— Af de vid svenska läkaresällskapets sednaste
sammankomst förekomne ämnen meddela vi, efter
Statstidningen, följande:
Herr Smith anförde: I en engelsk tidning fann
jag nyligen följande berättelse om en lyckad låram-
putation under magnetisk sömn, som skedde den 4
sistlidne Oltober. James Worrbell, arbetskarl, 42 år
gammal, af lugnt temperament, hade i fem år lidit
af en svår sjukdom i knäleden, hvilket gjorde ampu-
tation nödvändig, den man beslöt att försöka under
magnetisk sömn. En längre tid, innan operationer
företogs, magnetiserades patienten dagligen, så att han
fick flere timmars sömn, hvarigenom de hotande hek-
tiska symtomerma snart sagdt försvunno. Den 4 Ok-
tober skred man till operationen. Berättaren säger
jag magnetiserade patienten på fyra minuter; en qvar!
derefter tillsade jag kirurgen att börja. Efter ett
ögonblicks allvarsamt betraktande af patienten, in-
förde denne helt sakta knifven och formerade den
ena lambeawn. En högtidlig stillhet rådde: endast
den sofvandes lugna respiration hördes. Kort efter
andra lambeauns formerande jemrade patienten sig,
men som en drömmande, utan att vakna; ansigtet
visade intet tecken till medvetande, och jemmern
ökades ej, då man flera gånger met flit vidrörde de
afskurna nervernas ändar. Anda till dess det sista bar
daget anlades, låg han som en bild. Det anmärktes, at!
musklerna sammandrogo sig vida mindre än vanligt,
samt daärrade mindre vid genomskärning. Som pulsen
sjönk betydligt, gafs litet konjak med vatten, hvilket
nedsväljdes mekaniskt; och när deita ej förslog, fick
han litet car de luce i vatten, hvilket uppväckte ho-
nom. För några sekunder var han förvirrad, men
efter några ögonblicks besinning sade han: Jag tac-
kar Gud att det är förbis. Ian flyttades till ett an-
nat rum, dit jag följde, och bad honom inför de när-
varande göra reda för sina känslor under sömnen
Han svarade då, att han icke känt det ringaste, men
att han haft en dunkel föreställning om ett:raspande
Jjad (förmodligen benets genomsågning). Klockan 9;