icke sällan öfvertäcka, och lhksom uppsvälja det
vigtigaste af allt: melodien. Erfarenheten har nog-
samt visat, att musikkännaren stundom af harmo-
niernas följd måste sluta till huru melodien torde
låta, såvida han icke kunnat henne utantill. Men
detta förmår icke hvar och en kyrkogångare, kan
ock icke af honom fordras. Den i musik oöfva-
de har derföre hittills, då mindre allmänt kända
melodier speltes, ej sällan antingen endast med
mycken möda, eller ock alis icke, varit i stånd,
att ifrån den harmoniska yppigheten afskilja den
sång, som skulle vara hans ledtråd. i
Visserligen har en skicklig organist, jemväl med
de hittills förefunna konstmedel, kunnat, vid en-
skilda tillfällen låta melodiska satser framträda
starkare än de andra tonerna. Men dels var det-
ta ingalunda hvarje spelares sak, dels ock svårast
utförbart just vid koralerna. Med rätta har man
derföre klagat, att koralernas melodier ofta icke
framträda nog ktara, nog tydliga.
Redan ganska länge har denna brist varit er-
känd; men man har trott, att den icke stode att
afbjelpa. Så mycket mera fägnande är det då,
att i Sverige numera banan är bruten. Orgeln
har blifvit riktad med en väsendtlig förbättring,
som troligen blir märklig i tonkonstens annaler.
Det har nemligen gjorts möjligt för organisten,
att vid koralspeiningen låta ailenas! den högsta
tonen af ackorderna klinga starkare än de dju-
pare toner i samma ackorder. - Melodien framstår
genom denna uppfinning alldeles tydlig och blir
förnimbar nog för hvar och en. Ty den klingar
ju starkare än alla öfriga stämmor. Ackorder-
nås djupare toner träda derigenom, som sig bör,
något tillbaka i skuggan; de antaga nu sin sann-
skyldiga karakter af ackompanjemang, hvilket de
i sjelfva verket ärd.
. Just genom den omständigheten, att hittills
alla ackordernas toner gjorde sig lika mycket gäl-
lande, stod orgeln efter många andra tonverktyg.
Dess Hud var på visst sätt dödt och själlöst. Ty ,
vid all musikalisk uppförning, der ackompanje- il:
manget på otillbörligt vis gör sig lika högljudt,
som den stämma, hvilken det endast skall upp-!
bärå och stödja, der är en oriktig anordning på-
taglig; eller ock förråda de, hvilka vålla missför-
hållandet, huru föga musikaliska de äro, i ordets
ädlare bemärkelse. — På orgeln var det imetd-
lertid, som redan nämndt blifvit, för detta icke;
görligt att härntinnan åstadkomma, hvad mången!
väl önskade att kunna. l
Man finner sålunda lätt, hvilket värde en upp-l!
finning eger, som sätter den, hvilken spelar det
rikaste och mest majestätiska af alla instrumenter,
i stånd att, enligt en riktig instinkts fordran,
markera melodien framför ackompanjemanget lika
väl, som hvarje annan musikalisk. tonkonstnär.
Han gör detta nu till och med utan all serskild
möda. Han spelar alldeles såsom. vanligt, så att,
om endast det nyuppfunna registret är utdraget,
hvar och en, som spelar koralen, såväl konstnä-
ren, som ock den mindre skicklige organisten,
måste framlyfta melodiens sång.
Första klaven till den nu omnämnda tillökningen
af orgelns tillgångar gaf byggmästaren Moberg, den-
samme, som en längre tid bortåt varit inspektor öfver
Åkers styckebruk, och, såsom sådan, bland andra
märkliga arbeten, äfven ledde uppsättningen af jern-
spiran på Riddarholmen. Den af Moberg först upp-
funna mekaniken var imedlertid ännu ofullkomlig.
Ändamålet vanns dermed endast till en del: Den
kunde någorlunda liknas vid en strumpväfvarestol, ) I
och arbetade, liksom denne, icke nog tyst. Men se-
dan klaven en gång var gifven, har orgelbyggaren
Wengström uttänkt en annän ny, ganska sinnrikx me-
kanik, der ändamålet vinhes genom ventilerb. Vi
hafva sålunda att tacka, såväl Hr Moberg, som Hr
Wengström; den ene för första ideen till en förbätt- S!
ring, hvilken man redan i århundraden har önskat la
sig ega; den andra för sakens betydliga utveckling s
och förbättring. a a
Utan tvifvel kommer uppfinningen att ännu meraln
fullkomnas. Den behöfver detiflera afscenden; äfven
så till vida att, om man icke mycket bestämdt samt
hastigt nedtrycker den för tillfället högsta tangenten,
det slags oljud, som organisterne beteckna med ordet
hylning, kan inträda. Dock lärer genom en cubbel ld
ventil äfven denna olägenhet kunna förekommas. Ehuru In
uppfinningen sålunda ännu synes behöfva en utveck-
lingsperiod, innan den blifvit hvad den kan bli, så
torde musikvännen dock med deltagande redan nuja
förnimma underrättelsen om sjelfva förbättringens till-k
varo. I sinom tid komma nog de utländska bladen u
att utförligt afhandla hvad som här endast blifvit an-I
tydt. Mean ej skola de kunna säga sig före svenskarne
sjelfva hafva erkänt och hedrat svensk uppfinning. k
Nu äpnu ett par ord för dåm som intressera siglq
för orgelus byggnad. Kännaren kan lätt fänka sig att to
melodiens förstärkning sker genom koppling. DPetlA
märkliga och egendomliga i don nya upplinningen, !C
och hvad som skiljer den från alla andra koppelin-!d
rättningar, är den omständigheten,att här endast den Ib
högsta af de nedtryckta tangenterna, vore de ock än jsce
så många, kopplar. Herr W:s inrättning kan för Ö-jgc
rigt anbringas i hvarje äldre orgel, endast utrymmet sc
icke är öfver all höfva inskränkt. Så behöfves t. ex. n:
för ett 49 stämmors verk (af denna storlek äro orglorna ai
Stockholms större kyrkor), endast tillsättas ett skåp oc
om 2 alnars längd, samma höjd, och en alns bredd. 34
Denna lilla tillbyggnad kan få sitt rum hvar som heslt, tdi
bredvid eller inuti det gamla verket. Skåpets inne- hå
håll består af ott litet verk för sig, om 4 eller 3, eller ne
om ännu flere stämmor. Dessa börja vid ettstrukna,gc
c, och fortgå genom de högre oktaverna. Som melo- ru
dien i koralen aldrig går djupare än ettstrukna ec, så de
behöfves här inga djupare pipor. Till ett 40 stäm-,go
mors verk fordrar den nya tillbyggnaden ungefär ån
trumpet 3, en stark prinzipal 8, en äfvenledes starkt nhä
intonerad, öppen, 4 fot, samt en tvålot. an
Kostnaden för dennna tillökning uti en äldre orgelit
jorde kunna stiga till 609 å 700 Rdr Bko. I mindrelgo
mt habhafsanc nHntntiotvic aka 2 0 a Mt rmaAr I
fa - — Joh MR -
Am — LA fn
-—