Article Image
då skjortor äfven ombytas, och består kronan såpa till tvätt af linne; 9:0 då några mindre sjuka eller af smärre åkommor frän arbeten förhindrade ej äro att tillgå för logementernes rengöring, ivätt, m. m., fritages, på pkortare tid, en eller flere bland manskapet från andra arbeten, för att verkställa dessa.n I stället för en mängd af dylika föreskrifter innehåller Kongl. reglementet, bland annat, ett så beskaffadt stadgande: 11 8 5 mom. I öfverensstämmelse med hvad gålundan (S:n innefattar förut allmänna bestämmelser angående arbetstimmarnes antal, att arbetet, så vidt ske kan, bör ställas på beting, m. m.) blifvit stadgadt, cger för öfrigt styrelsen öfver fingelser och arbetsinrättningar, på samråd med den myndighet eller person, för hvilken arbete förrättas, att, angående arbetsmanskapets sysselsättning, uppsigt dervid, daglig anteckning af verkställdt arbete, öfverbeting och flitpenningar, handräckning till matordning, tvält, orengöring, sjukvård, m. m., lemna de närmare föreskrifter, som arbetets art, årstid och serskilda förhållanden för hvarje fall kunna påkalla.n Att genom detta stadgande fångstyrelsen skall på något sätt vara inskränkt eller förhindrad i vidtagande af de åtgärder för fångarnes ändamålsenliga vård och behandling, som fångstyrelsen anserlämplige, kan ins., för sin del, ej finna; tvertom har ju styrelsen derigenom blifvit tillagd rättigheten, att sjelf pröfra och, efter omständigheterna, afpassa de föreskrifter, som i detta afseende meddelas: 3:0 Fångstyrelsens förslag innehöll i 99 8, att vid fällkompani anställd arbetskarl, som beträddes med ett opålitligt uppförande, skulle förflyttas till ett arbetskompani. Kongl. reglementet innehåller härom 284 mom, — — — Andra klassen eller lägre fällklassen. — — — Från denna klass kan manskap flyttas till fästningsklassen, då styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar, på befälhafvarens anmälan, pröfvar sådant nödigt.n 32 S. Skulle arbetskarl beträdas med brott, som utmärker ett så vildt sinnelag, eller en sådan list eller förmåga att förleda andra, att karlens qvarblifvande vid korpsen anses för allmänna säkerheten vådligt, eger styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar att förordna om karlens insättande å korrektionsinrättning, att der, så vidt utrymme medgifver, i serskildt rum, på längre eller kortare tid, dock högst till slutet af den ådömda arbetstiden, förvaras och till arbete hållas. Det är sant, att från 3 och 4 klasserna, bestående af för stora och för grofva brott ej straffade personer, fiyttning till fåstningsklass ej i reglementet tillåten, men detta har troligen sin giltiga orsak deri, att, enligt. den bestämda fördelningen fästningsklassen, såsom utgörande cen serskild klass af yerkliga brottslingar, ej borde upptagas af andra, än sådane, samt att, i afseende på allmänna säkerheten, densamma vore mera tryggad genom en vädlig persons insättande i scrskildt rum, i ett fingelse, än om han flyttades till arbetskompani, förlagdt i en fästningsort. Fäångstyrelsens underdåniga utlåtande, angående lösdrifveristadgan, lärer ännu ej vara inkommet. Detta väcker någon förundran, då fångstyrelsens ordförande förut ofta och vidlyftigt utvecklat sina tankar i detta ämne, samt deltagit i, om ej sjelf författat det underdåniga förslag, fattigvårdskommitteen derur afgifvit. 5:0 Anmärker fångstyrelsen uteslutandet från Kongl. reglementet af de i fångstyrelsens förslag i 66 och 358 SS intaghe stadganden, enligt hvilka, dels manskapet skulle fördelas i 2:ne klasser, en pålitlig och en straffklass, och att de personer, som tillhörande den sednaTe beträddes med så beskaffade oordningar, hvilka kunde med extrajudiciel näpst försonas, borde umgälfa sina förseelser med prygeastraff, dels ock vissa förbrytelser, såsom rymning, våldsamhet eller stöld den ort(?) der arbetskompani vore förlagdt, skullc --medföra, ej allenast det straff, som enligt allmän ag och krigsartiklar derå följa borde, utan ock derutöfver försändande på 4 celler 2 års tid till fästning Dessutom skulle den, som sålunda dömdes till fästning, icke få afräkna sin redan aftjenta arbetstid, utan elf ter återkomsten från fästningen ånyo begynna den bestämda tjenstgöringstiden, derunder han ej finge lösgifvas emot erhåll:t laga försvar, och skulle han tillika hafva förverkat sin b-sparda arbetsförtjenst. ol Angående dessa och dylika föreslagne moraliska medel, bland hvilka flere, efter insändarens de, innefatta nya lagbestämmelser eller förän som ej annorlunda än i derför utstakad ordrinz kunna tillvågabringas, torde väl ej behöfva sägas mer, än att då fångstyrelsen alltföf väl bör känna, hvad all :tiders erfarenhet ådagalagt, att nemligen grymma och råa straff, i och genom sin orättvisa, motverka deras egentliga ändamål, man skäligen ej bort förvänta sådana förslag, lika litet som fängstyrelsen med. kännedom om den aktning för menniskorätt och mennisko. -värde, som utmärker vår nuvarande Konungs regering bort kunna föreställa sig att sanktion å dylika straff förslag skulle erhållas. Insändaren, som rådfört sig med åtskilliga Personer, hvilka länge haft befattning med byggnadsföretag, dervid allmänna arbetskarlar eller korrektionister varit anställde, har funnit alla öfverensstimma deri, alt krigsartiklarnes straffbestämmelser äro tillräckligt stränga äfven för sådant manskap. Hvar och en Som känner kriosartiklarne vet ock att de äro så allvarsamma,

6 mars 1843, sida 2

Thumbnail