—— — — —— jY —— ————O——— —X —— AV — — -——- SS.
cResal nej herr Julius, ni måste blifva qvar
åtminstone en vecka för att tillhandagå mig mer
edra råd, jag öfverlemnar mig åt er; ert hjert:
är öppet för ädla känslor, ni kan finna att e
flicka som jag värnlös utkastad i verlden behöf
ver en vän, ett stöd, en rådgifvare; vill ni var:
min vän?
Hjertligt gerna, svarade Julius, amen jag äl
fattig, det kostar för mycket att dröja.
TGör ingentinz, jag skall betäcka alla edra kost-
nader, blif qvar; herr Julius försmå ej en värnlös
flickas bön.
Julius kunde ej länge motstå. Det beslöts at
han skulle bo på Härrklämma, men vistas på Ro
senhult, under föregifvande att han var slägt mer
mamsellerna.
När således Julius sent om qvällen vandrad
åter till gästgifvaregården, var hans ställning be
tydligt förändrad; han hade en femtia på fickar
till pressanta utgifter,, som gamla mamselln sagt
och bilden af den vackra Olava i hjertat. I hut
vudet hade han ett helt inventarium af oordnade
idger angående mamsell Utterboms ställningar och
förhållanden, om hennes besynnerliga tal, om den
underbara skickelsen med mera, men det bekym-
rade honom ej synnerligen. När han kom 4ram
fann han rummet varmt och godt, två ljus på
bordet, och straxt derefter inställde sig sjelfva
fältväbeln Blomros, för att göra sin skyldiga på-
helsning hos en aktad slägtinge till den lika ak-
tade och älskade mamsell Utiterbom på Rosen
hult.n
Olava fick ej ofta tala vid Julius, ty mamsel
Agata Utterbom sysselsatte honom nästan oupp
hörligt med planerna för sin emancipation; pla