—— — — —— jY —— ————O——— —X —— AV — — -——SS. cResal nej herr Julius, ni måste blifva qvar åtminstone en vecka för att tillhandagå mig mer edra råd, jag öfverlemnar mig åt er; ert hjert: är öppet för ädla känslor, ni kan finna att e flicka som jag värnlös utkastad i verlden behöf ver en vän, ett stöd, en rådgifvare; vill ni var: min vän? Hjertligt gerna, svarade Julius, amen jag äl fattig, det kostar för mycket att dröja. TGör ingentinz, jag skall betäcka alla edra kostnader, blif qvar; herr Julius försmå ej en värnlös flickas bön. Julius kunde ej länge motstå. Det beslöts at han skulle bo på Härrklämma, men vistas på Ro senhult, under föregifvande att han var slägt mer mamsellerna. När således Julius sent om qvällen vandrad åter till gästgifvaregården, var hans ställning be tydligt förändrad; han hade en femtia på fickar till pressanta utgifter,, som gamla mamselln sagt och bilden af den vackra Olava i hjertat. I hut vudet hade han ett helt inventarium af oordnade idger angående mamsell Utterboms ställningar och förhållanden, om hennes besynnerliga tal, om den underbara skickelsen med mera, men det bekymrade honom ej synnerligen. När han kom 4ram fann han rummet varmt och godt, två ljus på bordet, och straxt derefter inställde sig sjelfva fältväbeln Blomros, för att göra sin skyldiga påhelsning hos en aktad slägtinge till den lika aktade och älskade mamsell Utiterbom på Rosen hult.n Olava fick ej ofta tala vid Julius, ty mamsel Agata Utterbom sysselsatte honom nästan oupp hörligt med planerna för sin emancipation; pla