och perlor, värda sex hundra rubler, diamantör-
hängen värda ett hundra, och ett halsband af du-
kater och andra holländska guldmynt, värdt fyra
hundra rubel; alltsammans var måhända, i vår
mynt, värdt två hundra femtio dollars.
Här frågade jag också, under det jag, tillika
med Henri, satt på trappstegen till posthuset, på
vänligt sätt, huru han kunde vara en sådan skälm
att förena sig med postmästaren för att uppehålla
oss vid Vosnezensk, hvarpå han genast for ut i
franskt skryt, utropande: Monsteur,je suis vieux
militaire — fetais chasseur de Napoleon — mon
honneur, ete.; att han aldrig förr rest annat än
med stora herrar, och då i vagn, mera såsom en
compagnon de voyage än såsom tjenare, och gaf
en vink om att det var en stor nedlåtenhet att
ens resa med Oss.
Vi passerade genom flera byar, så lika och så
ointressanta till utseendet, att jag ej en gång upp-
tecknade deras namn. Då natten tillstundade,
fruktade vistorligen att Henri skulle lyckas att
åter komma oss att stanna; men minnet af hans
hvila på kuskbocken tjenade honom till en läxa,
och vi foro fram utan afbrott. I dazningen vak-
nade vi och funno 053 på Rysslands vilda step-
per, hvilka utgöra en det af en omätlig slätt, som,
börjande i det norra Tyskland, utsträcker sig hun-
dratals mil; med ytan stundom ojemn af gamla
jordhögar, öch slutar vid Urals långa bergskedja,
hvilken, höjande sig som en mur, åtskiljer den
från Siberiens lika stora slätter. Hela denna
ofantliga slätt var betäckt med en herrlig grön-
ska, men blottad på träd, liksom våra egna sanka
ängstrakter, mestadels ouppodlad, men dock öfver
alt istånd att frambringa samma hvycte, som nu