sänder Johannes Nilsson en reqvisition på 162 Rdr :skuldsedel återfordrades med budet ställd till beta ning om två eller tre månader; för en äldre skuld sedel begärdes liqvid. Den 7 April fordrar Johannq Nilsson penningar. hvaraf ban säger sig vara i stol behof. Han förfrågar sig jemväl, om Lagström ör -skar sig en reqvisition af smärre sorter, som ban på följde Lördag vill afsända. Den 40 April erkänner si Johannes Nilsson hafva emottagit 50 riksdaler riks gäldssedlar, och lofvar, att med sin son veckan efte Påsk afsända den omskrifna reqvisitionen. Den 2 April asändes reqvisitionen, bestående i mest hel ark. Dervid var det vilkor fästadt, att kontant skul! lemnas 440 Rdr emedan i annat fall, budet mäst återtaga dem. Den 24 April yttrar Johannes Nilsso sin förargelse deröfver. att han ej fick mynt. Ha vet ej, huru han skall stå till boks hos sin principa men han har dock vågat försöket, att ljuga några f dagar, och derföre samt i förlitande på Lagström bref sände han reqvisitionen, bestående af 449 Rd Bko. hvarföre han med omgående väntade kontan minst sextio riksdaler riksgäld sedlar och revers p 30, ställd att betala den 24 påföljde Juni. På bak sidan af detta bref var af annan hand, synbarlige: med samma, som skrifvit brefyen i Lagströms namn följande svar meddeladt. Rb. den 26 April. Utaf ärade skrifv. den 24 dennes finner jag at Tit alldeles missförstått mitt bref af den 23 dennes emedan jag deruti alldeles icke lofvat sända någor sorts afbetalning på hvad som nu var i fråga, utar endast att uppgöra på vanligt sätt; bvaremot om 34 procent rabatt medgafs, jag då lofvat kontant. Iblanc det sända var 4 st. å 25 som jag icke kan eller vil emottaga, emedan jag ej har afsättning derför, hvar för den återgår; alltså får jag sända revers på 8? Rdr Res, med löfte att om icke detta godkännes göra utvexling åter igen. På min revers, som ät förfallen i slutet af April, återstå 74 Rdr 32 sk., men kan jag omöjligen i dag sända derpå. Den 44 Maj förklarade Johannes Nilsson, att det var löga väl beräknadt för framtiden, att myntet cj kom för sista reqvisitionen; dagen förut hade han, genom express, blifvit affordrad valuta eller reqvisitionen åter; han hade svarat, att den 22 i samma månåd skulle det ena celler det andra i Tingsryd afbemtas, hvilket för Lagström gällde till efterrättelse; hän meddelar jemväl, att som vederbörande ej tyckte om, att det stora papperet kom åter, Johannes Nilsson ansåg bäst, att återsända alltsammans; han hade trott, att han och Lagström skulle kunna litet hvar förtjenan, men han hade nu svåra förebråelser, för det han cj uppfyllt föreskrifterne; med nästa thorsdagspost återväntade han det ena eller det andra, ty annorlunda kunde han ej hjelpa saken, ehuru han låg i förskott med större summor för förflutna affärer; slutligen tillkännagifver han, att han inom tre veckor ämnade sig till Ronneby, för att, efter uppdrag, afsluta en större affär, men förut måste han dock kunna reda det gamla. Den 48 Maj tackar han för löftet om mynt med thorsdagsposten för den äldre sedeln, hvarå skulle återstå 74 Rdr 32 sk, till följd hvaraf ej erfordrades den, i förutgångna brefvet omnämnda återsändningen af papperet, hvilket Lagström fick behålla. Den 22 Maj tackar Johannes Nilsson för liqvid och återsänder skuldsedeln. Den 49 Juniskrifver Johannes Nilsson i Ronneby, att han ditkommit för att träffa Lagström, som dock ej fanns hemma; han kunde cj besvara det, fjorton dagar örut erhållna brefyct, men han skulle påföljde Tisdag möta sin principal 3. mil från Tingsryd, hvilken då ovillkorligen borde ha mynt, eller åter hvad ban lemvat. I förhoppning, att Lagström med nästa söndagspost sände så mycket kontant som. möjligt, iafräkning på det Johannes Nilsson, jemte detta bref, lemnade till frun, ville Johannes Nilsson, dagen efter Midsommarsdagen, gifva besked på brefvet, i händelse ej full valuta för det lemnade kunde af Lagström, å förut bestämda tiden, sändas, hvilket dock heldst önskades, enär mötet var bestämdt, begärde Johannes Nilsson revers på återstoden. På baksidan af detta bref, hvilket ej synes hafva varit! försegladt, hade Johannes Nilsson med blyerts tecknat följande: P. S. I händelse herr Tit. så finner, kan 6 procent afdragas på vanliga beloppet på de tre stora. Den 341 Juli tillkännagifver Johannes Nilsson, att; ban erhållit penningar och evers å återstoden. Något papper af betydenhet hade han icke innehaft, utan, endast något smått, och ovissheten, när han kunde, erbålla något, hade vållat, att han dittills lemnat obesvaradt brefvet af den 24 Juni. Då mera hade undefrättelse ingått, att han den 42 i nästa månad kunde, få hvad som behöfdes, då han ville begifva sig till Ronneby. Den 44 Augusti underrättar han, att han påföljde Tisdag ämnade ankomma till Ronneby, för att göra liqvid på det gamla och börja på nytt. Den 28: Augusti beklagar han sig deröfver, att omtalte kon-, ferensen blifvit å utsatte dagen inställd. Johannes Nilsson var underrättad, att vederbörande viile resa Lill honom sistlidne Tisdag, då han äfven var hemma, men hans karl kom icke då, utan i stället gårdagen,