varit, landskontorist, från Jönköping, innehaft beläggningschartor på tjugufem riksdaler banko stycket, samt förklarat sig villig, att, derest handel träffades, för cha torne lemna någon rabatt, med anledning hvaraf Krieger anmodat Landberg, som icke uppgifvit, på hvad sätt han åtkommit desamma, att vända sig till konditor Richter, hvilken då nyligen här i staden köpt en fast egendom, och, i anseende dertill, möjligen vore i behof af stämpladt papper; men att Krieger med bemälde Landberg icke inlätit sig i någon handel, samt icke kände eller kunde meddela någon upplysning om den andra person, som, på sätt nämndt är, velat till Krieger afyttra chartor. Källarmästaren Krieger förklarade, att han tog innehållet häraf på den aflagda vittneseden samt tillade, att han vid tillfället betraktat några af chartorne, men icke emottagit dem för att lemna till konditor Richter, utan endast till honom hänvisat Landberg, som uppgifvit, att han erhållit chartorne från en vid namn Lundell, i Jönköping, från hvilken han derom jemväl för Krieger företedde bref. Uppläst och erkändt. Afträdde. N 45:0 Konditor Richter, hvilken hos Öfverståthållarembetet afgilvit följande, i dess protokoil för den 7 Januari intagne berättelse, som nu upplästes: att en mansperson, som uppgifvit sig hafva afkällarmästaren Krieger erhållit anvisning å Richter, i Juni månad nästlidet år hos denne sig infunnit samt åt Richter till salu utbjudit beläggningschartor å tjugufem riksdaler stycket, för ett belopp af tvåhundrade riksdaler banco, derföre han erbjudit sig rabattera tjugu riksdaler samma mynt, att nämnde person, som, efter hvad Krieger sedermera för Richter omtalat, hetat Landberg, förmält sig hafva från Småland, såsom liqvid, emottagit berörde stämplade papper, utan att likväl angifva namnet å den person, som Iemnat Landberg detsamma, men att Richter af honom icke köpt ae erbjudne chartorne. Denna berättelse tog konditor Richter på sin aflagde vittnesed, endast med den erinran, att han icke kunde bestämdt uppgifva hvarken beloppet af det honom tillbjudna stämplade papper, bestående af rena, omakulerade chartor å tjugufem riksdalers valör; vidare än att det skulle utgöra omkring etthundrade femtio eller tvåhundrade riksdaler, ej eller huru stor rabatt som derå skulle lemnas, men sjelf hade Richter icke väckt fråga om någon rabatt. Uppläst och erkändt. Afträdde. MH 16:0 Extra-ordinarie kammarskrifvaren Landberg, hvilken å landskansliet i Jönköping, enligt hvad det derstädes, den 43 sistiidne Januari hällne protokoll utvisar, afgifvit en så lydande berättelse: att bruks-! inspektoren Wallman, som förra hösten någon tid vistades här i staden, en dag, i slutet af sistlidne Secptember månad, sammanträffat med Landberg, och då yttrat sig vara nödsakad att resa bort; och cmedan han häftade för skulder dels till källarmästaren Hallenberg, dels grefve Seth och dels Landberg sjelf, men saknade medel att samma skulder kontant liqvidera, bad han att till Landberg få lemna stämpladt papper, till belopp af omkring fyrahundrade tjugufem riksdaler banko, hvaraf Landberg dels kunde göra sig sjelf betald och dels besörja liqvid åt grefve Seth samt Hallenberg. Dessa sednare vägrade likväl att, säsom betalning, emottaga chartorne, derom Landberg vwillskref Wallman, som då begärde chartorne åter, och nämnde håradshöfding Tornerhjelm såsom den der vore villig att köpa dem; hvarföre Landberg, utan att ens göra sig betald för sin egen fordran, återstållde alla chartorne, förutan några få på fyra riksdalers valör, dem ban under tiden begagnat, till beläggande af ett köpebref eller dylik handling, hvars beskaffenhet han nu icke bestämdt kunde erinra sig. På framställning af vice häradshöfdingen Isberg, det Wallman, vid förhör, uppgifvit att han af de ifrågavarande kartorne icke återbekommit mer än tvåhundrade-fyratiosju riksdaler, som blifvit försälde till häradshöfdingen Tornerhjelm, och att Landberg skulle hafva gagnat resten, sjuttioåtta riksdaler, förklarade Landberg uppgiften i denna del vara osann, och att han cj begagnat mer än han redan uppgifvit, nemligen några få kartor å fyra riksdalers valör, samt att skilnaden vid kartornes återsändande bestämdt icke uppgick till sjuttioåtta riksdaler banko. Rörande en del kartor, till belopp etthundradefemtio riksdaler, som Landberg under sitt vistande i Stockholm förliden vår till försäljning mottagit af och jemväl afsatt för stadskassören A. Lundells räkning; lemnar Landberg sammanstämmande upplysningar med dem som innefattas i Lundells förut inför Konungens befallningshafvande afgifne och ransakningsdomstolen redan meddelade berättelse, med tillägg: att Landberg, som fästat någon uppmärksamhet dervid, att stämpladt papper på sådant sätt användes, underrättat häradshöfdingen Sandeberg, hvilken då tjenstgjorde såsom advokatfiskal i statskontoret, om det erhållna uppdraget, hvarvid Sandeberg skall tillkännagifvit sin förvåning öfver den mängd kartor, som skulle vara i omlopp på enskilda händer. Båda hade de ätföljts till en karte-sigillate-försäljningsman, der de genom anställde jemförelser med annat stämpladt papper på samma valör, icke hade kunnat komma under fund med någon skilnad. Landberg hade derföre efter anvisning af en källarmästare Krieger utbjudit kartorne till sockerbagaren Richter, som nyligen köpt hus; men som denne endast ville betala femton riksdaler stycket (valören deremot utgjorde tjugufem) hade Landberg ej med honom inlåtit sig i någon handel; men slutligen sedan händelsen fört honom tillsammans med kamreraren Blom, för hvilken Landberg haft enskilda uppdrag, hade denne, för att visa Landberg en tjenst, på denne sednares begäran och fullkomligt god tro inlöst kartorne till deras fulla värde., Efter uppläsande häraf ingaf Landberg tillika en a ra rr Rn Cr en AR ann u—--- -.W—— OO — ———-——X ——