atan att behöfva dragas upp, och var så konstigt sammansatt, att den alltid gick, huru hon vändes eller ställdes. Vid hvarje qvart spelade slagverket en aria, genom hammare, som rörde vid små klockor af olika storlek. Men då timman var full, varade musiken längre, och de klara ljud, som hammarne åstadkommo, hördes öfver hela nuset. Det fanns med ett ord många andra dyrbarheter; ty det är intet hos oss, tillade frun, som hos de här stackars utfattiga adelsmännen, — der det aldrig finnes någonting. Nu gjorde hon en lång uppsatts på alla de stulna sakerna. Slutligen sade hon: hvad som bevisar, att tjulven fullkomligt väl kände allt i huset, eller att han ledsagades af någon som bebor det, är att tjufven uppsökt i en vrå under trappan, en gammeal låda, hvaruti han troligtvis nedlagt allt hvad han stulit. Efter denna förklaring, afnörde domaren tjenstefolkets särskilta viltnesmål och företog sedan ransakningen med Susanna. Hon tillstod gråtande, att bon uppläst porten åt en person, som hon väntade, att hon lemnat den öppen och spatserat uti en annan del af trädgården, samt tillade, att hon var mycket straffad för sitt fel, då en missdådare hade begagnat bennes oförsigtighet för att begå en stöld, hvartill hon således var orsaken, fast hon ej var medbrottslig. Hvem är då den älskaren, med hvilken ni påstår er hafva tillbragt natten att spalsera?, frå;ade domaren. Jag är oskyldig,, svarade Susanna, och man anlagar mig likväl: jag vill icke ådraga en annan skyldig varelse samma misstankar. Jaså, min sköna, sade domaren föraktligt, ni