sig ett stort rykte genom sin så utmärkta talang
för sångkomposition, hvilket han visserligen vun-
nit med fullkomligt skäl, men äfven lättare än
andra förmådde uppnå, emedan han deruti un-
derstödjes af en honom alldeles egen sångtalang.
Hans föredrag eger en så sällsynt delikatess, en
så fin nyansering, att han derigenom, ehuru hans
röst ej är särdeles klangfull, utöfvar ett otroligt
inflytande på åhörarne (i synnerhet på åhörarin-
norna), och derigenom fullkomligt besezrar ome-
delbarligen förut hörde stora sångare och sånger-
skor; en vink för dessa, att gifva sitt sångstudium
en inre riktning. Förf. till denna uppsats kan väl
icke helt och bållet gilla herr :s föredragssätt,
emedan det synes honom alltför rikt, för senti-
mentalt; i synnerhet då han jemför det med B-.
Kleins metod, som förstod att äfven i de mest
smältande melodier bibehålla värdighet och adel;
men om man erkänner denna genre (likasom den
Spohr egna vekheten i modulationer), så måste
man tiilstå, att den är i sig sjelf hög: t fullkom-
ligt utbildad. Åtminstone kan man göra sig ett
begrepp om hvilken framgång hans talang haft,
särdeles hos damerna, då man vet, att ett snill-
rikt fruntimmer kallat honom amännernas Sonn-
tag (die Sonntag des männlichen Geschlechts.) En
likartad, ehuru mångsidigare karakter bära hans
tyska sång skompositioner, åt hvilka han egnat sig
med en synnerlig förkärlek. Äfven de hafva me-
ra maner än stil, men äro i detta maner alltid
snillrika och utöfva ofta en oemotståndlig troll-
konst. Denne komponist är ej hvad man kallar
produktiv, ty i en tidrymd af fem eller sex år
har intet mera af honom utgifvits, än omkring
nio häften smärre sångkompositioner. Men nä-
stan alla dessa kompositioner äro utmärkta i sin
väg, med undantag af några italienska sångstyc-
ken, i hvilka han afviker från sin egentliga genre.
Ur denna synpunkt betraktad, är han således o-
vanligt produktiv, ty äfven för de bästa tonsät-
tare lyckas bland tio sånger knappt en i någon
högre grad, då deremot hos C. nästan alla äro
förträffliga, och knappast någon faller i det van-
liga. Uti hvarje stycke är äfven poesien af stor
betydelse, och vi måste berömma de kloka val
han gjort i detta hänseende. Det hitills mest kän-
da och omtyckta är det af Wilhelm Miller för-
fattade: Sorla ej, du klara bäck) (Bächlein, las:
dein Rauschen sein), hvilket sjunges af unga och
gamla, och med lika nöje hörs al kännaren och
dilettanten. Ännu djupare uppfattadt, och skö-
nare i afseende på melodien finna vi ett annal
af hans sångstycken: ade stilla vandringsmännen,
af F. Förster, hvilket äger ett obeskrifligt behag
— Då komponisten är i sin bästa ålder, bör mar
ännu kunna boppas mycket af honom för sången
och önskeligt vore, att han äfven till större ar
beten ville använda sin talang. Han skall och
redan hafva utarbetat åtskilliga sådane, imedlertic
hafva de ännu cj på något sätt blifvit offentlig
gjorde.
C. J. L. ALMQVIST. ETT SKÅDESPEL.
Under denna titel innehåller Östgötha Correspon
denten med dagens post en dramatisk kompositicn
en af dessa inspirationer af gedigen humor, ihvil
ka en lätt igenkänlig för fallares snille några gån
ger om året likt en Jysande meteor framträder
Vi meddela här ett utdrag deraf:
Första Alten.
Scenen föreställer Domkapitlet i Upsala, med glasögzone
på näsan, sysselsatt med att läsa Mr Almqvists svar p
de honom före!agda 12 frågorna.
Ordföranden. Hvad skola vi nu göra?
En Ledamot. Ingenting.
Ordföranden. Det vore visserligen de t bästa, me
duger ej. Något annat, än ingenting, måste vi nöd
vändigt taga oss till.
En annan Ledamot. Vi gifva honom ännu ytter
ligare några nya frågor att lösa.
Ordförand en. Ypperligt! Förträffligt ! Chermant
Vår reputation bibehåller derigenom sin kredit.
Valktmästaren. (för sig sjelf) Åtn ninstone ännu ni
M
gra månader.
Andra Akten.
Scenen föres täller samma Domkapitel, läsande Hr Alm
qvists svar på de honom s nast förelazda frågorna-
Ordföranden. Hvad skola vi nu göra?
En Ledamot. Ingenting. so
Ordföranden. Det duger ej. Vi ha gått för lång
Något annat måste vi företaga.
Tr, annan fFedamof. Vi kunde ju gifva honor