vexlade in-
flytelsen af lysande och icke lysande radiationer ifrån
allt, hvaraf de på längre eller kortare håll omgifvas..
Magnus i Berlin och Regniault i Paris hafva full-
tändist meddelat sina vigtiga försök öfver Gäsernas
VT