sänder Johannes Nilsson en reqvisition på 162 Rdr
:skuldsedel återfordrades med budet ställd till beta
ning om två eller tre månader; för en äldre skuld
sedel begärdes liqvid. Den 7 April fordrar Johannq
Nilsson penningar. hvaraf ban säger sig vara i stol
behof. Han förfrågar sig jemväl, om Lagström ör
-skar sig en reqvisition af smärre sorter, som ban på
följde Lördag vill afsända. Den 40 April erkänner si
Johannes Nilsson hafva emottagit 50 riksdaler riks
gäldssedlar, och lofvar, att med sin son veckan efte
Påsk afsända den omskrifna reqvisitionen. Den 2
April asändes reqvisitionen, bestående i mest hel
ark. Dervid var det vilkor fästadt, att kontant skul!
lemnas 440 Rdr emedan i annat fall, budet mäst
återtaga dem. Den 24 April yttrar Johannes Nilsso
sin förargelse deröfver. att han ej fick mynt. Ha
vet ej, huru han skall stå till boks hos sin principa
men han har dock vågat försöket, att ljuga några f
dagar, och derföre samt i förlitande på Lagström
bref sände han reqvisitionen, bestående af 449 Rd
Bko. hvarföre han med omgående väntade kontan
minst sextio riksdaler riksgäld sedlar och revers p
30, ställd att betala den 24 påföljde Juni. På bak
sidan af detta bref var af annan hand, synbarlige:
med samma, som skrifvit brefyen i Lagströms namn
följande svar meddeladt.
Rb. den 26 April.
Utaf ärade skrifv. den 24 dennes finner jag at
Tit alldeles missförstått mitt bref af den 23 dennes
emedan jag deruti alldeles icke lofvat sända någor
sorts afbetalning på hvad som nu var i fråga, utar
endast att uppgöra på vanligt sätt; bvaremot om 34
procent rabatt medgafs, jag då lofvat kontant. Iblanc
det sända var 4 st. å 25 som jag icke kan eller vil
emottaga, emedan jag ej har afsättning derför, hvar
för den återgår; alltså får jag sända revers på 8?
Rdr Res, med löfte att om icke detta godkännes
göra utvexling åter igen. På min revers, som ät
förfallen i slutet af April, återstå 74 Rdr 32 sk., men
kan jag omöjligen i dag sända derpå.
Den 44 Maj förklarade Johannes Nilsson, att det
var löga väl beräknadt för framtiden, att myntet cj
kom för sista reqvisitionen; dagen förut hade han, ge-
nom express, blifvit affordrad valuta eller reqvisitio-
nen åter; han hade svarat, att den 22 i samma må-
nåd skulle det ena celler det andra i Tingsryd afbem-
tas, hvilket för Lagström gällde till efterrättelse; hän
meddelar jemväl, att som vederbörande ej tyckte om,
att det stora papperet kom åter, Johannes Nilsson
ansåg bäst, att återsända alltsammans; han hade trott,
att han och Lagström skulle kunna litet hvar för-
tjenan, men han hade nu svåra förebråelser, för det
han cj uppfyllt föreskrifterne; med nästa thorsdagspost
återväntade han det ena eller det andra, ty annor-
lunda kunde han ej hjelpa saken, ehuru han låg i
förskott med större summor för förflutna affärer; slut-
ligen tillkännagifver han, att han inom tre veckor
ämnade sig till Ronneby, för att, efter uppdrag, af-
sluta en större affär, men förut måste han dock kunna
reda det gamla. Den 48 Maj tackar han för löftet
om mynt med thorsdagsposten för den äldre sedeln,
hvarå skulle återstå 74 Rdr 32 sk, till följd hvaraf ej
erfordrades den, i förutgångna brefvet omnämnda åter-
sändningen af papperet, hvilket Lagström fick behålla.
Den 22 Maj tackar Johannes Nilsson för liqvid och
återsänder skuldsedeln. Den 49 Juniskrifver Johannes
Nilsson i Ronneby, att han ditkommit för att träffa Lag-
ström, som dock ej fanns hemma; han kunde cj besvara
det, fjorton dagar örut erhållna brefyct, men han skulle
påföljde Tisdag möta sin principal 3. mil från Tings-
ryd, hvilken då ovillkorligen borde ha mynt, eller
åter hvad ban lemvat. I förhoppning, att Lagström
med nästa söndagspost sände så mycket kontant som.
möjligt, iafräkning på det Johannes Nilsson, jemte
detta bref, lemnade till frun, ville Johannes Nilsson,
dagen efter Midsommarsdagen, gifva besked på bref-
vet, i händelse ej full valuta för det lemnade kunde
af Lagström, å förut bestämda tiden, sändas, hvilket
dock heldst önskades, enär mötet var bestämdt, be-
gärde Johannes Nilsson revers på återstoden. På
baksidan af detta bref, hvilket ej synes hafva varit!
försegladt, hade Johannes Nilsson med blyerts teck-
nat följande:
P. S. I händelse herr Tit. så finner, kan 6 pro-
cent afdragas på vanliga beloppet på de tre stora.
Den 341 Juli tillkännagifver Johannes Nilsson, att;
ban erhållit penningar och evers å återstoden. Nå-
got papper af betydenhet hade han icke innehaft, utan,
endast något smått, och ovissheten, när han kunde,
erbålla något, hade vållat, att han dittills lemnat obe-
svaradt brefvet af den 24 Juni. Då mera hade undef-
rättelse ingått, att han den 42 i nästa månad kunde,
få hvad som behöfdes, då han ville begifva sig till Ron-
neby. Den 44 Augusti underrättar han, att han på-
följde Tisdag ämnade ankomma till Ronneby, för att
göra liqvid på det gamla och börja på nytt. Den 28:
Augusti beklagar han sig deröfver, att omtalte kon-,
ferensen blifvit å utsatte dagen inställd. Johannes
Nilsson var underrättad, att vederbörande viile resa
Lill honom sistlidne Tisdag, då han äfven var hemma,
men hans karl kom icke då, utan i stället gårdagen,