icke sällan öfvertäcka, och lhksom uppsvälja det vigtigaste af allt: melodien. Erfarenheten har nogsamt visat, att musikkännaren stundom af harmoniernas följd måste sluta till huru melodien torde låta, såvida han icke kunnat henne utantill. Men detta förmår icke hvar och en kyrkogångare, kan ock icke af honom fordras. Den i musik oöfvade har derföre hittills, då mindre allmänt kända melodier speltes, ej sällan antingen endast med mycken möda, eller ock alis icke, varit i stånd, att ifrån den harmoniska yppigheten afskilja den sång, som skulle vara hans ledtråd. i Visserligen har en skicklig organist, jemväl med de hittills förefunna konstmedel, kunnat, vid enskilda tillfällen låta melodiska satser framträda starkare än de andra tonerna. Men dels var detta ingalunda hvarje spelares sak, dels ock svårast utförbart just vid koralerna. Med rätta har man derföre klagat, att koralernas melodier ofta icke framträda nog ktara, nog tydliga. Redan ganska länge har denna brist varit erkänd; men man har trott, att den icke stode att afbjelpa. Så mycket mera fägnande är det då, att i Sverige numera banan är bruten. Orgeln har blifvit riktad med en väsendtlig förbättring, som troligen blir märklig i tonkonstens annaler. Det har nemligen gjorts möjligt för organisten, att vid koralspeiningen låta ailenas! den högsta tonen af ackorderna klinga starkare än de djupare toner i samma ackorder. Melodien framstår genom denna uppfinning alldeles tydlig och blir förnimbar nog för hvar och en. Ty den klingar ju starkare än alla öfriga stämmor. Ackordernås djupare toner träda derigenom, som sig bör, något tillbaka i skuggan; de antaga nu sin sannskyldiga karakter af ackompanjemang, hvilket de i sjelfva verket ärd. . Just genom den omständigheten, att hittills alla ackordernas toner gjorde sig lika mycket gällande, stod orgeln efter många andra tonverktyg. Dess Hud var på visst sätt dödt och själlöst. Ty , vid all musikalisk uppförning, der ackompanjeil: manget på otillbörligt vis gör sig lika högljudt, som den stämma, hvilken det endast skall upp-! bärå och stödja, der är en oriktig anordning påtaglig; eller ock förråda de, hvilka vålla missförhållandet, huru föga musikaliska de äro, i ordets ädlare bemärkelse. — På orgeln var det imetdlertid, som redan nämndt blifvit, för detta icke; görligt att härntinnan åstadkomma, hvad mången! väl önskade att kunna. l Man finner sålunda lätt, hvilket värde en upp-l! finning eger, som sätter den, hvilken spelar det rikaste och mest majestätiska af alla instrumenter, i stånd att, enligt en riktig instinkts fordran, markera melodien framför ackompanjemanget lika väl, som hvarje annan musikalisk. tonkonstnär. Han gör detta nu till och med utan all serskild möda. Han spelar alldeles såsom. vanligt, så att, om endast det nyuppfunna registret är utdraget, hvar och en, som spelar koralen, såväl konstnären, som ock den mindre skicklige organisten, måste framlyfta melodiens sång. Första klaven till den nu omnämnda tillökningen af orgelns tillgångar gaf byggmästaren Moberg, densamme, som en längre tid bortåt varit inspektor öfver Åkers styckebruk, och, såsom sådan, bland andra märkliga arbeten, äfven ledde uppsättningen af jernspiran på Riddarholmen. Den af Moberg först uppfunna mekaniken var imedlertid ännu ofullkomlig. Ändamålet vanns dermed endast till en del: Den kunde någorlunda liknas vid en strumpväfvarestol, ) I och arbetade, liksom denne, icke nog tyst. Men sedan klaven en gång var gifven, har orgelbyggaren Wengström uttänkt en annän ny, ganska sinnrikx mekanik, der ändamålet vinhes genom ventilerb. Vi hafva sålunda att tacka, såväl Hr Moberg, som Hr Wengström; den ene för första ideen till en förbättS! ring, hvilken man redan i århundraden har önskat la sig ega; den andra för sakens betydliga utveckling s och förbättring. a a Utan tvifvel kommer uppfinningen att ännu meraln fullkomnas. Den behöfver detiflera afscenden; äfven så till vida att, om man icke mycket bestämdt samt hastigt nedtrycker den för tillfället högsta tangenten, det slags oljud, som organisterne beteckna med ordet hylning, kan inträda. Dock lärer genom en cubbel ld ventil äfven denna olägenhet kunna förekommas. Ehuru In uppfinningen sålunda ännu synes behöfva en utvecklingsperiod, innan den blifvit hvad den kan bli, så torde musikvännen dock med deltagande redan nuja förnimma underrättelsen om sjelfva förbättringens till-k varo. I sinom tid komma nog de utländska bladen u att utförligt afhandla hvad som här endast blifvit an-I tydt. Mean ej skola de kunna säga sig före svenskarne sjelfva hafva erkänt och hedrat svensk uppfinning. k Nu äpnu ett par ord för dåm som intressera siglq för orgelus byggnad. Kännaren kan lätt fänka sig att to melodiens förstärkning sker genom koppling. DPetlA märkliga och egendomliga i don nya upplinningen, !C och hvad som skiljer den från alla andra koppelin-!d rättningar, är den omständigheten,att här endast den Ib högsta af de nedtryckta tangenterna, vore de ock än jsce så många, kopplar. Herr W:s inrättning kan för Ö-jgc rigt anbringas i hvarje äldre orgel, endast utrymmet sc icke är öfver all höfva inskränkt. Så behöfves t. ex. n: för ett 49 stämmors verk (af denna storlek äro orglorna ai Stockholms större kyrkor), endast tillsättas ett skåp oc om 2 alnars längd, samma höjd, och en alns bredd. 34 Denna lilla tillbyggnad kan få sitt rum hvar som heslt, tdi bredvid eller inuti det gamla verket. Skåpets innehå håll består af ott litet verk för sig, om 4 eller 3, eller ne om ännu flere stämmor. Dessa börja vid ettstrukna,gc c, och fortgå genom de högre oktaverna. Som meloru dien i koralen aldrig går djupare än ettstrukna ec, så de behöfves här inga djupare pipor. Till ett 40 stäm-,go mors verk fordrar den nya tillbyggnaden ungefär ån trumpet 3, en stark prinzipal 8, en äfvenledes starkt nhä intonerad, öppen, 4 fot, samt en tvålot. an Kostnaden för dennna tillökning uti en äldre orgelit jorde kunna stiga till 609 å 700 Rdr Bko. I mindrelgo mt habhafsanc nHntntiotvic aka 2 0 a Mt rmaAr I fa — Joh MR Am — LA fn -—