de å golfvet befintlige papper, inlagt en del, som hor ansåg af någon vigt, i kontoret, och uppbränt di öfrige. 5:0 Gustaf Johansson i Hägnalöf. Vitltnet bai understundom sålt skrifpapper till Husberg, och sist lidet år lemnat honom en bundt utskottspapper, hvilket likväl var af den obetydenhet, att vittnet derfö ej fordrade någon betalning. År 4828, enligt hvad vittnet vill minnas, hade vittnet behöft chartor med 412 Rdrs stämpelvärde, för att bilägga en skuldsedel, som skulle intecknas. Vittnet anmodade Hu berg, att anskaffa och bilägga chartebeloppet; men Husberg tillkännagaf, att han väl erhållit med sin hustru i arf från Malmö ctt litet parti chartor, hvilket han dock hade hypotiserat hos eller sålt til Johannes Nilsson, hvadan han hänvisade vittnet till Johannes Nilsson, för behöflige chartors erhållande. Vittnet begagnade anvisningen, och Johannes Nilsson bilade chartor, som vittnet tror sig ännu innehafva. Hägnalöfs närbelägenhet intill Skyesqvarn hav gifvit vittnet anledningar att understundom be:öka Husberg, då denne uppehöll sig derstådes. Vittnet har funnit honom sysselsatt med protokollers uppsättande och annan skrifning, samt aldrig med annat än lofliga fö:etag; och tillkännagaf vittnet tillika, på Husbergs framställning, att vittnet i Husbergs kammare på Skyciqvarn vanligen funnit en hög af makuleradt papper, liggande på golfyet. Johannes Nilsson medgaf, på derom skedd fråga, att det väl vore möjligt, det han charterat omnämnde skuldsedlen, ehuru han, efter en så lång tids förlopp, icke kunde bestämdt erinra sig förhållandet dermed. 6:0 Carl Johan Pol, pappersmakare vid Hägnalöf: Husberg hade sistlidne sommar köpt skrifpapper på Hägna!öf, på sätt Gustaf Johansson berättat; men det i Husbergs hemvi nna, vittnet nu förevisade tryckpapper, är cj tillverkat vid Hägnalöf, åtminstone icke under loppet af elt är, som vittnet derstädes hatt bestyr med tillverkningen. 7:0 Smeden Carl Elfström vid Jäthsberg: Omkring år 4830, då viltnet var gårdssmed på Thorsjö, hvarest Husberg bodde, hade Husberg vidtalat vittnet, att af jern förfärdiga tvenne pressar, hvilka Husberg på det sätt beskref, att hvardera skulle bestå af två flata, horisontelt liggande jernskifvor, af hy den nedra borde med skrufvar fästas vid en trä ning, och den öfra vara rörlig, medelst en grof jernskruf, så att pressning derigenom kunde verkställas. Viltnet, som sett en så beskaffad sigillpress på landskontoret här i staden, lofvade att förfärdiga twå dyika, hvilka, enligt hvad Husberg uppgaf och vittnet nu ville erinra sig, skulle afsändas till Westervik eller Wimmerby. Vittnet hindrades likväl af en större kommissbeställning för rådman Björklund här i staden, att förfärdiga mera än den ena pressen, och då lensamma aflemnades till Husberg, erhö!l vittnet öfverenskomna arbetslönen, 6 Rdr Bko. Vittnet har sedermera ej sett berörde pres; och vet ej hvart Husberg afsändt den. Husberg upplyste, på fråga, att nämnde press, som. Elfström förfärdigat, efter beställning af Husberg, blifit lemnad till häradshöfding Königsson, som gifyit Jusberg uppdrag, att en sådan anskaffa. Häradshöfling Königsson, som numera aflidit, var då skrifvare 108 herr lagman Elfving, och Husberg afiemnade presen å herr lagmannens, här vid staden belägna egenlom Kampen. Men deremot kunde Husberg icke våminna sig, att han beställt mera än en press. 8:o Johannes Iindahl vid Jähtsberg hade, vid ågot tillfälle, hört smeden Elfström berätta, att han t Husberg förfårdigat tvenne stämplar eller pressar. Vitltnesmålen, upprepade ur protokollet, vidgingos f vittnen, och de fyra sist antecknade begärde eräittning för sitt inställelsebesyär. Härefter blef, i justeringsafseende, det, vid urtima ing, den 2 och 3 i denna månad, förde protokoll! ppläst. Husberg anmärkte dervid några rättelser, i fseende på sina le nadsomständigheter, hvilket i pro-! ykollet genast antecknades; men i öfrigt lemnade så äl tillförordnade åklagaren som svaranderne protoollet utan anmärkning. ök (Forts, följer.) I SNES Ka — Undar rvrohrik wmivtt avamnal nå cackanAadl äm