och perlor, värda sex hundra rubler, diamantörhängen värda ett hundra, och ett halsband af dukater och andra holländska guldmynt, värdt fyra hundra rubel; alltsammans var måhända, i vår mynt, värdt två hundra femtio dollars. Här frågade jag också, under det jag, tillika med Henri, satt på trappstegen till posthuset, på vänligt sätt, huru han kunde vara en sådan skälm att förena sig med postmästaren för att uppehålla oss vid Vosnezensk, hvarpå han genast for ut i franskt skryt, utropande: Monsteur,je suis vieux militaire — fetais chasseur de Napoleon — mon honneur, ete.; att han aldrig förr rest annat än med stora herrar, och då i vagn, mera såsom en compagnon de voyage än såsom tjenare, och gaf en vink om att det var en stor nedlåtenhet att ens resa med Oss. Vi passerade genom flera byar, så lika och så ointressanta till utseendet, att jag ej en gång upptecknade deras namn. Då natten tillstundade, fruktade vistorligen att Henri skulle lyckas att åter komma oss att stanna; men minnet af hans hvila på kuskbocken tjenade honom till en läxa, och vi foro fram utan afbrott. I dazningen vaknade vi och funno 053 på Rysslands vilda stepper, hvilka utgöra en det af en omätlig slätt, som, börjande i det norra Tyskland, utsträcker sig hundratals mil; med ytan stundom ojemn af gamla jordhögar, öch slutar vid Urals långa bergskedja, hvilken, höjande sig som en mur, åtskiljer den från Siberiens lika stora slätter. Hela denna ofantliga slätt var betäckt med en herrlig grönska, men blottad på träd, liksom våra egna sanka ängstrakter, mestadels ouppodlad, men dock öfver alt istånd att frambringa samma hvycte, som nu