Hr de Lamartine afbröt här talaren med den in-
Vändningen, att man ej yrkat detta; men ministern
fortfor, att påstå det, och sade: styrkan är armten,
armåen det är krig; det finnes intet medel att bort-:
vända denna slutsats.
Talaren försvarade derefter regenten i Spanien.
Han var ingen usurpator. Man har ej tillegnat sig
enväldet. Han har ej infört militär-diktatur i Sp
nien. (Utrop.) Deremot förklarade han, att om man i
Spanien ville kullkasta thronen, ville afsätta den lag-
liga suveränen och utesluta den ärofulla familj, som
alltsedan Ludvig XIV:s tid der regerat, då ville hanj
råda sin konung och sitt land, att tänka på saken
och besluta sig. (Rörelse. Mycket bra!) Man kun-
de vara lugn, sade han. Om de stora tillfällena
inträffa, skola vi göra vår plit. (Skratt till venster.)
Men vi äro ej så snara, så lätta som J, att tro påj
stora tillfällen och på nödvändigheter ... (Knot till
venster — bifall i midten.)
De intressen och de motiver, för hvilka ett ritt folk
och ett stort rike böra draga värjan och våga landets
välfärd, det är deras egna öden. Dessa intressen,
dessa motiver äro sö och vi tro, att det
är vår tids förtjenst, v forms styrka, att gö-
ra dem ännu sällsyntar är en underlig s
ning, i sanning, som man vill sätta oss uti, att n
gas rättfärdiga fredspolitiken. Men insen J då
att det är kriget, som är skyldigt att rättfö
(Bra!)
Ja ) det är krigs-politiken, som bör, då hon fram-
träder, visa, att hon har rätt. Krig set är ett beklag-
ligt undantag, ett, som bör
Talaren klandrade detta sti H
politiken; och sade att det ed bj jeln te, att talas
arne ej sva
te följa af de
n, att om denna
da i sex, ja, blott
sorligen uppstå. (Rö jrelse).
ga sig?
mot orden, och kri
Ja! jag har den f
politik, som J bekännen, sku!le
i en månad, sku!le krig o
Röst till venster: Det
Ministern fortfor: Jag hyser oj fruktan för någon;
lika litet å mitt fådernes lands, som å egna vägnar.
Tillåten mig säga, att man alltför mycket missbrukar
dessa tvenne orden: fruktan och mod. Man har sagt
om mig, att, icke eftersträfvande popularitet, i
mod. M. H.! jag tror att i våra dagar oc dett
samhälle et jag har äran att lefva, det ej finnes
många tillfällen att visa mod. Det finnes ej mod
utan offer, utan fara; men nu för tiden finnes ingen
fara för rågor. Man kan vara populär eHer impo-
pulär, utan fara för s och hvad mig beträffar, e
jag intet ansoråk på något mod i det randlingss
jag har den äran att iakttaga, i afseende till mitt fo-)
sterland. Jag handlar efter mitt begrepp, i full fri-)
het, full säkerhet. Det finnes hvarken offer eller fara
i det sätt, hvarpå jag handlar. Låtom oss då lägga
bort dessa ord, mod och fruktan, som icke böra kom-
ma i fråga vid våra angelägenheter på det sätt, de
nu för tiden skötas. (Bra! i midten.)
Hr Guizot företog nu en bevisning, hvad freds-
politiken gagnat Frankrike, och sökte visa, att det
vannit mera än andra länder. Nederländerna, som
var en barrikad emot Frankrike, hade delats; ett
neutralt rike, ett vänskapligt rike uppstått. Gränsen
-var nu vid Schelden, i stället för vid Lille. I Schweitz
hade många traditioner och vanor, som voro riktade
mot Fransmännen, genom de sista hvälfningarne der
försvunnit och nya styrelser uppstått. I Spanien ha-
de enväldet fallit, och Frankrike har mycken fördel
att i framtiden vänta af ställningen der.
Är det ingenti DE, frågade han, dessa stora hän-
delser, utförda på hela eder gräns oeh i skuggan af
Juli-revolutionen? Är det ingenting för Frankrikes
storhet och dess inflytande i Europa? Och veten J
hvarföre dessa händelser kunnat utan hinder utveckla
sig? Jo! emedan Frankrikes visa politik betäckt och
gynnat dem på samma gång, som dess styrka skyddat
dem. Det är just i betraktande af Frankrikes styrka
och goda politik, som de kunnat ske, utan att vålla
ett europeiskt kiig.
Talaren ville, utan att såra något namn, någon tid-
punkt, blott fråga, huru man väl trodde det skulle
hafva gått, om dessa tilldragelser inträffat tio år förr,
i stället för efter Juli-revolntionen? Det är klart,
sade han, att det är den, att det är namnet, kraften
och anseendet af Frankrike, som kunnat 1840 skyd-
da, hvad de ej kunnat skydda 4820. Är detta då
ingenting, frågade han; bevisar det förnedring, för-
lust af inflytelse? Han trodde, att öfver hela verl-
den vore nu frågan om krikes politik afdömd och
vunnen. från Wasi on till Calcutta erkänner
man visheten, godheten, moraliteten och bestämdhe-
ten af Frankrikes politik. Viljen J höra talas om en
populär furste, sade han, så gå till Förenta Staterna
och fråga hvad man säger onr Fransmännens konung.
(Bra! Bra!)
Hr Hernoux infaller: det är ganska sant, jag har
sjelf bört det.
Ministern fortfor: Ännu ett ord. Vid ctt föregå-
ende tillfälle har Hr de Lamartine talat om nödvän-
digheten af hängifvenhet (deyouement), för att uträtta
stora saker i folkets namn. Han har rätt; det finnes
ingenting vackrare här i verlden än hängifvenhet,
men det finnes rum erallt för en sådan. Lifvet
medför bördor för alla vilkor, och den höjd,till hvil-
ken man upplyfter dem, minskar icke deras tyngd.
Nå väl, se då ofvanom Er. Ären I sedan tolf år
skott-taflor för mördares kulor och dolkar? (Afbrott
från venster.) SE åden J sedan tolf år cdra söner,
ständigt spridda på jordens yta, för att öfverallt vid-
makthålla Frankrikes ära och intressen? Se der hän-
gifvenhet, en sann praktisk hängifvenhet. (Bravorop
från midten.) Nej, M. H., låtom oss erkänna den,
tom oss hylla den och låtom oss icke vara otack-
samma, äfven emot en hel regering. CM (Forts. följer.)
STOCKHOLM den 21 Mars,
De i dag ankomna poster medförde tidningar
Pa fl aha Af Jaa 20 Maas Jan ÅA ARK Tan