nekar således att bekänna något, när ni kommer
i fingelset skola vi nog få er att tala. Fort! lägg
ihop edra saker och gör er färdig att följa mig
dit: efter all anledning kommer ni att bli der
länge.n
Min fru! min frul! sade Susanna, och kastade
sig för sin matmoders fölter, jag har tjent er :
två års tid, och ni vet, att jag under den tider
aldrig tagit ifrån er det aldra ringaste; ni tillåte:
säkert icke, alt mar släpar mig i fängelse; ni vil
icke göra min stackars mor förtviflad.... ni vet
min fru, att jag är af en välkänd och hederlit
slägt, låt ej en af denna slägt inneslutas iblanc
missdådare! Jag har endast talat sanning, jag svä
derpå. Väl har jag gjort ett fel, men jag har e
begått något brolt.... Jag besvär er att ej låt
föra mig i fängelse.n .
Det är ej stöldens betydlighet, sade fru Tem
plier, som väcker min vrede, ehuru de stuln
sakerna uppgå till ett värde af 4000 livres, mer
det är denna olyckligas otacksamhet, henne son
jag bemött med så mycken godhet. Att stjäl
bort min spelklocka, som hon vet jag tyckte s
mycket om! hon är en tjuf, en otacksam, för
derfvad varelse! Jag öfverandtvardar henne i rätt
visans händer. Vid dessa ord sparkade hon til
Susanna, som omfamnat hennes knän.
Jag är likväl oskyldig, min frul sade Susan
na, och steg upp.
Min herre,, fortfor frun till domaren, jag lem-
nar henne till hela er stränghet.
pMin frup, sade domaren, under det han ge-
nomsåg protokollet, vi ha glömt att anteckna
med hvad vapen ert silfver var märkt, och det
är al vigt,