men till besinning, måste bemöda sig om sjelfständighet, och icke genom eftergifvenhet för maktmissbruken underlätta dem och göra deras utöfning älskad al de maktägande. Den gamla censorn yttrar sig som följer: Man har i åratal skrifvit mot censurn och vill hafva den afskaffad; men hur handlar man då för detta ändamål? Jo, medan man skrifver mot censurn, handlar man merendels för honom. Föreställ er, att censurn hade en omvänd mrättning, så alt den vore en bifallscensur, i stället för en förbudscensur, d. v. s. uttryckte sitt bifall till det, som borde införas, i stället för sitt ogillande af det som borde uteslutas: då frågar jag, hvad borde bifallscensurn ovilkorligen till införande i tidningarne gilla? Naturhgtvis motsatsen af det, som tvångscensurn med sina röda streck ogillar, alltså, och i alla händelser, alla notiser om födelseoch namnsdagar, uppvaktningar, kurirer, höga resor, jubeloch andra hoffester, underdånigt smicker, m. m., af samma beskatfenhet, d. v. s. hufvudinnehållet af de flesta tyska blad nu för tiden. De flesta tyska blad arbeta oförtrutet bifailseensurn i händerna, och ställa derigenom förbudscensurn i ett fördelaktigt ljus. Anser man förbudseensurn skadlig för litteraturen, och vill man fördenskuli afskaffa honom, så råder jag, att man förändrar sitt handlingssätt och förklarar den för overksam derigenom, att man så litet som möjligt går dess önskningar till mötes. Bannlyser man nemligen ur tidningarne den välkomna näringen för bifallscensurn, så skall förbudsdensurn snart märka, att han väl kan tvinga tuidningarne att underlåta något, men aldrig att göra något. Ian skall alltså tvingas att erkänna deras sjelfständighet, och märka att det finnes en gräns för hans makt. Censurn skall erfara, att tidningarne i visst afseende stå öfver honom, om de än i andra äro af honom beroende; han skall märka, att deras negativa motstånd är starkare än hans egen positiva makt Han skall snart lära att högre uppskatta deras frivilliga medverkan för regeringens afsigter, än deras tvungna overksamhet mot desamma. Han skall lära att sätta värde på deras vänskap, då de visa att den icke kan dem aftvingas, och han skall icke mer vilja eller kunna undanhålla dem den frihet, som tillkommer deras opinion och deras karakter, när han erfarit att de hafva en opinion och en karakter. Det här antydda handlingssätt, med konseqvens utfördt, skall blifva ett tecken för censurn att resignera. Förråd att fylla tidningarnas spalter, utan att gripa till censurvidriga saker, finnes i andra länders tidningar till öfverflöd, utan att man ändock behöfver gripa till foder åt bifallscensurn. Man måste blott börja, och det genast, och icke släppa efter, förrän målet är uppnådt. Censurn ger blott vika för en allvarlig hållning hos dem. som äro dess välde underkastade; genom konscqvent , passift motstånd skall den besegras. J kunnen trygga er till detta yttrande af en gammal censor, för hvilken, under hans långa censorstid, intet förekom så föraktligt, som de blad i hvilka intet var att utstryka.