STOCKHOLM den 3 April.
— Så väl i en Götheborgstidning, som i Dag-
ligt Allehanda för i dag berättas, att påstående
af herr statsrådet Fåhreus skall blifvit väckt, att
statsråderne och deras fruar böra placeras fråm-
om deras exellenser och deras fruar vid hof-
fester och dylikt, på grund af den wid sista
riksdag skedda grundlagsförändring, som tiller-
känner statsråderne, att näst statsministrarne va-
ra de högsta i riket i värdighet, och Alle-
hbanda-korrespondenten tillägger sig halva hört,
att Konungen härtill zgrundlagsenligt lemnat sitt
nådiga bifall. Om detta är grundadt, så är ny-
heten i sanning rätt intressant. -För vår del haf-
ve vi hittills blott hört omtalas, att fråga tillfäl-
ligtvis uppstått om statstådernes plats vid ett
middazsbord på hofvet, men icke om fruarnes
rang. Likväl är det gifvet att hustrun följer
mannens stånd och vilkor, och att således hvad
som i detta afseende finnes i grundlagen bestämdt
för herrar statsråderne sjelfva, äfven måste till-
komma deras fruar.
— Daglist Allehandas Måndagskorrespondent
har i dag upptagit Aftonbladets svar i anledning
af dess anmärkning i förra veckan rörande pro-
cessen mellan pigan Blomberg och apothekaren
Stahre. Korrespondenten säger, att han hvarken
sagt eller menat, att Aftonbladets artiklar föran-
ledt, än mindre åsyftat herr Stahres färföljande
af pojkar, men det synes honom vara af föga in-
tresse för en bildad allmänhet, att in extenso läsa
domstolsransakningar om kif och slagsmål emellan
tjenare och husbönder eller eljest, der ej fråga
förekommer om missbruk al något slags offentlig
myndighet. — Ivar och en har sin -åsigt, men
vi tvifle likväl att allmänheten skall instämma i
den, som Ailehandakorrespondenten här uttryckt,
emedan, i enlighet dermed, en stor det märkvär-
diga tilldragelser inom lagskipningen, som äro af
intresse för sjelfva lagarnas och sambhbälls-inrätt-
ningarnas belysande, skulle gå förlorade för
uppmärksamheten. Det kan ju finnas enskilda
missförhållanden, som kunna vara af stort infly-
tande på samhällets moraliskarställning i det hela,
utan att våld eller missbruk af embetsmannamyn-
dighet äro i fråga, och i hvilka icke ens något
resultat kan dragas från ett fall, men väl ett gan-
ska viatigt från många likartade; och det är
just för att vinna en ledning för omdömet i
sådana fall, som lagskipningens historik alltid an-
setts af intresse i alla länder, emedan: den visar
huru lagarne verka genom sin tillämpning.
EE —
Nä
— En framlidne amiral Cronstedts måg har
till Svenska Biet inlemnat en replik angående hvad
i Aftonbladet den 7 Mars finnes omförmäldt så-
som ett i Finland gängse rykte, att enkan efter
bemälde amiral skulle efterlemnat en betydlig
kontant summa, uppgifven till 1,500,000 rubel.
Mågen, som således icke lärer kunna vara någon
annan än den förut i svensk tjenst varande, och
sedan någon tid såsom Jlandshöfdinge, i Uleåborg
anställde Hr Stjernschantz, har i, denna replik vi-
sat en synnerlig hätskhet möt Aftonbladet, och
det synes, som vore dettavicke endast en följd al
blott den olyckan vi haft, att våga omtala ett
rykte, hvilket likväl Hr S. sjelf medgifver hafva
est rum i Finland, utan äfven deraf, alt den sjell
finske undersåten, som befinner sig för närvaran-
de. på en resa. i Sverige,. synes hafva sökt et!
tillfälle att få uttrycka sin ovilja mot dem, som
pnedsätta så väl regeringar som dess .organerp.
Detta må nu vara huru som helst, och kan vara
både oss och Svenska allmänheten likgiltigt, men
då vi, på grund af ett i Finland mera allmänt
omtaladt rykte, meddelat en från Finland insänd
artikel, anse vi äfven skäl att anföra de upplysnin-
gar, som Hr Stjernschants, under ;den tillagda för-
säkran: så sannt mig Gud hjelpe tilllif och själ,
låtit införa i Biet, till den kraft och verkan de
kunna hafva på Svenska läsore. De äro af föl-
jande lydelse:
Amiral Cronstedt och dess ereftinnas enskilda lef-
nad var den mest aktningsvärda man kån föreställa
sig. Alla som rätt kände dem, älskade och värderade
deras personlighet; den största mättlighet i förening
med en passande anständighet, under utöfvandet a:
välgörande, var för dem ett alldagHgt behof. Alla,
som besökte dem, bemöttes med välvilja, men de upp-
sökte få. Deras gamla vänner yorö deras mest yäl-
komna gäster: — aldrig hörde man dem förtala, klan-
dra eller knota, ett vitsord som allmänt lemnas. De
mesta depenser de gjorde, voro på deras barns bild-
. ning, åt hvilka fadren ville, såsom det skönaste arf,
lemna en god uppfostran. Deras död var bland de
skönaste och lugnaste. Han hade sagt, ett par dagar
innan han dozg, till läkaren, som vid sin ankomst såg
honom sysselsatt med att uppbränna en hop papper,
och på tillfrågan, hvarför han gjorde det: Jag har
lidit för många, men ingen skall tida för mig.
Han hade yttrat till presten, då honom tilldelades för
sista gången, nattvarden, detsamma, med tillägg: min
dö sstund är mig kärare än min förttel-etimma.
se TER AES LEKA EAST TAR ENDURA STAY
stR AEA ORT POET
ee ee - SKY a -