men till besinning, måste bemöda sig om sjelf-
ständighet, och icke genom eftergifvenhet för makt-
missbruken underlätta dem och göra deras utöf-
ning älskad al de maktägande. Den gamla cen-
sorn yttrar sig som följer:
Man har i åratal skrifvit mot censurn och vill
hafva den afskaffad; men hur handlar man då
för detta ändamål? Jo, medan man skrifver mot
censurn, handlar man merendels för honom. Fö-
reställ er, att censurn hade en omvänd mrätt-
ning, så alt den vore en bifallscensur, i stället
för en förbudscensur, d. v. s. uttryckte sitt bifall
till det, som borde införas, i stället för sitt ogil-
lande af det som borde uteslutas: då frågar jag,
hvad borde bifallscensurn ovilkorligen till infö-
rande i tidningarne gilla? Naturhgtvis motsatsen
af det, som tvångscensurn med sina röda streck
ogillar, alltså, och i alla händelser, alla notiser
om födelse- och namnsdagar, uppvaktningar, ku-
rirer, höga resor, jubel- och andra hoffester, un-
derdånigt smicker, m. m., af samma beskatfenhet,
d. v. s. hufvudinnehållet af de flesta tyska blad
nu för tiden. De flesta tyska blad arbeta oför-
trutet bifailseensurn i händerna, och ställa derige-
nom förbudscensurn i ett fördelaktigt ljus. An-
ser man förbudseensurn skadlig för litteraturen,
och vill man fördenskuli afskaffa honom, så rå-
der jag, att man förändrar sitt handlingssätt och
förklarar den för overksam derigenom, att man
så litet som möjligt går dess önskningar till mö-
tes. Bannlyser man nemligen ur tidningarne den
välkomna näringen för bifallscensurn, så skall för-
budsdensurn snart märka, att han väl kan tvinga
tuidningarne att underlåta något, men aldrig att
göra något. Ian skall alltså tvingas att erkänna
deras sjelfständighet, och märka att det finnes en
gräns för hans makt. Censurn skall erfara, att
tidningarne i visst afseende stå öfver honom, om
de än i andra äro af honom beroende; han skall
märka, att deras negativa motstånd är starkare
än hans egen positiva makt Han skall snart
lära att högre uppskatta deras frivilliga medver-
kan för regeringens afsigter, än deras tvungna o-
verksamhet mot desamma. Han skall lära att
sätta värde på deras vänskap, då de visa att den
icke kan dem aftvingas, och han skall icke mer
vilja eller kunna undanhålla dem den frihet, som
tillkommer deras opinion och deras karakter, när
han erfarit att de hafva en opinion och en ka-
rakter. Det här antydda handlingssätt, med kon-
seqvens utfördt, skall blifva ett tecken för censurn
att resignera. Förråd att fylla tidningarnas spalter,
utan att gripa till censurvidriga saker, finnes i
andra länders tidningar till öfverflöd, utan att man
ändock behöfver gripa till foder åt bifallscensurn.
Man måste blott börja, och det genast, och icke
släppa efter, förrän målet är uppnådt. Censurn
ger blott vika för en allvarlig hållning hos dem.
som äro dess välde underkastade; genom konsc-
qvent , passift motstånd skall den besegras. J
kunnen trygga er till detta yttrande af en gam-
mal censor, för hvilken, under hans långa cen-
sorstid, intet förekom så föraktligt, som de blad
i hvilka intet var att utstryka.