atan att behöfva dragas upp, och var så konstigt
sammansatt, att den alltid gick, huru hon vändes
eller ställdes. Vid hvarje qvart spelade slagver-
ket en aria, genom hammare, som rörde vid små
klockor af olika storlek. Men då timman var
full, varade musiken längre, och de klara ljud,
som hammarne åstadkommo, hördes öfver hela
nuset. Det fanns med ett ord många andra dyr-
barheter; ty det är intet hos oss, tillade frun,
som hos de här stackars utfattiga adelsmännen,
— der det aldrig finnes någonting. Nu gjorde
hon en lång uppsatts på alla de stulna sakerna.
Slutligen sade hon: hvad som bevisar, att tjul-
ven fullkomligt väl kände allt i huset, eller att
han ledsagades af någon som bebor det, är att
tjufven uppsökt i en vrå under trappan, en gam-
meal låda, hvaruti han troligtvis nedlagt allt hvad
han stulit.
Efter denna förklaring, afnörde domaren tjen-
stefolkets särskilta viltnesmål och företog sedan
ransakningen med Susanna. Hon tillstod gråtan-
de, att bon uppläst porten åt en person, som
hon väntade, att hon lemnat den öppen och spat-
serat uti en annan del af trädgården, samt tillade,
att hon var mycket straffad för sitt fel, då en
missdådare hade begagnat bennes oförsigtighet för
att begå en stöld, hvartill hon således var orsa-
ken, fast hon ej var medbrottslig.
Hvem är då den älskaren, med hvilken ni
påstår er hafva tillbragt natten att spalsera?, frå-
;ade domaren.
Jag är oskyldig,, svarade Susanna, och man an-
lagar mig likväl: jag vill icke ådraga en annan
skyldig varelse samma misstankar.
Jaså, min sköna, sade domaren föraktligt, ni