hvilken har för afsigt att hålla herrar Reder etji
Comp. uti Norrköping ryggen fri, för deras god-
tyckliga, allmänt klandrade handlingssätt, att, utan
några på lag eller billighet grundade skäl, afsätta
kamreraren vid provinskontoret, hr rådman Zan-
der. För att på något sätt förgylla det cyniska
utbrottet af dessa herrars maktbegär och intole-
rans, har insändaren, efter några föregående fra-
ser om ministerstyrelse, hvilka tydligen visa att
ins. dermed icke egentligen förstår något annat än
maktmissbruk och godtycke öfver underordnade
tjenstemän, jemnfört br Zanders afsättande med
en händelse vid sista riksdag, då herrar Ullberg,
Helsingius samt riksdagsmannen Jan Erikson ut-
voterades, såsom ins. uttrycker sig, från fullmäk-
tigskapet uti Banken och Riksgäldskontoret. Att
denna jemnförelse är alltför orimlig synes ins.
visserligen sjelf hafva insett, emedan han slår några
krumbugter för sin egen advokatur i slutet afar-
tikeln, under förmenande, att saken i alla fall är
densamma. Hen det oaktadt kan det vara skäl
att säga än ett ord härom.
4:o Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret
väljas neraligen för fem år i sender inom sina
resp. stånd. De äro således i sjelfva verket, i
den stund ny!t val inträffar, skiljde från sin be-
fattning, och då stånden vid de olika riksdagarne
till en del komma att utgöras af heit andra per-
soner, kan ingen hjelpa, om resultatet af ett per-
sonval, bland en af så många medlemmar bestå-
ende församling, utfaller annorlunda den ena gån-
gen än den andra.
2:o Ifrågavarande fullmäktige äro icke heller
penninge-förvaltare på samma sätt, som en tjen-
steman i ett lånekontor; de äro vårdare af Ri-
kets Ständers dyrbaraste ezendom, och i mån-
ga fall, såsom vid anslags anordnande, kreditivers
utbetalande m. m. till Regeringen hafva de att
tillse, huruvida de i grundlagen eller genom Stän-
ders beslut föreskrifna vilkor för medlens lyftning
blifvit uppfyllda.
3:o Är det icke blott på oppositions-sidan som
ledamöter bland fullmäktige på detta sätt blifvit
,utvoterade; detsamma inträffade på Riddarhuset
med t. ex. Hr major Emil v. Troil, som utan
tvifvel äfven var fullt så skicklig, som någon an-
nan för sin plats i banken; men detta exempel
har insändaren af goda skäl förtegat. Rätta för-
hållandet är, om man vill jemföra hvad i detta
afseende tilldrog sig i de olika stånden, alt medan
Borgareståndet, utan afseende på politiska opini-
oner, återvalde Hrr Linmelius, Sandblad och E-
kerman, samt Bondeståndet ånyo invalde riks-
dagsmannen Appelqvist, ehuru han i många vig-
tiga frågor ansågs icke precist tillhöra majoriteten,
så såg man deremot på hofpartiets och biskopar-
nes segrande listor, den förra på Riddarhuset och
den sednare i Presteståndet, endast rena devue-
rade, hvilket faktum Bi-insändaren torde nästa
gång benäget anföra till amplifikation af sin artikel.
Utan att nuingå i serskild granskning af borgare-
och bondeståndens val, eller i egentligt försvar
derför, hvilket ej hör hit, torde detta således vara
nog för att visa, det biets exempel icke duger.
Helt annat hade det varit om fullmäktige i ban-
ken skulle företagit sig alt högtidligt skrapa upp
någon af detta verks tjenstemän eller tillåtit sig
att afsätta honom om de kunnat, för det han så-
som embetsman i annat verk, afgifvit ett utlå-
tande, alldeles främmande för bankotjensten, men
hvilket ej fölle bankostyrelsens pluralitet i sma-
ken. Detta hade varit jemförligt med åtgärden
i Norrköping mot Hr Zander, men också måste
vi påstå, att elt förfarande, som i så hög grad
vittnar om brist på vett och moraliska begrepp
omöjligen kunnat tilldraga sig inom hufvudstaden
der opinionerna hafva mera tillfälle att kollatio-
neras och justeras, och en viss förmögenhet eller
affärsbetydenhet icke är tillräcklig för alt gilv:
någon viss klass tillfälle att flyta ofvanpå de öt-
riga. Huruvida icke för öfrigt äfven herrarne :
Norrköping, enir de icke ens vårdat sig om at
angifva något annat skäl till det utöfvade våldet
än det man allmänt känner, redan funnit skäl at
ångra sig, må de sjelfve afgöra. WERN