AVR VILT UUUL MVA fPBITEIIALIS 4115 KPI PIPDYBYRV
mål, och att, ehuru Husberg ofta under tiden varit
bebjelplig med protokollers uppsättande och utskrif-
vande, vittnet likväl aldrig kunnat förstå, att Husberg
baft chartor till försäljning, samt att alla de chartor,
som vittnet från Crona erhållit, varit på förhand af-
:klippta till det format, som hvarje charta för sig in-
nehar, och icke bestått i hela ark, på sätt charte si-
gillatekontoret utlemnar tillverkade chartor.
Vittnet affordrades, utom sin aflagda ed, upplys-
ning om skälen till förbränningen af de chartor, hvilka
voro qvar hos honom, då ryktet om Angels häktande
förspordes, och han förklarade, på den ed, han af-
lagt, att annat skäl dertill ej förefunnits, än hans
Truktan att blifva utsatt för. obehagligheter, om det
skulle blifva kändt, att han användt falska chartor;
men denna chartornes beskaffenhet försäkrade vittnet
sig icke hafva misstänkt före den tid, då Angel häk-
-tades. Upplysande vittnet derjemte, på fråga, att
-under- tiden, då chartehandeln med Crona blifvit drif-
ven, cj sällan inträffåt, att vittnet reqvirerat chartor
af flera valörer, samt icke vid samma, men väl vid
sednarc tillfällen, erhållit alla de valörer, han reqvi-
Trerat; och då domstolen fästade vittnets uppmärksamhet
derå, att den slutsats bort dragas af Cronas så beskaf-
fade förfarande, att dennes charteförråd ökades, eme-
dan, i annat fall, han alltid skulle hafva varit urstånd-
satt, att lemna de valörer, hvilka han en gång sak-
nat, så sade sig vittnet nu finna, att flere sädane an-
ledningar inträffat, hvaraf vittnet ville bestämdt sluta
dertill, att charteparfiet i Cronas hand ofta vunnit
tillökning. Vittnet har ej velat meddela Crona, att
han ansett nödigt uppbränna chartorne, och har ej
heller affordrat Crona den, för desamma utgifna för-
bindelsen, emedan vittnet ansett sig böra undvika all
kommunikation med Crona i berörde ämne; men
hvarföre vittnet ej, såsom domstolen ansåg hafva varit
lämpligt, återsändt sitt innehafyande charteparti, vid
samma tid, då han vägrade att ecmottaga det sista,
af Crona remitterade beloppet, kunde vittnet ej upp-
gifva. Och förklarade vittnet slutligen, att han ville
försöka, genom anställande beräkningar och ansträng-
ning af sitt minne, framdeles med mera bestämdhet
uppgifva beloppet af de chartor, han från Crona cr-
shållit.
Kronofogden Crona blef häröfver hörd och förkla-
rade, att herr auditören Engdahl misstagit sig i afse-
ende på beloppet å de chartor, Crona till honom för-
sålt. Detta överstiger ej 1000 Rdr Bko, och sedan
Juni månad sistlidet år har Engdabl cj erhållit några
chartor från Crona. Rörande charteremissen i Ok-
tober eller November månad detta år, sade Crona,
som orden föllo, att dessa chartor äro pussweg, och
då han tillfrågades om meningen dermed, uppgaf han,
att han återkickat chartorne till Engdahl, af orsak,
att beloppet ingått uti en större, af Engdahl för chartor
förskrifven summa till Crona.
Auditören Engdahl blef häröfver å nyo hörd, men
bestred Cronas uppgift såsom alldeles ogrundad, och
-då Crona erinrades om det osannolika deruti, att han
skulle hafva erhållit skuldsedel för valuta, som ej var
af sedelutgifvaren begärd eller ens på förhand till be-
loppet känd, så förirrade sig Crona i allt flere mot-l
-sägelser och slutade med att tillkännagifva, det han
icke erinrade sig annat, än att han för berörde chartor
erhåll t förskrifning af Engdahl.
Auditören Engdabl vidgick väl, att han hos Crona
har en skuldsedel, som ännu icke blifvit inlöst, men.
densammas belepp kunde han cj uppgifva.
Tillförordnade åklagaren bade till denna dag jemväll!
inkallat possesionaten Anton Lagström från Ronneby,
som nu tillstädeskom och berättade, på framställda
frågor: att han, sedan 4825, haft om händer chartz
sigillateförsäljningen i herr bäradshöfdingen Lindbloms
domsaga, Östra och Medelstads härader; att för om-
kring 40 år tillbaka Johannes Nilsson ankommit till
Ronneby och erbjudit Lagström att köpa chartor; som
Johannes Nilsson skulle bafva erhållit af en person,
för hvilken han iklädt sig borgens ansvarighet;- attli
Johannes Nilsson i början lemnat 40 procents rabatt;
samt i sednare åren 33 procent, men icke devutöfver ; .
att chartehandeln upphört för omkring 2 år sedan,li
utan att dock Lagström kunde bestämdt erinra sig ti-!
den; att skriftvexling emellan honom och Johannes :
Nilsson blifvit förd, rörande chartor, men äfven om
varor, såsom pappet, af Lagströms ogen tillverkning,
samt kaffe och socker, som Lagström, för Johannes i
Nilssons räkning inköpt; att Lagström aldrig döljt sin
chartehandel med Johannes Nilsson, som ofta skall
hafva skett i andra personers närvaro, hvilka dock
Lagström till namn ej kunde uppgifva; att annan or-
sak till chartezhandelns upphörande, vid förut berörde
tiden, ej förefunnits, än att Lagström icke vidare brydde
sig derom, ehuru han likväl fortfarit med försäljning
af chartor, från ränteriet reqvirerade; att han från
Johannes Nilsson erhållit endast obetydliga belopp, till
högst 400 Rdrs stämpelvärde på en gång, och för hela
tiden sammanräknadt till-omkring 500 Rdr; att han
icke kunde förklara, huru en större mängd af Johan-
nes Nilssons till Lagström skrifne bref kunnat finnas
i den förres vård, och erinrade sig ej, att Johannes
Nilsson begärt eller återbekommit dem från Lagström,
hvilket han likväl fann icke hafva varit omöjligt;
att, om så skett, det inträffat vid något personligt
besök af Johannes Nilsson, samt att detsvar som den
26 April 1835 finnes skrifvet å Johannes Nilssons breflc
af den 24 i samma månad, är af Lagströms hand ochls
angår chartor. Å
I
f
mes Sa Hr
bDe i Johannes Nilssons hemvist funna bref, un-
dertecknade med Lagströms namn, erkände han sig
hafva skrifvit, äfvensom att alla i brefyven förekom-
mande uttryck, om handlingar, valutor, dokumenter
och reqvisitioner, angått stämpladt papper: men Lag-
ström förnekade, att han erhållit det, af Johannes
Nilsson den 41 Juni 1836 specificerade belopp å 582
Rdr, samt kunde cj erinra sig, huruvida han skrifvit
den, i brefvet af den 8 December samma år funne
reqvisitionen å 330 Rdr. De uttryck i Lagströms
bref, som antyda, att han haft medintressenterji char-
tehandeln, hafva blifvit använde endast, för att förmå
Johannes Nilsson att lemna bättre vilkor. Lagström
har desto mindre misstänkt, att chartorne voro falska,
som han ej haft skäl att betvifta riktigheten) af Jo-
hannes Nilssons uppg sift, rörande sin åtkomst. Johan-
nes Nilssons yttrande i sina bref, om principaler och
vederbörande, å hvilkas vägnar Johannes Nilsson upp-
gjorde affärerne, hade Lagström hänfört till Johannes
Nilssons muntliga tillkännagifvande, . att för den for-
dran, för hvilken chartorne gällde såsom hypotek, äf-
ven andra personer iklädt sig betalningsskyldighet,
samt således egde med Johannes Nilsson lika rätt till
hypotek. Johannes Nilssons, den 49 Oktober 1835
aflåtne skrifvelse trodde Lagström sig icke hafva er-
hållit, emedan han icke kan erinra sig, att han åt-
njutit mera än 33 procents rabatt, oansedt han flere
4 att AnRkåTKl san rs Tnn 2 om Ike
-— 0 - stl — AV
-— tr 9 m— -—
UA pe —- PA PN PR RA AR