Hume på en förfrågan, huruvida icke den engelska örlogsmarinen snart kunde ytterligare reduCeras, Vid slutet af år 1844), sade Sir Robert i sitt svar härpå, uppgick linieskeppens antal i Medelhafvet till tio; vi skola förminska det till fyra. Hör!) Jag hyser så mycket förtroende till franska nationens förstånd och rättskänsla i allmänhet, att jag ej vill taga tidningarnes dåraktiga krigsrop ör uttryck af den allmänna opinionens beskaffenhet i Frankrike. (Hör!) Jag vet, att det blott finnes en önskan i England: den, att bibehålla sodt förstånd med Frankrike. (Dånande bifall.) Tidningarne äro icke alltid sanna organer för allmänna opinionen. Det finnes ctt stort, kommercielt intresse i Frankrike, som inser, att dess välsång mer eller mindre beror af fredens upprättbållande. Jag räknar på denna känsla för att bevara freden och äfven derföre, att, om jag i ett bestämdt ögonblick vädjade till den, skulle detta hus vara färdigt att bistå regeringen i upprätthållandet af Englands rättigheter och värdighet. (Bifall!) Jag räknar på det sunda förståndet hos den stora majoriteten af franska nationen och på den öfvertygelsen, som bör delas af båda länderna, att deras sanna och förnämsta intressen äro fästade vid fredens bibehållande; och i stället alt begge länderna täfla med hvarandra i ökade krigs-rustningar, så att om det ena har tio linieskepp, det andra genast skall vilja hafva fjorton — i stället för denna täflan, räknar jag på att det sunda förstånd, som råder i båda rikena, skall förmå dem att inskränka antalet af sina fartyg inom de gränser, hvilka nationaljensten kräfver. (Hör!) Om ett land i Europa ville hafva en förkrossande arm på benen, skulle det bestämdt snart finna, att det hvarken är nödvändigt eller fördelaktigt, att i fred behålla denna styrka under vapen. Ett land vinner ingenting på att hålla en större krigsmakt, än det nödvändigt behöfver. Jag tror, att förnuftets framskridande, ej blott i England, utan i hela Europa, varit så stort på de sednare åren, att om något europeiskt rike anfölle ett annat i ändamål att tillfredsställa en absurd lystnad efter krigisk ära eller en obillig anfallsanda, så skulle en allmän känsta af harm intaga hela Europa, och den nation, som gjort detta anfall, skulle finna en fruktansvärdare motståndare i denna anda, än allt materielt motstånd, man skulle kunna sätta mot dess planer. Jag tror, alt Europas folk inse, det deras intressen äro fästade vid fredens upprätthållande, och att de böra mindre lita på den fysiska styrkan, än på den allmänna opinionens vishet och på den harm, som hvarje tillämnad, skriande orättvisa skulle väcka.n Det finnes, såsom läsaren ser, mera sundt förnuft i detta lilla stycke af den engelske statsmannen, än i hela folianter af mycken annan regeringsvishet, som inplantas hos folken i proklamationer och kabinetts-protokoller. Men en sak är ordet, en annan handlingen, och om äfven den engelska regeringen nu afväpnar af sin flotta hvad som ej är oundgängligt för handelsfiottornas skyddande och reducerar sin armf, så skall det troligen dröja länge, innan regeringarne i andra länder följa exemplet och vilja befria sitt folk från det svåraste onda, som uppäter deras krafter: en öfverdrifven krigsbudget och militär-lyx under fredstid. Olyckan är nemligen i detta hänseende, att nästan i alla länder finnes en serskild talrik klass, som grundat sin existens och sina förhoppningar på tjenster och fortkomst å den militäriska banan. Denna klass har ett gifvet intresse, motsatt de närande klassernas, att staten må underhålla så många befälsplatser som möjligt, med thy åtföljande staber, generalitet m. m., och för alt kunna bibehålla dessa, skall samma klass alltid i det längsta jemväl söka lägga hinder i vägen för hvarje förminskning i armens nummerstyrka, om denna också är tre gånger större än den behöfves. Hvarföre skulle annars en så oerhörd! talrik och kostsam konskription underhållas : Preussen och Österrike, och än mer, hvarföre skulle man bär i Sverige i så många år förgälves hafva väntat, att se befälets antal, i förhållande till manskapets, reduceradt till samma proportior som i Ryssland och Preussen, hvilkas militärisks bruk och inrätlningar annars i så många fall ef terhärmas? AA ep Aff hamn A AAM PAA TT f I