rade ingliva5s, Cimcaadn Hall SeRHaL BalLOl dc BI IMEUDET
liga lägre valörer; att han aldrig lemnat v.: häradshöt-
dingen Bergqvist på en gång kartor för 4000 Rär
stämpelvärde, samt att han saknar kännedom om de
9 kartor, hvardera å 400 Rdrs stämpelvärde, hvilka
af Bergqvist blifvit. genom Jon Jonsson utvexlade i
Stockholm. j
,För hörande i målet var jemväl kallad f. d. ba-
taljons-adjutanten och polisgevaldigern Gustaf Crona,
som nu tillstädeskom och förklarade sig sakna all
kännedom, rörande åtalet, helst han, sedan år 1839,
då han begaf sig till Stockholm, icke haft annan be-
röring med Husberg, än i afseende på rättegångs-
angelägenheter. Under Husbergs vistande i Stockholm
sistlidet år, försträckte handlanden Jacob Stoltz till
Meurling ett belopp af 40090: Rdr, derför, såsom hy-
pothek, skall hafva blifvit lemnade kartor med 4200
Rdrs stämpelvärde. Af hypotheket har Meurling åter-
tagit kartor för 340 Rår, och återstoden fördelades
lika emellan Stoltz och Crona, hvilken sednare jem-
väl åtagit sig ansvarighet för skuldens betalning, samt
äfven måst utbetala en del deraf. Dessa kartor har
Crona sedermera försålt, och flere har han icke in-
oehaft. Om kartorna ursprungligen tillhört Meurling
eller Husberg, såsom Meurling uppgifvit,; är för Cro-
na alldeles okändt. De hos Husberg funna, med Cro
nas namn undertecknade bref, erkände denne sig
hafva till Husberg aflåtit. Då berörda bref hvart för
sig granskades, uppgaf Crona, att den i brefyet af d.
4 April uppgjorda liqviden angått Husbergs omkost-
nader för en vid Aska häradsrätt anhängig konkurs,
der Husberg bevakat fordringar för så väl sig som
Crona. Konkursen rörde löjtnanten Tisells borgenä-
rer, och som fordringarna voro högst osäkra, hade
Husberg betingat sig betydligt arfvode. Rättens ord-
förande fästade Cronas uppmärksamhet derå, att den-
na förklaring icke hade för sig serdeles rimlighet, ty
när man sammanställer dem med uttrycken i brefven,
der det talas om första emottagningen, så skulle deraf
följa, att Tisellska konkursen blifvit i två eller flere
repriser till Husberg öfverlemnad; men dervid erin-
rade sig Crona genast, att ännu en rättegång har var I
rit föremål för Husbergs ombudsmansbefattning. Den-
na fördes nemligen emellan målaren Lindgren och
riksdagsmannen Pehr Ericsson i Öije; Crona emottog
till kostnadernas betäckande först 450 Rdr och se-
dermera vid Husbergs afresa 260: Rdr, hvaraf Crona
skulle för sitt besvär erhålla ;:delar och Ilusberg
återstående tredjedelen, som i brefvet blifvit redovi-
sad. Men då Crona ytterligare erinrades, att första
emottagningen måtte hafva varit större än 450 Rdr,
emedan denna summa benämnes för rest af första
emottagningen, så invecklade Crona sig i ytterligare
förklaringar, hvilka voro lika svårfattliga och i såk-
nad af ailt sammanhang, som de först afgilna. —
Med uttrycket i samma bref, satt det för Crona lyc-
käts få ordinarie personer att medgöra och att de
voro recla, fast.man fick på några månader vara nöjd
med revers, hvilket äfven för det tillfället inträffat;
skall förhållandet varit sådant, att för en af Crona
bos pastors-adjunkten grefve Seth för Husberg ingän-
gen borgen, Crona erhållit, såsom hypothek, inteck-
ning i Gransholms pappersbruk å 3000 Rdr Banko,
och hade dessutom Crona lofvat, att anskaffa åt Hus-
berg penningar för återstoden af inteckningshandlin-
gen. I sådant afseende hade han iklädt sig borgens-
förbindelse å skuldsedlar, som Husberg uthändigat,
och hvilka på det sätt blifvit belånte, att ordinarie
tjenstemän i penningeverken utgifvit för Husbergs sed-
lar siha egna förskrifningar, tilldess penningar ur kas-
sorna kunnat erhållas.
Huru så beskaffade penningetransaktioner kunde,
såsom Crona i brefvet antyder, drifvas i en ganska
betydlig skala, förmådde han-ej förklara, men vinsten
för Crona har bestått i endast proviston för sitt be-
svär.
Handlingarne som omnämnas i brefvet af d.97 A-
pril hafva ej, enligt Cronas förmenande, kunnat vara
andra än rättegångshandlingar, ty Husberg har förfat-
tat de skrifter, som erfordrats i mål, hvilka Crona
haft för andra Personer om händer. Den svärta frac-
ken, som Crona säger sig hafva emottagit, blef ej till
Husberg lemnad, oansedt han vid sitt vistande i Stöck-
holm - anmodat Crona förskaffa sig en sådan. Med
utbyte har Crona förstått att Husberg skulle !erhålla
fracken såsom arfvode för sina mångfaldiga åtaganden
af juridiske angelägenheter för Cronas räkning. QCro-
nas begäran i brefvet af d. 47 Maj, att Husberg skuile
lemna af alla sorter, ju lågare ju bättre, har endast I
afseende på skuldsedlar, hvilka Crona fäntvara lät-
tare att belåna, då summorne voro små; dock ville:
Crona ej medgifva, att förskrifne summorne fingo gå
ned ända till en riksdaler, såsom motsvarande i
dant fall de lägsta kartevalörer af falsk fabrikation,
hvilka, enligt hvad hittills är kändt, varit i omlopp.
De små handlingar, som Erona begärt i brefvet af d.
45 Jani, hafva varit rättegångshandlingar, hvilka bordt
ingifvas till något ting, derom Crona numera icke:har
minne. De hafva blifvit.kallade små, emedan derört
små rättegångar, och Crona har cj funnit besvärligt
eller kostsamt att åt Husberg öfverlemna alla de mål,
som blifvit Cröna anförtrodda. Brefvet af d. 4 No-
vember rörer allenast Cronas farhåga derför, att Meur-
ling skulle, enligt hvad han på en källare i Stockholm j.
tillkännagifvit, vilja frånvinna Crona inteknade skuld-
sedlen i Gransholmen, hvarigenom Crona hade blifvit -
olycklig, enär hans namn var utelöpande å sedlar, till l.
ett antal af ungefär 49 stycken. Crona erinräde sig.
icke huru stora summor, som i dessa sedlar blifvit
förskrifna, och kände ej hos hvem de blifvit hypothi-1
serade. Han förmodade att i dessa ämnen fiera än
unna brefven blifvit till Husberg aflåtne, eburu dockji
affärerne väsendtligen uppgjorts mundtligen, under Hus-!:
bergs vistande i Stockholm. ;
Hårefter blef svaranden Husberg införd och under-!
rättad om GCronas sätt att förklara de bref han till
Husberg aflåtit. Husberg drog sig nutill minnes, att
han hade haft om händer för Crona rättegången emel-
lan målaren Pehr Lindgren och riksdagsmannen Pehr
Eriksson; men för öfrigt kunde Husberg icke erinra
sig något eller några af de mångfaldiga uppdrag med
fättegångsskrifters uppsättande, hvarom Crona berät-
tat; och han försäkrade, att på sätt han förut upp-
gifvit, inteckningen i Gransholm blifvit lemnad till
Crona för att belånas, utan att dock Husberg för den-
samma erhållit penningar.
Tillförordnade åklagaren fann sig befogad att ut-
sträcka åtalet till f. d. bataljonsadjutanten Crona, å
hvilken ansvar yrkades för medvetande af falskt stäm- j:!
UHladt nanners fillvarlkning aoach detcamMmmas uitnraängling