de hon, det apotekaren den förflutna natten kommit ut i köket till hennes sängläger, derinvid hon på knä framför en stol gjorde sin bön, kallat henne skenhelig och trugat henne att ligga sig, vridit henne i näsan, samt tilldelat henne med handen ett slag på mun; och var läppen, som jag såg, uppsvälld på henne. Han hade ibland annat ungefär för en månad scdan, efter hennes uppgift till mig, lofvat henne skänker, om hon ville vittna med honom och stå på hans bästa, om eller i den händelse löjtnanten Bergnehr, som han befarade, skule stämma honom för kontraktsbrott; då hon härvid icke kunnat lofya apotekaren mera, än att endast hålla sig vid rättvisan, hade allt från den stund Stahres elaka behandling vunnit ny styrka och hennes lidande ökats, jemte en bestämdt yttrad fruktan för honom. Ibland annat var bon rädd att apotekaren skulle gifva henne in gift, serdeles från den -stund, han med dylikt dödade sin hund. En annan gång uppgaf hon, att hon hade erhållit litet mjölk i en stentallrik, då hon, i det hon skulle förtära densamma, förmärkt att mjölken varit serdeles grågrumlig och någonting hon icke kunde förklara hvad det var, som hade satt sig på botten af tallriken; hon hade då silat mjölken från det tjocka, då en stund derefter en gumma, vid namn Stina, tillkommit och begärt af henne denna mjölktår, som hon, nemligen Stina, förtärt; pigan Johanna hade derefter blifvit skickad ett ärende till staden, och vid sin återkomst funnit med förskräckelse gumman mycket illamående, då Johanna af förtyiflan deröfver sprang upp till mig att detsamma berätta. Stockholm den 5 Januari 1843. Catharina (bomärke) Sandberg. Efter uppläsande häraf förklarade hustru Sandberg, att hon icke hade något att tillägga eller ändra uti hvad hon här inför rätten muntligen berättat, samt tillkännagaf, att den till Kongl. poliskammaren ingifne skriftliga berättelse tillkommit på det sätt, att, då hustru Sandberg samma dag som Blomberg affördes från apothekaren Stalires bostad, varit inne i herr löjtnanten Bergnehrs rum, för att der, i Blombergs ställe, städå, hade hustru Sandberg för herr löjtnanten omtalat allt hvad hon hört af Blomberg, rörande förhållandet emellan apotekaren Stahre och Blomberg, att Bergnehrv dervid sagt, att han ämnade göra sak emot Stahre. och derföre anmodat hustru Sandberg vara bonom följaktig till Sabbatsbergs värdshus, der de skulle uppsätta en skriftlig berättelse om förhållandet. Då de ankommit till värdshuset, hade der varit församlade 4 å 5 för hustru Sandberg till namnen obekanta personer, inför hvilka herr löjtnanten Bergnehr anmodat hustru Sandberg. berätta hvad hon uti ifrågavarande ämne hade sig bekant. En utaf de obekante personerna, hvilken vore tullvaktmästare, hade då satt sig ned och på ett papper uppskrifvit, allt efter som hustru Sandberg på frågor, dem Bergnehr till henne framställe, berättade, hvarefter skriften blifvit för hustru Sandberg uppläst; och vore berörde skrift densamma, som sedermera til Kongl. poliskammaren ingifvits. , På fråga om jäf emot de i dag afhörda personerne, fattigbjonet Bäckström, vaktmästarne Dahlman och Isberg samt hustru Sandberg, hvilka nu alla åter fingo företräda, hemställde protonotarien Hervån, huruvida fåttighjonet Bäckström, som afgifvit olika berättelse här vid rätten och i Kongl. Poliskammaren, kunde, i anseende till denna sin ostadighet, tillåtas gå vittnes-eden, innan hon hos vederbörande presterskap erhållit tjenliga föreställningar om edens vigt och värde. j Då aktor, herr assessoren Salomonson, förklarade sig icke hafva någon jäfsanmärkning att framställa, och i öfrigt icke anfördes eller kunde utletas något förhållande, som kunde göra någon af förenämnde Personer jäfvig att i saken vittna, ansåg rätten, jemlikt Kongl. Förordningen den 7 Januari 4830, hinder icke vara för fattighjonet Bäckström, vaktmästarne Dahlman och Isberg samt hustru Sandberg, att på vittnes-ed i målet höras, med öppen rätt för vederbörande att, innan ransakningens slut, uppgifva och styrka om något jäf förefinnes. Härefter fingo Bäckström, Dahlman, Isberg och hustru Sandberg aflägga vittnes-eden, derpå de förklarade sig icke hafva något att ändra eller tillägga de berättelser, de i dag här vid rätten afgilvit, och hvilka berättelser de togo på deras aflagda vittnes-ed. Protonotarien Hervån anhöll härefter, att få en annan dag såsom ytterligare vittnen hörda, förutom herr löjtnanten Bergnehr och tullvaktmästaren Henrik Jacob Bång, hvilka blifvit athörda i Kongl. poliskammaren, fattighjonet Löfgren, bagaregesällen Cronvall, sköterskan vid Sabbatsberg, Hasselqvist, uppsyningsmannenr Nilsson, vaktmästarne Stål och Guldbrand samt hustru Sandbergs man; hvaremot apotekaren Stahre icke äskade flere vittnens afhörande. Rätten beslöt härefter att justera denna dags protokoll Måndagen den 20 i denna månad, kl. 42 på dågen, då herr assessoren Salomonson, apotekaren Stahre och de afbörda vittnena borde återkomma, hvarefter rätten ville föranstalta att pigan Blomberg den 27 i samma månad sig inställde, då doktor Sondån borde vara tillstädes. — Som afsades. — Afträdde. Den 20 Februar2. S. D. Då nu åter påropades det från den 43 i denna månad uppskjutne mål, angående apotekaren Johan Stahre och pigan Johanna Ulrica Blomberg, inställde sig aktor, herr assessoren Salomonson, pigans ombud, protonotarien Hervån, apotekaren Stahre, polisgevaldigern Flamand, fattighjonet Bäckström, vaktmästarne Dahlman och Isberg samt hustru Sandberg, för hvilka personer: förra rättegångsdagens protokoll upplästes, hvarvid endast gjordes den anmärkning af hustru Sandberg, att herr löjtnanten Bergnehr aftonen den 3 sistl. Januari icke sagt att han ämnade göra sak mot apotekaren Stahre för hans förhållande mot pigan Blomberg, utan att Bergnehr yttrat att, i händelse derom skulle blifva rättegång, borde hustru Sandberg läta skriftligen uppsätta hvad hon i saken kände. I allt öfrigt lemnades protokollet utan anmärkning, dock gjordes till de afgifna vittnesmålen följande tillägg: af fattighjonet Bäckström, att hon nu erinrade sig, att Blomberg natten till den 3 sistlidne Januari straxt innan hen, på sätt Bäckströms vittnesmål omförmäler, gripit Bäckström om halsen, haft en sticka af ett vedträ i handen och dermed hotat att slå Bäck. ström, men att Bäckström dock fråntagit Blomberg : stickan, så att Bäckström deraf icke erhållit något slav af vaktmästaren Dahlman: att apotekaren Stahre li: