såg klart, att det var på samma sätt rubinnålen
kommit i judens egennyttiga klor. Vid hotelsen
att skicka efter polisbetjening, lät den store Israe-
litiska öfversteprestens namne, herr Aron, ändtli-
sen beqväma sig till ett slags bekännelse och åt-
nöjde sig med 23 Rdr i hittelön, hvaremot han
måste ersälta den. bristande tredjedelen i låne-
summan till baronen. Sålunda siutades saken i
sodo. Men som vid de rikas transaktioner de
ringare ofta få vidkännas de märkligaste följderna
deraf, fick den sakremenskede Annestine, den
lägenhaftige. mensch, den dumme pratmakerskep
senast sitt afsked, hvarmed hon. alldeles icke fann
sig misshelåten.
Att grefven ömt och ångrande erkände det
misstag han begått emot den stackars Mathilda,
kan man väl tänka. Hon fann sig lycklig att
hafva :en oförrätt att förlåta sin Robert, som der-
emot lofvade henne uppriktigt, att alltid påminna
sig huru lätt skenet bedrager, att aldrig miss-
tänka henne, och att i dylika fall aldrig tro ens
sina egna ögon. I sanning, förmånliga och säll
synta Jöften för en ung fru att: erhålla. Huru-
vida Mathilda förstod att skickligt begagna dem,
ir en sak, som icke finnes omnämnd i dennano-
veilens urkunder, och hvilken man öfverlemnar
till läsarens egen föreställning enligt behag.
— Unperräsaren. För någon tid sedan nämn-
les i detta blad om en herde i Niederempt vid Rhein,
om fått rykte för att kunna bota alla slags sjukdo-
nar, och till hvilken tusentals menniskor af alla klas-
er strömmade för att finna bot. Olyckligtvis hår han
j kunnat bota sig sjelf, då han i denna månad an-
jlls af en bröstsjukdom, utan dog.