rade ingliva5s, Cimcaadn Hall SeRHaL BalLOl dc BI IMEUDET liga lägre valörer; att han aldrig lemnat v.: häradshötdingen Bergqvist på en gång kartor för 4000 Rär stämpelvärde, samt att han saknar kännedom om de 9 kartor, hvardera å 400 Rdrs stämpelvärde, hvilka af Bergqvist blifvit. genom Jon Jonsson utvexlade i Stockholm. j ,För hörande i målet var jemväl kallad f. d. bataljons-adjutanten och polisgevaldigern Gustaf Crona, som nu tillstädeskom och förklarade sig sakna all kännedom, rörande åtalet, helst han, sedan år 1839, då han begaf sig till Stockholm, icke haft annan beröring med Husberg, än i afseende på rättegångsangelägenheter. Under Husbergs vistande i Stockholm sistlidet år, försträckte handlanden Jacob Stoltz till Meurling ett belopp af 40090: Rdr, derför, såsom hypothek, skall hafva blifvit lemnade kartor med 4200 Rdrs stämpelvärde. Af hypotheket har Meurling återtagit kartor för 340 Rår, och återstoden fördelades lika emellan Stoltz och Crona, hvilken sednare jemväl åtagit sig ansvarighet för skuldens betalning, samt äfven måst utbetala en del deraf. Dessa kartor har Crona sedermera försålt, och flere har han icke inoehaft. Om kartorna ursprungligen tillhört Meurling eller Husberg, såsom Meurling uppgifvit,; är för Crona alldeles okändt. De hos Husberg funna, med Cro nas namn undertecknade bref, erkände denne sig hafva till Husberg aflåtit. Då berörda bref hvart för sig granskades, uppgaf Crona, att den i brefyet af d. 4 April uppgjorda liqviden angått Husbergs omkostnader för en vid Aska häradsrätt anhängig konkurs, der Husberg bevakat fordringar för så väl sig som Crona. Konkursen rörde löjtnanten Tisells borgenärer, och som fordringarna voro högst osäkra, hade Husberg betingat sig betydligt arfvode. Rättens ordförande fästade Cronas uppmärksamhet derå, att denna förklaring icke hade för sig serdeles rimlighet, ty när man sammanställer dem med uttrycken i brefven, der det talas om första emottagningen, så skulle deraf följa, att Tisellska konkursen blifvit i två eller flere repriser till Husberg öfverlemnad; men dervid erinrade sig Crona genast, att ännu en rättegång har var I rit föremål för Husbergs ombudsmansbefattning. Denna fördes nemligen emellan målaren Lindgren och riksdagsmannen Pehr Ericsson i Öije; Crona emottog till kostnadernas betäckande först 450 Rdr och sedermera vid Husbergs afresa 260: Rdr, hvaraf Crona skulle för sitt besvär erhålla ;:delar och Ilusberg återstående tredjedelen, som i brefvet blifvit redovisad. Men då Crona ytterligare erinrades, att första emottagningen måtte hafva varit större än 450 Rdr, emedan denna summa benämnes för rest af första emottagningen, så invecklade Crona sig i ytterligare förklaringar, hvilka voro lika svårfattliga och i såknad af ailt sammanhang, som de först afgilna. — Med uttrycket i samma bref, satt det för Crona lyckäts få ordinarie personer att medgöra och att de voro recla, fast.man fick på några månader vara nöjd med revers, hvilket äfven för det tillfället inträffat; skall förhållandet varit sådant, att för en af Crona bos pastors-adjunkten grefve Seth för Husberg ingängen borgen, Crona erhållit, såsom hypothek, inteckning i Gransholms pappersbruk å 3000 Rdr Banko, och hade dessutom Crona lofvat, att anskaffa åt Husberg penningar för återstoden af inteckningshandlingen. I sådant afseende hade han iklädt sig borgensförbindelse å skuldsedlar, som Husberg uthändigat, och hvilka på det sätt blifvit belånte, att ordinarie tjenstemän i penningeverken utgifvit för Husbergs sedlar siha egna förskrifningar, tilldess penningar ur kassorna kunnat erhållas. Huru så beskaffade penningetransaktioner kunde, såsom Crona i brefvet antyder, drifvas i en ganska betydlig skala, förmådde han-ej förklara, men vinsten för Crona har bestått i endast proviston för sitt besvär. Handlingarne som omnämnas i brefvet af d.97 April hafva ej, enligt Cronas förmenande, kunnat vara andra än rättegångshandlingar, ty Husberg har författat de skrifter, som erfordrats i mål, hvilka Crona haft för andra Personer om händer. Den svärta fracken, som Crona säger sig hafva emottagit, blef ej till Husberg lemnad, oansedt han vid sitt vistande i Stöckholm anmodat Crona förskaffa sig en sådan. Med utbyte har Crona förstått att Husberg skulle !erhålla fracken såsom arfvode för sina mångfaldiga åtaganden af juridiske angelägenheter för Cronas räkning. QCronas begäran i brefvet af d. 47 Maj, att Husberg skuile lemna af alla sorter, ju lågare ju bättre, har endast I afseende på skuldsedlar, hvilka Crona fäntvara lättare att belåna, då summorne voro små; dock ville: Crona ej medgifva, att förskrifne summorne fingo gå ned ända till en riksdaler, såsom motsvarande i dant fall de lägsta kartevalörer af falsk fabrikation, hvilka, enligt hvad hittills är kändt, varit i omlopp. De små handlingar, som Erona begärt i brefvet af d. 45 Jani, hafva varit rättegångshandlingar, hvilka bordt ingifvas till något ting, derom Crona numera icke:har minne. De hafva blifvit.kallade små, emedan derört små rättegångar, och Crona har cj funnit besvärligt eller kostsamt att åt Husberg öfverlemna alla de mål, som blifvit Cröna anförtrodda. Brefvet af d. 4 November rörer allenast Cronas farhåga derför, att Meurling skulle, enligt hvad han på en källare i Stockholm j. tillkännagifvit, vilja frånvinna Crona inteknade skuldsedlen i Gransholmen, hvarigenom Crona hade blifvit olycklig, enär hans namn var utelöpande å sedlar, till l. ett antal af ungefär 49 stycken. Crona erinräde sig. icke huru stora summor, som i dessa sedlar blifvit förskrifna, och kände ej hos hvem de blifvit hypothi-1 serade. Han förmodade att i dessa ämnen fiera än unna brefven blifvit till Husberg aflåtne, eburu dockji affärerne väsendtligen uppgjorts mundtligen, under Hus-!: bergs vistande i Stockholm. ; Hårefter blef svaranden Husberg införd och under-! rättad om GCronas sätt att förklara de bref han till Husberg aflåtit. Husberg drog sig nutill minnes, att han hade haft om händer för Crona rättegången emellan målaren Pehr Lindgren och riksdagsmannen Pehr Eriksson; men för öfrigt kunde Husberg icke erinra sig något eller några af de mångfaldiga uppdrag med fättegångsskrifters uppsättande, hvarom Crona berättat; och han försäkrade, att på sätt han förut uppgifvit, inteckningen i Gransholm blifvit lemnad till Crona för att belånas, utan att dock Husberg för densamma erhållit penningar. Tillförordnade åklagaren fann sig befogad att utsträcka åtalet till f. d. bataljonsadjutanten Crona, å hvilken ansvar yrkades för medvetande af falskt stämj:! UHladt nanners fillvarlkning aoach detcamMmmas uitnraängling