de hon, det apotekaren den förflutna natten kommit
ut i köket till hennes sängläger, derinvid hon på knä
framför en stol gjorde sin bön, kallat henne skenhe-
lig och trugat henne att ligga sig, vridit henne i nä-
san, samt tilldelat henne med handen ett slag på mun;
och var läppen, som jag såg, uppsvälld på henne.
Han hade ibland annat ungefär för en månad sc-
dan, efter hennes uppgift till mig, lofvat henne skän-
ker, om hon ville vittna med honom och stå på hans
bästa, om eller i den händelse löjtnanten Bergnehr,
som han befarade, skule stämma honom för kon-
traktsbrott; då hon härvid icke kunnat lofya apote-
karen mera, än att endast hålla sig vid rättvisan, ha-
de allt från den stund Stahres elaka behandling vun-
nit ny styrka och hennes lidande ökats, jemte en be-
stämdt yttrad fruktan för honom.
Ibland annat var bon rädd att apotekaren skulle
gifva henne in gift, serdeles från den -stund, han med
dylikt dödade sin hund.
En annan gång uppgaf hon, att hon hade erhållit
litet mjölk i en stentallrik, då hon, i det hon skulle
förtära densamma, förmärkt att mjölken varit serde-
les grågrumlig och någonting hon icke kunde förkla-
ra hvad det var, som hade satt sig på botten af tall-
riken; hon hade då silat mjölken från det tjocka, då
en stund derefter en gumma, vid namn Stina, till-
kommit och begärt af henne denna mjölktår, som hon,
nemligen Stina, förtärt; pigan Johanna hade derefter
blifvit skickad ett ärende till staden, och vid sin åter-
komst funnit med förskräckelse gumman mycket illa-
mående, då Johanna af förtyiflan deröfver sprang upp
till mig att detsamma berätta. Stockholm den 5 Ja-
nuari 1843. Catharina (bomärke) Sandberg.
Efter uppläsande häraf förklarade hustru Sandberg,
att hon icke hade något att tillägga eller ändra uti
hvad hon här inför rätten muntligen berättat, samt
tillkännagaf, att den till Kongl. poliskammaren ingif-
ne skriftliga berättelse tillkommit på det sätt, att,
då hustru Sandberg samma dag som Blomberg af-
fördes från apothekaren Stalires bostad, varit inne i
herr löjtnanten Bergnehrs rum, för att der, i Blom-
bergs ställe, städå, hade hustru Sandberg för herr
löjtnanten omtalat allt hvad hon hört af Blomberg,
rörande förhållandet emellan apotekaren Stahre och
Blomberg, att Bergnehrv dervid sagt, att han ämnade
göra sak emot Stahre. och derföre anmodat hustru
Sandberg vara bonom följaktig till Sabbatsbergs värds-
hus, der de skulle uppsätta en skriftlig berättelse om
förhållandet. Då de ankommit till värdshuset, hade
der varit församlade 4 å 5 för hustru Sandberg till
namnen obekanta personer, inför hvilka herr löjtnan-
ten Bergnehr anmodat hustru Sandberg. berätta hvad
hon uti ifrågavarande ämne hade sig bekant. En
utaf de obekante personerna, hvilken vore tullvakt-
mästare, hade då satt sig ned och på ett papper upp-
skrifvit, allt efter som hustru Sandberg på frågor,
dem Bergnehr till henne framställe, berättade, hvar-
efter skriften blifvit för hustru Sandberg uppläst; och
vore berörde skrift densamma, som sedermera til
Kongl. poliskammaren ingifvits. ,
På fråga om jäf emot de i dag afhörda personer-
ne, fattigbjonet Bäckström, vaktmästarne Dahlman och
Isberg samt hustru Sandberg, hvilka nu alla åter fingo
företräda, hemställde protonotarien Hervån, huruvida
fåttighjonet Bäckström, som afgifvit olika berättelse
här vid rätten och i Kongl. Poliskammaren, kunde,
i anseende till denna sin ostadighet, tillåtas gå vitt-
nes-eden, innan hon hos vederbörande presterskap
erhållit tjenliga föreställningar om edens vigt och
värde. j
Då aktor, herr assessoren Salomonson, förklarade
sig icke hafva någon jäfsanmärkning att framställa,
och i öfrigt icke anfördes eller kunde utletas något
förhållande, som kunde göra någon af förenämnde
Personer jäfvig att i saken vittna, ansåg rätten, jem-
likt Kongl. Förordningen den 7 Januari 4830, hinder
icke vara för fattighjonet Bäckström, vaktmästarne
Dahlman och Isberg samt hustru Sandberg, att på
vittnes-ed i målet höras, med öppen rätt för veder-
börande att, innan ransakningens slut, uppgifva och
styrka om något jäf förefinnes.
Härefter fingo Bäckström, Dahlman, Isberg och hu-
stru Sandberg aflägga vittnes-eden, derpå de förkla-
rade sig icke hafva något att ändra eller tillägga de
berättelser, de i dag här vid rätten afgilvit, och hvil-
ka berättelser de togo på deras aflagda vittnes-ed.
Protonotarien Hervån anhöll härefter, att få en an-
nan dag såsom ytterligare vittnen hörda, förutom
herr löjtnanten Bergnehr och tullvaktmästaren Hen-
rik Jacob Bång, hvilka blifvit athörda i Kongl. polis-
kammaren, fattighjonet Löfgren, bagaregesällen Cron-
vall, sköterskan vid Sabbatsberg, Hasselqvist, uppsy-
ningsmannenr Nilsson, vaktmästarne Stål och Guld-
brand samt hustru Sandbergs man; hvaremot apote-
karen Stahre icke äskade flere vittnens afhörande.
Rätten beslöt härefter att justera denna dags pro-
tokoll Måndagen den 20 i denna månad, kl. 42 på
dågen, då herr assessoren Salomonson, apotekaren
Stahre och de afbörda vittnena borde återkomma,
hvarefter rätten ville föranstalta att pigan Blomberg
den 27 i samma månad sig inställde, då doktor Son-
dån borde vara tillstädes. — Som afsades. — Afträdde.
Den 20 Februar2.
S. D. Då nu åter påropades det från den 43 i
denna månad uppskjutne mål, angående apotekaren
Johan Stahre och pigan Johanna Ulrica Blomberg,
inställde sig aktor, herr assessoren Salomonson, pigans
ombud, protonotarien Hervån, apotekaren Stahre, po-
lisgevaldigern Flamand, fattighjonet Bäckström, vakt-
mästarne Dahlman och Isberg samt hustru Sandberg,
för hvilka personer: förra rättegångsdagens protokoll
upplästes, hvarvid endast gjordes den anmärkning af
hustru Sandberg, att herr löjtnanten Bergnehr afto-
nen den 3 sistl. Januari icke sagt att han ämnade
göra sak mot apotekaren Stahre för hans förhållande
mot pigan Blomberg, utan att Bergnehr yttrat att, i
händelse derom skulle blifva rättegång, borde hustru
Sandberg läta skriftligen uppsätta hvad hon i saken
kände.
I allt öfrigt lemnades protokollet utan anmärkning,
dock gjordes till de afgifna vittnesmålen följande til-
lägg: af fattighjonet Bäckström, att hon nu erinrade
sig, att Blomberg natten till den 3 sistlidne Januari
straxt innan hen, på sätt Bäckströms vittnesmål om-
förmäler, gripit Bäckström om halsen, haft en sticka
af ett vedträ i handen och dermed hotat att slå Bäck- .
ström, men att Bäckström dock fråntagit Blomberg :
stickan, så att Bäckström deraf icke erhållit något
slav - af vaktmästaren Dahlman: att apotekaren Stahre li: