Isedlarne, återtogo sina gifna löften. Tilikännagifvanc -Lagström slutligen, att han i sina bref uteslutit b nämningen stämpladt papper, då sådant varit ämrt för korrespondensen, af ingen annan orsak än för a -jnämna handelsartikeln vid samma namn, som blify !laf Johannes Nilsson använda. ) Tillförerdnade åklagaren ansåg sig böra mot La Iström rikta åtal för utprångling af falskt stämpla ; I papper. Sessionen afbröts klockan !, till 3. ) .S. D. Klockan 4 eftermiddagen -ortsattes åt Iransakningen med häktade förre bruksegaren Husbei Joch förre nämndemannen Johannes Nilsson, jemte I Ifri fot varande kronofogden Crona och possessionate Lagström, hvilka alla inställdes och tillstädeskommo. Tillförordnade åklagaren herr häradshöfdingen I berg hade till hörande i målet inkallat Johannes Nil sons son Jon Johannesson i Säfsjömåla, dennes drän I Håkan Håkansson samt pigan Maria Ericsdotter, hvilk hvar för sig hörde, berättade: 4:0 Jon Johannesson: att han vistats i föräldrai nes hus till sistliden vår, då han afilyttade till hem manet Säfsjömåla, som hans hustru i arf erhållit; ai efter denna tid han icke deltagit i fadrens angel genheter eller tagit kännedom om hans kartehande men före afflyttningen hade han understundom för bref från sin fader till Lagström och häradshöfdinge Bergqvist, hvilka bref någon gång innehböllo kartor men att på annat sätt han ej med kartihandeln ha! att skaffa; Då underrättelse från Tingsryd erhölls or fadrens häktande, begaf Jon sig genast hem för at trösta sin moder och återvände efter ett par timmar förlopp till Säfsjömåla. Han afsände intet bud ti Blekinge eller åt annat håll, och är fullkomligt för vissad, att hans syster Lovisa, som någon tid föru vistats i hans hus och dagen efter Jons besök i Tings ryd fick begifva sig dit, ej under resan besökte än nat ställe. 2:0 Håkan Håkansson: att han icke hade sig bekan huruvida hans husbonde enskildt eller gemensamt me sin fader drifvit kartehandel. Då underrättelse er hölls att den sednare var häktad, sade Jon sig vilj resa hem till modren, och han var borta endast nå gra timmar. 3:0 Maria Eriesdotter: har tjenat hos Jons svär föräldrar i 3 år, och hos Jon sedan den 24 sistlidn April. Jon har under sommaren blott två gånge företagit resor till Carlshamn samt en gång i sällskaj med sin blinda broder, åt för vittnet okänd ort. Un derrättelsen om Johannes Nilssons häktande erfor vitt net ryktesvis genom en dräng från Flökshult. . Vittne hade sysselsättning utom hus och kände således e hvad man derinne företog sig, då man erfor berörde olyckshändelse. Tillförordnade åklagaren anhöll att nedan anteck: nade personer måtte såsom vittnen i målet vard: hörde, hvilket rätten tillät, och hvar för sig berättad alltså: 1:0 Hofrätts extra notarien Jonsson: att han, som numera är possessionat, åren 4834 till 1834 biträdt herr hofrättsrådet Trägårdh med tingsgöromål, mer att hvarken under berörde tid, då vice häradshöfdin. gen Bergqvist hade karteringsbestyret vid tinget, och ingalunda gjorde någon hemlighet deraf, att han hand. lade kartor af Johannes Nilsson, eller sedermera då vittnet bodde i Johannes Nilssons granskap, har denne erbjudit vittnet några kartor eller ens låtit förstå at han hade några att afyttra. För omkring ett år sedan, hade vid ett tillfälle possessionaten Lagströr samtalsvis nämnt, att han handlat kartor af Johannes Nilsson, men det närmare förhållandet dermed omtalades ej. 2:0 Postiljonen Nils Holmgr.n: att han för flera år sedan fört några paqueter emellan Tingsryd och Ronneby, men känner ej hvad desamma innehöllo. 3:0 Snickaren Johan Svärd: att för 42 eller 43 år sedan, vittnet åt Johannes Nilsson förfärdigat en bokbindarepress, hvilken sedermera, enligt hvad Svärd sjelf förnummit, Johannes Nilsson användt för skrifböckers pressning åt skolbarn. 4:0 Inspektoren Axel Wilhelm Palmberg: att enligt vid Öremo bruk förda böcker, Husberg den 24 Juli 4827, efter reqvisition, erhållit 3 st. jernpjeser, vägande tillsammans 2 !, lispund. Vittnet har i boken benämnt pjeserne för lampor, och erinrade sig ej deras utseende. j 5:0 Peller Pettersson i Elsemålen: att för omkring 10 år sedan, vittnet vid ett tillfälle besökt Johannes Nilsson och funnit i hans skrifgammare en pressmachin, bestående af tvenne jernskilvor, af hvilka den öfversta var rörlig medelst en stor jernskruf. Pressen var samma dag forslad dit af en för viltnet okänd bonde, i hvars närvaro Johannes Nilsson upplyste vittnet, att jernpjesen skulle användas för brefs sammanpressande, att den kostat 45 eller 30 Rdr, vittnet minnes ej nu hvyilketdera, samt att Husberg ställt honom dit, hvilket vittnet så förstod, som att Johannes Nilsson skulle använda pressen för cgen räkning. 6:0 Torparen Olof Sunasson från Tingsryds ägor: att, för nägra år tillbaka, inhysesmannen Olof Pchrsson i Hoby kom till vittnet och begärde härberge öfver natten; han medhade ett stort bref, som han erhållit af Johannes Nilsson, för att föra till Hoby, och förklarade, att brefvet var af ett ganska högt värde. 7:0 Nämndemannen Johan Bolin i Mårdslycke: att viltnet ryktesvis hört, det Johannes Nilsson haft kartor till salu. Vittnet har ej misssänkt att dessa varit falska, utan förmodat att de erhållits från kronofogden Christiersson, cnär ryktet jemväl förkunnat att Johannes Nilsson af bemälde Christiersson skall ör flere år sedan hafva bexommit kartor. Vittnet, som äger posthemman, der lösbref aflemnas, hvilka postiljonerne medföra till personer i orten, har funnit att Johannes Nilsson och Lagström ofta med hvarandra brefvexlat, utan att dock vittnet haft sig bekant, huruvida stämpladt papper på sådant sätt blifvit från Johannes Nilsson fortskaffadt. 8:0 Sven Jonasson i Märdslycke: att under hans 7-åriga tjenstetid såsom nämndeman i Konga härad, derifrån vittnet tog afsked 1839, Johannes Nilsson ofta haft handlingar att kartera vid tingen, men aldrig medskickat kartor, utan anmodat domaren om karteringen och vidfogat erforderliga penningar dertill. Sistlidet år hade rådmannen, häradshöfdingen Appelberg i Carlshamn omtalat, att vice häradshöfdingen Bergqvist skulle i Asarum möta Jon Jonsson och af honom erhålla kartor för 1000 Rdr Banko. Vid ett besök hos nämndemannen Jonas Andersson i Sunnansjö är 1839, fick vittnet tillfälle att se dennes annotationsbok, och då vittnet af densamma förnam, att Jonas Andersson ingått löftesansvarighet för Husberg, så framställde vittnet sin förundran der att Jonas Andersson vågat i suntac vittnat MM