; då Johannes Nilsson var borta.
- komma från en resa Lördagen
oförutsedda händelse hindrade
lemna det lofvade svaret. Den
Mannen skulle åte
derefter, och denn
Johannes Nilsson a
49 Oktober tillkänn:
en
gifver Johannes Nilsson, att han talat med sina prir
- cipaler och säkert skulle, nästpåföljde Lördag,! ti
Tingsryd bekomma reqvisitionen. Den omtalta raba!
ten hade icke blifvit bifallen, men af de två tredjede
lar, som dittills varit vanlig, nedsattes sex procen
Söndagen derefter skulle Lagström kunna erhålla så
dant, som närslutne innehöll; han erinrar till slutt
om: sitt behof af penningar, hvilka han med säke:
het ville påräkna med nästa post. Den 26 Okt
ber afsände Johannes Nilsson hvad han då hade, bc
stående i sådant, som närslutne utvisade; detta kund
stå till tjenst, mot de vilkor, hans bref af de
49 föreskref, och så vida ej hälften genast liqvi
derades kunde långt anstånd cj medgifvas. De
2 November tillkännagifver Johannes
hans bortovaro nästförutgångne Fredag hindrat ho
L nom att besvara brefvet; lappen sände han nu oc
önskade att Lagström ville besöka honom påfö
Thorsdag; kostnaden för resan förband sig Johanne
Nilsson att betala, churu han derom ännu icke råd
frågat sin principal, och tackar han derjemte för er
hålina myntet. Vid detta bref var fästad en mindr
papperstlapp, med följande anteckni
PN of
- - (vy (FR tg
Å 45 st. å 20
05 åå 4 -—
25 å 2 —
37 åå —
235 å 4 —
660.
På framställd erinran från domstolen, att flere a
dessa bref innehöllo förfrågningar och svar i ämnen
soma synas varit af den vigt, att brefven omöjligt kun
na hafva blifvit skrifna af Johannes Nilsson, endas
för att af honom sjelf förvaras, hvilket dessutom mot.
säges af omständigheten, att flera bref med sednar(
datum bestämdt antyda, att Lagström emottagit dej
st förut skrifna, genmälde Johannes Nilsson, att def
väl kunnat inträffa att Johannes Nilssan afsändt bre:
af alldeles lika innehäll med de ifrågavarande, som
han tilläfventyrs, för upptäckte skriffel, ansett sig cj
kunna afsända. Det i Ronneby skrifna brefvet, äf-
Ivensom det af den 24 April 4855, å hvars baksida
Lagström tecknat svar, lärer dock Lagström hafya
emottagit, men Johannes Nilsson kan icke erinra sig
af hvad anledning det förra blifvit återskickadt. Den
i brefven ofta förekommande benämningen reqvis
tion, har icke uteslutande angått spannemål, utan
äfven understundom skrif- och takpapper, hvarmed
Johannes Nilsson handlat. Johannes Nilssons, i bref-
vet den 44 Maj 4335, tillkännagifvande af ved
randes missbelätenhet dermed, att Lagström åte
det stora papperct, vill ej Johannes Nilsson hänföra
till Lagströms den 26 April meddelade underrättelse,
att han återsände ett stycke å 25, som han ej kunde
eller ville emottaga, emedan han saknade afsättning
derför — ett tillkännagifvande, hvars mening Johan-
nes Nilsson ej förstod, eller om han, då det emottogs,
bar förstått det, numera alldeles icke kunde erinra
sig. Med stora papperet har Johannes Nilsson menat
takpapper, hvaraf han begärt erhålla ett ris från Lag
ström till prof; men då han erinrades om det betyd
liga misstag, att, enligt Johannes Nilssons förberörde
bref, Lagström ej skall hafva afsändt, utan från Jo-
hannes Nilsson emottagit och till honom återskickat
det stora papperet, så rättade Johannes Nilsson sin
utsago i öfverensstämmelse dermed och sade sig hafva
från Gransholms pappersbruk och jemväl från Stens-
fors, erhållit takpapper, som han anmodat Lagström
att föryttra. Förfrågan i brefvet af d. 7 April 4838,
huruvida Lags 1 önskade en reqvisition af smärre
sorter, skall hafva angätt endast postpapper; men då
Johannes Nilsson upplystes, att han i samma bref
begärt att af Lagström få köpa ett å två ris papper,
samt i flere andra å samma tid: skrifna bref reqvi-
rerat så väl skrif- som postpapper, hvaraf ville synas,
som Johannes Nilsson icke haft att till Lagström af-
låta papper. så vida detsamma ej varit stämpladt, så
nyecklade Johannes Niltson sig i allt flera svårighe-
ter, vid försöken att uppgifva beskaffenheten af den
handel, han idkat med Lagström. Han förnekade
dock bestämdt, att detsamma i Tingaste måtto angått!
stämpladt papper; med vederbörande och principa-
lern har Johannes Nilsson menat pappersbruksägarne,
och han förebar, såsom ofta förut, att hans dåliga
inne nekade honom att efter önskan förklara huru,
såsom brefyen utvisa, en tredjedel af varans värdel
unnat rabatteras samt understundom sex procent
ierutöfver. Notan, som var bilagd brefyct af den 2
November 4855, upptager specifikation å en pennin-!
seremiss, som Johannes Nilsson till Lagström afsändt;)
nen vid angifvandet af myntsorten, råkade Johannes
ilsson i samma bryderi, som förut, enär, om den
kulle vara i Banko, som han först uppgaf, sedlar af
ådan beskaffenhet å En Riksdaler saknas, äfvensom!
Riksgäldssedlar å Tjugo Riksdaler.
De hos Johannes Nilsson funna 20 st. bref, under-
ecknade Ant. Lagström i Ronneby, sade Johanne
I