hvilken har för afsigt att hålla herrar Reder etji Comp. uti Norrköping ryggen fri, för deras godtyckliga, allmänt klandrade handlingssätt, att, utan några på lag eller billighet grundade skäl, afsätta kamreraren vid provinskontoret, hr rådman Zander. För att på något sätt förgylla det cyniska utbrottet af dessa herrars maktbegär och intolerans, har insändaren, efter några föregående fraser om ministerstyrelse, hvilka tydligen visa att ins. dermed icke egentligen förstår något annat än maktmissbruk och godtycke öfver underordnade tjenstemän, jemnfört br Zanders afsättande med en händelse vid sista riksdag, då herrar Ullberg, Helsingius samt riksdagsmannen Jan Erikson utvoterades, såsom ins. uttrycker sig, från fullmäktigskapet uti Banken och Riksgäldskontoret. Att denna jemnförelse är alltför orimlig synes ins. visserligen sjelf hafva insett, emedan han slår några krumbugter för sin egen advokatur i slutet afartikeln, under förmenande, att saken i alla fall är densamma. Hen det oaktadt kan det vara skäl att säga än ett ord härom. 4:o Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret väljas neraligen för fem år i sender inom sina resp. stånd. De äro således i sjelfva verket, i den stund ny!t val inträffar, skiljde från sin befattning, och då stånden vid de olika riksdagarne till en del komma att utgöras af heit andra personer, kan ingen hjelpa, om resultatet af ett personval, bland en af så många medlemmar bestående församling, utfaller annorlunda den ena gången än den andra. 2:o Ifrågavarande fullmäktige äro icke heller penninge-förvaltare på samma sätt, som en tjensteman i ett lånekontor; de äro vårdare af Rikets Ständers dyrbaraste ezendom, och i många fall, såsom vid anslags anordnande, kreditivers utbetalande m. m. till Regeringen hafva de att tillse, huruvida de i grundlagen eller genom Ständers beslut föreskrifna vilkor för medlens lyftning blifvit uppfyllda. 3:o Är det icke blott på oppositions-sidan som ledamöter bland fullmäktige på detta sätt blifvit ,utvoterade; detsamma inträffade på Riddarhuset med t. ex. Hr major Emil v. Troil, som utan tvifvel äfven var fullt så skicklig, som någon annan för sin plats i banken; men detta exempel har insändaren af goda skäl förtegat. Rätta förhållandet är, om man vill jemföra hvad i detta afseende tilldrog sig i de olika stånden, alt medan Borgareståndet, utan afseende på politiska opinioner, återvalde Hrr Linmelius, Sandblad och Ekerman, samt Bondeståndet ånyo invalde riksdagsmannen Appelqvist, ehuru han i många vigtiga frågor ansågs icke precist tillhöra majoriteten, så såg man deremot på hofpartiets och biskoparnes segrande listor, den förra på Riddarhuset och den sednare i Presteståndet, endast rena devuerade, hvilket faktum Bi-insändaren torde nästa gång benäget anföra till amplifikation af sin artikel. Utan att nuingå i serskild granskning af borgareoch bondeståndens val, eller i egentligt försvar derför, hvilket ej hör hit, torde detta således vara nog för att visa, det biets exempel icke duger. Helt annat hade det varit om fullmäktige i banken skulle företagit sig alt högtidligt skrapa upp någon af detta verks tjenstemän eller tillåtit sig att afsätta honom om de kunnat, för det han såsom embetsman i annat verk, afgifvit ett utlåtande, alldeles främmande för bankotjensten, men hvilket ej fölle bankostyrelsens pluralitet i smaken. Detta hade varit jemförligt med åtgärden i Norrköping mot Hr Zander, men också måste vi påstå, att elt förfarande, som i så hög grad vittnar om brist på vett och moraliska begrepp omöjligen kunnat tilldraga sig inom hufvudstaden der opinionerna hafva mera tillfälle att kollationeras och justeras, och en viss förmögenhet eller affärsbetydenhet icke är tillräcklig för alt gilv: någon viss klass tillfälle att flyta ofvanpå de ötriga. Huruvida icke för öfrigt äfven herrarne : Norrköping, enir de icke ens vårdat sig om at angifva något annat skäl till det utöfvade våldet än det man allmänt känner, redan funnit skäl at ångra sig, må de sjelfve afgöra. WERN