2 aNVie
I BLANDADA ÄMNEN.
— MÅNENS BESKAFFENHET. Kölnische Zeitung
innehåller följande intressanta resumå af en föreläs
ning öfver månen, som professor Argelander hållit
Bonn den 47 sistlidne Februari: Talaren skildrade
I först i korthet lagarne för drabantens rörelse unde:
vår årliga resa omkring solen, uppgaf talen för dess
afstånd från jorden, dess diameter, innehåll och vigt,
jallt i jemnförelse med vår planet. Sedan skildrade
jhan mänens utseende, såsom det visar sig under olika
belysningsställningar, då vi genom teleskoper närma
den till oss; visade det sätt, hvarpå vi med säkerhet
kunna sluta till den sanna formen af månens yta,
mäta höjden af dess berg och derigenom bestämma
deras rätta gestalt. Historien om vår kunskap om
månen uppdrogs raskt, under antydning af de för-
, tjenstfullaste forskarne; och genom förevisade kartor
och ritningar, bragte herr Argelander denna smånig-
om utvidgade kunskap i det klaraste ljus. Härpå
följde en trogen skildring af månens yta, så vidt vi
ännu känna den; af den från bergskedjorna på jor-
den afvisande formen på dess höjdsträckor; af de
!predominerande kraterformationerna, efter deras olika
dimensioner och former kallade modifikationer, ring
I berg, krater och grufvor, samt af strimmorna och de
ännu ej fullständigt förklarade ljusfenomener, hvilka
strållikt utbreda sig från sju större ringberg. Månen
visar icke dessa sakta sluttningar, hvilka karakterisera
de böjder, som hafvet qvarlemnat på jorden; den
saknar neptuniska bildningar. Deremot. uppenbarar
den öfvervägande vulkaniska bildningen sig i de märk-
värdiga och jettelika kraterbildningarne. Slutligen
I bevisades, alt månen ej har någon atmosfer, och följ-
aktligen ej heller något vatten på sin yta. Eld utan
luft, eller åtminstone utan syrgas, är likväl icke tänk-
bar, men det är möjligt, att månen drager syrgasen,
som behöfves för eldens underhållande, ur andra krop-
par än atmosferen. Då intet organiskt lif af det slag,
som vi känna, kan bestå, då vatten saknas, så ligger
deri äfven ett bevis, att månen ej är bebodd afmen-
niskor eller menniskolika varelser; men om det be-
hagat den gudomliga visheten att upplifva den ge-
nom varelser, hvilka äro på annat sätt organiserade
och kanske röra sig i fri, andlig verksamhet, med
finare kroppar, är en fråga, hvars lösning väl aldrig
skall lyckas -på jorden.
— Uti invalidhotelet i Avignon dog den 24
Januari Alexandrine Rose Barrcau, en amason från
revolutionskriget 1793. Hon hade jemt2s sin man,
Layrac och en broder tagit tjenst vid en grenadier-
bataljon vid armån i vestra Pyreneerna. Den 45
Augusti nyssnämnde är skulle bataljonen storma den
af ett talrikt artilleri och starka förskansningar för-
svarade redutten vid Mioqui. Hennes bror och hen-
ues man sårades vid framryckandet, den förre död-
ligt. Innan jag bistår er, skall jag hämnas er), ro-
pade hon och störtade fram ur ledet och var den
tredje i ordningen på förskansningen. Redutten in-
togs. Hon hade bortskjutit 49 patroner, då en span-
jor rusade till och sökte fatta henne om -lifvet; hon
undvek honom och klöf i detsamma hans hufvud.
Först då segren var afgjord, lemnade hon slagfältet,
uppsökte sin man, bragte honom med vapenbröder-
nas hjelp till lasarettet och skötte honom omsorgsfullt
tills han blef frisk. Då återvände båda till sitt re-
gemente. Efter freden i Amiens erhöllo båda afsked
och lefde sedan af sina händers arbete. På ålderdo-
men, sedan hon förlorat sin man, råkade hon i ar-
mod och led brist på det nödvändiga. Då skedde
henne en utmärkelse, som ingen qvinna förut erfarit;
hon upptogs bland invaliderna. Vid jordfästningen
beledsagades hon af ett dubbelt större detachement
än vanligt. . s
— EN spErArRes ÖpE. Vid en pharaobank i
Cöthen satt nyligen en ej:serdeles gammal man. Hans
kort voro redan flera gånger vikta och framför honom
låg en rulle guldmynt. Bankören kuperade tyå, tre
gånger, korten hade vunnit 1009 dukater. Med för-
näm vårdslöshet sköt den d. s. k. croupiern summan
till den vinnande och frågade om han längre tänkte
fortsätta spelet. Den tillfrågade gaf hvarken svar på
frågan eller tog emot penningehögen; hans ögon för-
blefvo stelt häftade på korten, hans ansigte var krit-
hvitt. Min herren, bad croupieren, jag ber, stop-
på på er edra penningar. Intet svar. Ni stör spe-
let, fortfor bankören med-missnöje. Iotet svar; den
bleke mannen rörde sig ej. De medspelande blefvo
missnöjde: man frågade, man larmade; slutligen fat-
tade en granne mannens band, den var iskall, man-
nen var — död. Man bortskaffade liket och Croupiern
strök helt kalt de utbetalte 4090 dukater åter i sin
ficka, under påstående att spelet, såsom ett ömsesidigt
kontrakt; endast kunde ega giltghet mellan personer
som hafva fullt medvetande af hvad de göra, men
icke mellan Iefvande och döda. Följande dag inställ-
de sig den aflidnas arfvingar och fordrade den vundna
summan, hvarvid de anförde som skäl för sitt anspråk
att den döde ägde medvetande af sin bandling, när han
begynte spelet äfvensom under fortsättningen deraf och
alt det således ålåge bankören att uppfylla sin förbin-
delse enligt pharaospelets reglor, så mycket mer som
icke. något vittne fanns, som kunde agöra huruvida
hans död inträffat före eller efter dragningen, då vinsten
utföll. En rättegång har i anledning häraf uppstått
mellan bankören och arfvingarne och man är högst
nyfiken att erfara utgången. (H. E.)
H