meddelat en för vår utrikes handel högst vigtig underrättelse. Till följe sf en inbjudning af drottning Pomare, har amiral Dupetit-Thouars ställt Sällskaps-öarna under franska regeringens skydd. Vår flagga är för framtiden säker om inflytelse på Australiens farvatten; de fransyska sjöfararne skola alltid finna säkra landningsplatser der. Amiral Dupetit-Thouars har ej genom lock eller pock ställt Otaheitis ögrupp under de fransyska, nationalfärgernas beskydd, utan han har blott uppfyllt drottning Pomares formliga begäran. Fregatten Reine Blanche, ombord på hvilken amiralen befinner sig, har d. 30 Oktober inlupit i Valparaiso. Vid återresan från Marquesas-öarne hade amiralen. lagt till vid Otaheiti (enligt en öfver NewYork kommen version, för att fordra 40,060 dollars i ersättning för förfördelandet affranska handelsfartyg); här tillkännagaf drottning Pomare sin önskan, att få ställa sina stater under Frankrikes beskydd. Grunden till ett fördrag i denna anda uppgjordes och antogs af drottningen; alla de dokumenter, som röra underhandlingen, äfvensom den nya franska koloniens på Marquesas-öarna planer äro afskickade till Frankrike med Melanie. I afvaktan på ratifikation af den gjorda öfverenskommelsen, hade amiral Dupetit-Thouars före sin afresa till Valparaiso, insatt embetsmän på Otaheiti, hvilkas utnämning drottningen stadfästat. De engelsmän, hvilka äro stationerade vid Sällskaps-öarna eller annars uppehålla sig i Söderbafvet, ropa högt mot hvad de kaila Frankrikes usurpation. ÅA andra sidan hafva tidningarne i Chile med entusiasm mottagit amiral DupetitThouars berättelse; de grunda stora förboppningar om framtida handelsförbindelser derpå. Mecmorial upphöjer den nya besiltningens vigt genom en hänvisning till Bougainville, som: sett det nya Cythere i Otaheiti, och till Byron, hvilken gjort denna ö till scenen för en af sina skönaste dikter. De tretton Sällskapsöarnes grupp, af hvilka Otaheiti är den vigtigaste, räknar omkring 1350,000 inbyggare, de mest civiliserade i hela Australien Ögruppen upptäcktes 4606 af Spanioren Quiros Kristendomen blef statsreligion på Otaheitiår 1847. Ön räknar 79,000, till största delen kristna bebyggare på ef rymd af 44 qvadratmil förträffli jord. Vid den tiden, då Cook för andra gånger besökte Otaheiti (i Maj 41774), hade man i Pen blifvit afundsjuk på de i Söderhafvet kringströf vande brittiska upptäckarne. TI Callao utrustade: efter hvarandra två expeditiofer till Sällskapsöarma. I en tysk tidning bekantgjordes år 4728( åtskilliga iakttagelser, nedskrifna vid tillfället, hvilka direktören för botaniska trädgården i Madrid Gomez Orteza, meddelat Georg Forsters fader Några utdrag af dessa iakttagelser, hvilka utmärk: sig för en enkel och lätt återgifning al de först: intrycken, och hvilka bekräftas af sednare sjöfa randes berättelser, meddelas bär. Otaheiti visa sig för ögat med skogkrönta bergstoppar, torr: höjder, fruktbara dalar och en paradisisk slättmark ;Klinfatet är ett ibland de: bästa på jorden. Al rig blir der så varmt som i Guyana och Guinea aldrig behöfvas således de häftiga störtregn, hwvilk: der genomblöta allting i hela månader; hela åre igenom kyssas vår och höst; ständigt uppstig dunster ur hafvet, hänga sig vid bergen och ned falla såsom dagg; vid alla tider på dagen afsva lar östanvinden slättmarken, mildrande solstrålar nes kraft, och om natten nedkommer en välgö rande landtluft från bergtopparne. Ons innevå nare äro stora Och Vackra tM Vvextem Bougain ville fann skilnaden mellan det sämre folket oc! de förnäma klasserna så stort, att han vågade de la dem i två ursprungligt skilda racer. Närand lifsmedel, beqväm klädedrägt, renlighet och oför derfvade seder (likväl icke efter europeiska be grepp) underhålla deras kropp och gifva föräldrar ne grundadt hopp att frambringa barn utan fel Lytta eller vanskapliga menniskor äro ytterst säll synta. Då Engelsmän och Spaniorer landstego pi Otaheiti för sjuttio år sedan, herrskade afgudadyrkan och polytheism der. Inbyggarne trodde pi en högste Gud och på ett lif efter detta. Vidbe grafningsplatserna ställde de frukter såsom offe åt gudarna, hvilket bruk är gemensamt för mån ga folkslag. Egnare äro deras minnesvårdar, stympade pyramider af huggen sten, hvilka tillika, in nan kristendomen infördes, tjenade till samlings platser, der allmän gudstjenst hölls. HFivart oct ett sådant monument fick namn af höfdingen fö området, hvari det var beläget; redan under han lifstid är det ställe bestämdt, der hans ben skol: multna bredvid förfädrens. Så ofta han går förb det, blottar han vördnadsfullt sina axlar, liksom för det heliga altaret, der gudomligheten dyrka: och der han i sinnliga tecken tror sig se des närvaro. FM——t— JORDBÄFNINGEN I WESTINDIEN. Om denna fruktansvärda naturhändelse, son vi förut omnämnt, meddela de med gårdagens pos ankomna tidningarne ytterligare detaljer, hvilk gifva ett begrepp om den fasa och förstöring som jordbäfningen förorsakat.