Viler ännu sin fordna bestämmelse. Huru många å1
kunna icke förflyta, innan det erbjuder den sorgligs
anblick af förfall, som vi se på templet i Chi-Chen
Det är deraf klart, att staden Chi-Chen redan uppnåt
en hög ålder på den tiden, då man lade grunden til
Parthenon i Athen och Cloaca Maxima i Rom. Cen
tral-Amerikas ruiner bilda ett värdigt motstycke til
de storartade ruinerna af Balbek, Karthago och An
tiochia — till pyramiderna, obeliskerna och grafvår
darna i Tadmor, Theben, Memphis och Gizeh. Hven
Y:t om icke på samma tid, som Cheops och Cephri
nus offrade oräkneliga menniskolif för att bevisa gu
darne, att icke de allena voro odödliga och att äfver
menniskor kunde unprätta oförgängliga minnesvårdar
äfven på vestra kontinenten, tusentals mil från sce
nen för det egyptiska slafveriet, ett annat folk, obe
kant för och obekant med historien, lade grundvalar
na till städer, palatser och tempel, hvilka måhänds
äro mindre kolossala, men utgöra en lika underbar
och oupplöslig gåta för efterkommande slägten? At
äfven blott approximativt bestämma tiden för deras
uppbyggande är en uppgift, den vi ej äro vuxna:
men hvar och en, som besöker dem, skall blifva öf-
vertygad, att de tillhöra den aflägsnaste forntiden
Man mäter icke deras tillvaro efter årbundraden, u-
tan efter årtusenden.
— I Tunis har Dejen bestämt sig för slafve-
riets successiva afskaffande. och en förordning har
utkommit, enligt hvilken alla barn födda af slafvin-
nor, skola anses såsom födda fria undersåtare. Många
slafegare hafva redan, för att behaga dejen, gifvi
friheten ät sina slafvar; och som erfarenheten visat
att de icke derför förlorat deras håg för arbete, utan att
de snarare arbeta bättre sedan det sker på frivillig öf-
verenskommelse, tror man, att det cj behöfver dröja
länge, innan slafveriet allmänt kan afskaffas.
— EN AFRIKANSK DROTTNINGS KOSTYM. Då prin-
sen af Joinvile sednast återkom från Afrika, före-
brådde hans syster, prinsessan Clementine, honom, att
han ej hemfört åt henne någon af de länders frun-
timmersdrägter, hvilka han besökt. Jag hade velat
försöka en sådanx, tillade hon. — Ingenting är lät-
tare, min syster,, svarade den unge prinsen; dina
förebråelser äro orättvisa, ty jag har köpt en fullstän-
dig drägt, hvilken tillhört en afrikansk drottning,
som var just af din växt. — Låt mig då få se den.
— I morgon skall jag sjelf lemna dig den. — Da-
gen derpå kom prinsen och sade till sin syster: Jag
har ej glömt mitt löfta. — Och kostymen?, —
Utan att svara uppdrog prinsen af Joinville ur fic-
kan ett besynnerligt halsband, sammansatt af ett
slags högröda. hårda frön, och uppträdda, blåa
glasbitar. — Prinsessan Clementine betraktade det
uppmärksamt, fana det vara ganska vackert oak-
tadt sin enkelhet, lade det på bordet och väntade;
men prinsen var deremot sysselsatt att betrakta en
målning. — Skynda dig då, Joinville, hvad. tänker
du på? — Hvarföre frågar du det, min syster?, —
Derföre. att du vet att jag står och väntar., —
På hvad? — På kostymen. — Har jag då icke
ifvit dig ... — Jo, ett halsband. — Nå väl. —
väl. Jag väntar på det öfriga. — Men det fin-
nes ingenting mera för öfrigt. — Huru? — Jag kan
svära på. att detär en fullständig kostym, och att den
drottning, om hvilken jag talar, ej har någonting mer.,