En ganska läsvärd uppsats, under rubrik: Eelair-
cissements, meddelar åtskillige betraktelser af en ano-
nym mössa öfver frihetstiden i allmänhet. — Ridda-
ren Beylon, den store okände i K. Adolf Fredriks
lid, tecknas här i utdrag ur den praktiske Ehrensvärds
jurnal. Om honom yttras: fri i sin själ, fann han
dock sig vara den största slaf i sin vandel. Han var
för Drottningen oumgänglig. Han skulle följa på alla
hennes resor, bo på alla kungsgårdar, äta alla mål vid
hennes bord. Ehuru han kunde tillskrifva hennes nåd
sin uppkomst och anseende, hördes han oftare tala
sanning än smickra; hans sanning, i början behaglig,
blef till slut allvarsam, men Drottningen, ehuru häf-
tig och ombytlig, förlorade aldrig aktning, aldrig för-
troende, aldrig vänskap för konom,, m. m. — Ytter-
ligare får läsaren här del af gr. E. Brahes supplik till
Riksens högl. Ständer, af Amarantherorden, af gr. A.
Fers ns tankar om Franska alliansen och då rådande
Mössepartiet 4765, m. m. samt en intressant karak-
teristik af K. Adolf Fredrik och Dr. Lovisa Ulrika
samt om 47356 års blodbad. Bihanget skänker äfven
både nytta och nöje.
48:de delen skrider ännu närmare vår tid och för
oss in i Gustaf III:s lysande tidehvarf. Vi göra
här- många högst intressanta bekantskaper, t. ex. med
Gustaf II:s drottning, om hvilken det heter ur au-
tentik källa: att Wingård sammanvigt Drottningen
med Munk är falskt och behöfdes ej för ett så brin-
nande begär till älskog som hos denna qvinna. En
annan författare yttrar: vällusten är ett träd, hvars
alia grenar hon med begär omfattat, i det hon förbi-
gält stammen och roten; men hon är ej den enda
giftermålsguden vilsefört. Efter att hafva läst de do-
kumenter, som här lemnås, kan icke tvifvel mer upp-
stå, om den sannskyldige fadren till Gustaf IV Adolf.
Det var helt simpelt Munk, trots sjelfva Morianför-
fattaren.
Denna del är så rikhaltig, att vi icke i etttidnings-
nummer kunna redogöra derför. Vi vilja blott näm-
na ett par rubriker: Anjalaförbundet. Gustaf HI:s
tal på Rikssalen d. 3 Febr. 4784, efter minnet upp-
satt ar n. v. Biskop Faxe. Samtal imellan Gustaf
i och v. Asp. Om Gustaf II.s sista lefnadsdag.
Några ord angående Konung Gustaf IV Adolfs ex-
fraction, af bergsrådet Dahlberg, o. s. v. I slutet af
denna del har utgilfvaren herr prosten Wieselgren
meddelat materialier till H. E. gr. J. DeiaGardies lef-
nadsskildring,. ur nämnde grefves jurnaler och bref-
samlingar. Dessa materialier fortsättas i 49:de och
20:de delarna och äro icke de minst intressanta hand-
ingar i DelaGardiska arkivet. Säkerligen skola de
ned särdeles nöje läsas af en hvar, som hade lyckan
känna den utmärkte mannen. Vi råda i synnerhet
Stockholms publicister att derom taga notis.
För fäderneslan ets historia är det nu, med undan-
ag af besagde materialier, afslutade DelaGardiska ar-
uivet ett vigtigt verk, och utgifvaren har devvid haft
nycket arbete. Hvad tack hafva auktoriteter eller
egering visat herr Wieselgren? I fordna dar behöf-
les icke så mycket för att fästa vederbörandes upp-
märksamhet på en framstående talang, och man skyn-
dade att med en Doktorshatt eller Professorstittel
ippmuntra en vida ringare litterär förtjenst än herr
W:s. Vi veta väl att Wieselgren arbetar för sakens
kull; men ändock — Sat sapientit
