; då Johannes Nilsson var borta. komma från en resa Lördagen oförutsedda händelse hindrade lemna det lofvade svaret. Den Mannen skulle åte derefter, och denn Johannes Nilsson a 49 Oktober tillkänn: en gifver Johannes Nilsson, att han talat med sina prir cipaler och säkert skulle, nästpåföljde Lördag,! ti Tingsryd bekomma reqvisitionen. Den omtalta raba! ten hade icke blifvit bifallen, men af de två tredjede lar, som dittills varit vanlig, nedsattes sex procen Söndagen derefter skulle Lagström kunna erhålla så dant, som närslutne innehöll; han erinrar till slutt om: sitt behof af penningar, hvilka han med säke: het ville påräkna med nästa post. Den 26 Okt ber afsände Johannes Nilsson hvad han då hade, bc stående i sådant, som närslutne utvisade; detta kund stå till tjenst, mot de vilkor, hans bref af de 49 föreskref, och så vida ej hälften genast liqvi derades kunde långt anstånd cj medgifvas. De 2 November tillkännagifver Johannes hans bortovaro nästförutgångne Fredag hindrat ho L nom att besvara brefvet; lappen sände han nu oc önskade att Lagström ville besöka honom påfö Thorsdag; kostnaden för resan förband sig Johanne Nilsson att betala, churu han derom ännu icke råd frågat sin principal, och tackar han derjemte för er hålina myntet. Vid detta bref var fästad en mindr papperstlapp, med följande anteckni PN of (vy (FR tg Å 45 st. å 20 05 åå 4 -— 25 å 2 — 37 åå — 235 å 4 — 660. På framställd erinran från domstolen, att flere a dessa bref innehöllo förfrågningar och svar i ämnen soma synas varit af den vigt, att brefven omöjligt kun na hafva blifvit skrifna af Johannes Nilsson, endas för att af honom sjelf förvaras, hvilket dessutom mot. säges af omständigheten, att flera bref med sednar( datum bestämdt antyda, att Lagström emottagit dej st förut skrifna, genmälde Johannes Nilsson, att def väl kunnat inträffa att Johannes Nilssan afsändt bre: af alldeles lika innehäll med de ifrågavarande, som han tilläfventyrs, för upptäckte skriffel, ansett sig cj kunna afsända. Det i Ronneby skrifna brefvet, äfIvensom det af den 24 April 4855, å hvars baksida Lagström tecknat svar, lärer dock Lagström hafya emottagit, men Johannes Nilsson kan icke erinra sig af hvad anledning det förra blifvit återskickadt. Den i brefven ofta förekommande benämningen reqvis tion, har icke uteslutande angått spannemål, utan äfven understundom skrifoch takpapper, hvarmed Johannes Nilsson handlat. Johannes Nilssons, i brefvet den 44 Maj 4335, tillkännagifvande af ved randes missbelätenhet dermed, att Lagström åte det stora papperct, vill ej Johannes Nilsson hänföra till Lagströms den 26 April meddelade underrättelse, att han återsände ett stycke å 25, som han ej kunde eller ville emottaga, emedan han saknade afsättning derför — ett tillkännagifvande, hvars mening Johannes Nilsson ej förstod, eller om han, då det emottogs, bar förstått det, numera alldeles icke kunde erinra sig. Med stora papperet har Johannes Nilsson menat takpapper, hvaraf han begärt erhålla ett ris från Lag ström till prof; men då han erinrades om det betyd liga misstag, att, enligt Johannes Nilssons förberörde bref, Lagström ej skall hafva afsändt, utan från Johannes Nilsson emottagit och till honom återskickat det stora papperet, så rättade Johannes Nilsson sin utsago i öfverensstämmelse dermed och sade sig hafva från Gransholms pappersbruk och jemväl från Stensfors, erhållit takpapper, som han anmodat Lagström att föryttra. Förfrågan i brefvet af d. 7 April 4838, huruvida Lags 1 önskade en reqvisition af smärre sorter, skall hafva angätt endast postpapper; men då Johannes Nilsson upplystes, att han i samma bref begärt att af Lagström få köpa ett å två ris papper, samt i flere andra å samma tid: skrifna bref reqvirerat så väl skrifsom postpapper, hvaraf ville synas, som Johannes Nilsson icke haft att till Lagström aflåta papper. så vida detsamma ej varit stämpladt, så nyecklade Johannes Niltson sig i allt flera svårigheter, vid försöken att uppgifva beskaffenheten af den handel, han idkat med Lagström. Han förnekade dock bestämdt, att detsamma i Tingaste måtto angått! stämpladt papper; med vederbörande och principalern har Johannes Nilsson menat pappersbruksägarne, och han förebar, såsom ofta förut, att hans dåliga inne nekade honom att efter önskan förklara huru, såsom brefyen utvisa, en tredjedel af varans värdel unnat rabatteras samt understundom sex procent ierutöfver. Notan, som var bilagd brefyct af den 2 November 4855, upptager specifikation å en pennin-! seremiss, som Johannes Nilsson till Lagström afsändt;) nen vid angifvandet af myntsorten, råkade Johannes ilsson i samma bryderi, som förut, enär, om den kulle vara i Banko, som han först uppgaf, sedlar af ådan beskaffenhet å En Riksdaler saknas, äfvensom! Riksgäldssedlar å Tjugo Riksdaler. De hos Johannes Nilsson funna 20 st. bref, underecknade Ant. Lagström i Ronneby, sade Johanne I