sig ett stort rykte genom sin så utmärkta talang för sångkomposition, hvilket han visserligen vunnit med fullkomligt skäl, men äfven lättare än andra förmådde uppnå, emedan han deruti understödjes af en honom alldeles egen sångtalang. Hans föredrag eger en så sällsynt delikatess, en så fin nyansering, att han derigenom, ehuru hans röst ej är särdeles klangfull, utöfvar ett otroligt inflytande på åhörarne (i synnerhet på åhörarinnorna), och derigenom fullkomligt besezrar omedelbarligen förut hörde stora sångare och sångerskor; en vink för dessa, att gifva sitt sångstudium en inre riktning. Förf. till denna uppsats kan väl icke helt och bållet gilla herr :s föredragssätt, emedan det synes honom alltför rikt, för sentimentalt; i synnerhet då han jemför det med B-. Kleins metod, som förstod att äfven i de mest smältande melodier bibehålla värdighet och adel; men om man erkänner denna genre (likasom den Spohr egna vekheten i modulationer), så måste man tiilstå, att den är i sig sjelf hög: t fullkomligt utbildad. Åtminstone kan man göra sig ett begrepp om hvilken framgång hans talang haft, särdeles hos damerna, då man vet, att ett snillrikt fruntimmer kallat honom amännernas Sonntag (die Sonntag des männlichen Geschlechts.) En likartad, ehuru mångsidigare karakter bära hans tyska sång skompositioner, åt hvilka han egnat sig med en synnerlig förkärlek. Äfven de hafva mera maner än stil, men äro i detta maner alltid snillrika och utöfva ofta en oemotståndlig trollkonst. Denne komponist är ej hvad man kallar produktiv, ty i en tidrymd af fem eller sex år har intet mera af honom utgifvits, än omkring nio häften smärre sångkompositioner. Men nästan alla dessa kompositioner äro utmärkta i sin väg, med undantag af några italienska sångstycken, i hvilka han afviker från sin egentliga genre. Ur denna synpunkt betraktad, är han således ovanligt produktiv, ty äfven för de bästa tonsättare lyckas bland tio sånger knappt en i någon högre grad, då deremot hos C. nästan alla äro förträffliga, och knappast någon faller i det vanliga. Uti hvarje stycke är äfven poesien af stor betydelse, och vi måste berömma de kloka val han gjort i detta hänseende. Det hitills mest kända och omtyckta är det af Wilhelm Miller författade: Sorla ej, du klara bäck) (Bächlein, las: dein Rauschen sein), hvilket sjunges af unga och gamla, och med lika nöje hörs al kännaren och dilettanten. Ännu djupare uppfattadt, och skönare i afseende på melodien finna vi ett annal af hans sångstycken: ade stilla vandringsmännen, af F. Förster, hvilket äger ett obeskrifligt behag — Då komponisten är i sin bästa ålder, bör mar ännu kunna boppas mycket af honom för sången och önskeligt vore, att han äfven till större ar beten ville använda sin talang. Han skall och redan hafva utarbetat åtskilliga sådane, imedlertic hafva de ännu cj på något sätt blifvit offentlig gjorde. C. J. L. ALMQVIST. ETT SKÅDESPEL. Under denna titel innehåller Östgötha Correspon denten med dagens post en dramatisk kompositicn en af dessa inspirationer af gedigen humor, ihvil ka en lätt igenkänlig för fallares snille några gån ger om året likt en Jysande meteor framträder Vi meddela här ett utdrag deraf: Första Alten. Scenen föreställer Domkapitlet i Upsala, med glasögzone på näsan, sysselsatt med att läsa Mr Almqvists svar p de honom före!agda 12 frågorna. Ordföranden. Hvad skola vi nu göra? En Ledamot. Ingenting. Ordföranden. Det vore visserligen de t bästa, me duger ej. Något annat, än ingenting, måste vi nöd vändigt taga oss till. En annan Ledamot. Vi gifva honom ännu ytter ligare några nya frågor att lösa. Ordförand en. Ypperligt! Förträffligt ! Chermant Vår reputation bibehåller derigenom sin kredit. Valktmästaren. (för sig sjelf) Åtn ninstone ännu ni M gra månader. Andra Akten. Scenen föres täller samma Domkapitel, läsande Hr Alm qvists svar på de honom s nast förelazda frågornaOrdföranden. Hvad skola vi nu göra? En Ledamot. Ingenting. so Ordföranden. Det duger ej. Vi ha gått för lång Något annat måste vi företaga. Tr, annan fFedamof. Vi kunde ju gifva honor