ETT STUDENTAFVENTYR. BERÄTTADT AF ALEXIS. (Slut frå gårdagsbl.) Malmö fästning ligger vid slutet a. staden; den är ett stort kringbygdt tegelstensslott, med grofva -murpelare, med små gluggar, som sitta oordentligt fördelade på den mörka muren; rundt omkring går. en djup graf, om somrarne grön af den yPpigt vexande andmaten och om vintrarne betäckt med en spegelblank is, på hvilken barnen pslå kana och åka skridskor, liksom för att håna de arma fångarne, som här och der titta fram ur någon af de mörka gluggarne, förbannande barnens glädje, derföre att de ej sjelfve längre äro barn och barnens frihet, derföre att de sjelfve äro smidde i bojor. Öfver grafven går en vindbrygga; kedjorna ligga der i ringlar, liksom ett par jernormar, för att bevaka det hemska nästet, der ångern, förtviflan, förnedringen och trotset äro hvardagsgäster. Slottet är indeladt i en mängd rum, då ni står på gården hör ni kedjor skramla i mer än en trappa och ur mer än en dörr framhoppar en fängslad menniska, sjungande på en liderlig visa och skramlande takten med kedjorna. Der bort: vid jerngrinden sitter en och ser ut åt sjön, han hvisslar så skarpt, han blickar så uppmärksam: på det blåhvita hafvet, ur hvilket Köpenhamns tornspiror sticka upp i ett fjerran, — det är er gammal sjöman, som är fängslad för myteri om bord; der borta står en annan och ritar med en käpp ett gubbhufvud i sanden, det är en målare som begått rån och sitter bär för lifstid; der åte: ser ni en, som sitter vid en glugg och skrifver — han författar vers på elt vackert språk och fullt af blixtrande idger, det är en student som gjort sedlar och som sitter der på lifstid han också. Det bleka ansigtet är så själfullt, de vackra ögonen glänsa af snille, man skulle tro att dei var en Byron, om ej kedjan, som hvilar om hans fot, då och då klingade till och störde hans tan kars flyst. Men der på den sidan-ligger stockhuset, der sofva 90 fångar tillsammans i ett rum; man sjunger och skriker derinne; ingen frågar efter bullret, det är vonligt der. Niär nytiken hvad