varit, landskontorist, från Jönköping, innehaft be-
läggningschartor på tjugufem riksdaler banko stycket,
samt förklarat sig villig, att, derest handel träffades,
för cha torne lemna någon rabatt, med anledning
hvaraf Krieger anmodat Landberg, som icke uppgifvit,
på hvad sätt han åtkommit desamma, att vända sig
till konditor Richter, hvilken då nyligen här i staden
köpt en fast egendom, och, i anseende dertill, möjligen
vore i behof af stämpladt papper; men att Krieger
med bemälde Landberg icke inlätit sig i någon han-
del, samt icke kände eller kunde meddela någon upp-
lysning om den andra person, som, på sätt nämndt
är, velat till Krieger afyttra chartor.
Källarmästaren Krieger förklarade, att han tog in-
nehållet häraf på den aflagda vittneseden samt tillade,
att han vid tillfället betraktat några af chartorne,
men icke emottagit dem för att lemna till konditor
Richter, utan endast till honom hänvisat Landberg,
som uppgifvit, att han erhållit chartorne från en vid
namn Lundell, i Jönköping, från hvilken han derom
jemväl för Krieger företedde bref. Uppläst och er-
kändt. Afträdde. N
45:0 Konditor Richter, hvilken hos Öfverståthål-
larembetet afgilvit följande, i dess protokoil för den 7
Januari intagne berättelse, som nu upplästes: att en
mansperson, som uppgifvit sig hafva afkällarmästaren
Krieger erhållit anvisning å Richter, i Juni månad
nästlidet år hos denne sig infunnit samt åt Richter
till salu utbjudit beläggningschartor å tjugufem riks-
daler stycket, för ett belopp af tvåhundrade riksdaler
banco, derföre han erbjudit sig rabattera tjugu riks-
daler samma mynt, att nämnde person, som, efter
hvad Krieger sedermera för Richter omtalat, hetat
Landberg, förmält sig hafva från Småland, såsom
liqvid, emottagit berörde stämplade papper, utan
att likväl angifva namnet å den person, som Iemnat
Landberg detsamma, men att Richter af honom icke
köpt ae erbjudne chartorne.
Denna berättelse tog konditor Richter på sin af-
lagde vittnesed, endast med den erinran, att han icke
kunde bestämdt uppgifva hvarken beloppet af det ho-
nom tillbjudna stämplade papper, bestående af rena,
omakulerade chartor å tjugufem riksdalers valör; vi-
dare än att det skulle utgöra omkring etthundrade
femtio eller tvåhundrade riksdaler, ej eller huru stor
rabatt som derå skulle lemnas, men sjelf hade Rich-
ter icke väckt fråga om någon rabatt. Uppläst och
erkändt. Afträdde. MH
16:0 Extra-ordinarie kammarskrifvaren Landberg,
hvilken å landskansliet i Jönköping, enligt hvad det
derstädes, den 43 sistiidne Januari hällne protokoll
utvisar, afgifvit en så lydande berättelse: att bruks-!
inspektoren Wallman, som förra hösten någon tid vi-
stades här i staden, en dag, i slutet af sistlidne Secp-
tember månad, sammanträffat med Landberg, och då
yttrat sig vara nödsakad att resa bort; och cmedan
han häftade för skulder dels till källarmästaren Hal-
lenberg, dels grefve Seth och dels Landberg sjelf,
men saknade medel att samma skulder kontant liqvi-
dera, bad han att till Landberg få lemna stämpladt
papper, till belopp af omkring fyrahundrade tjugufem
riksdaler banko, hvaraf Landberg dels kunde göra sig
sjelf betald och dels besörja liqvid åt grefve Seth samt
Hallenberg. Dessa sednare vägrade likväl att, säsom
betalning, emottaga chartorne, derom Landberg vwill-
skref Wallman, som då begärde chartorne åter, och
nämnde håradshöfding Tornerhjelm såsom den der
vore villig att köpa dem; hvarföre Landberg, utan att
ens göra sig betald för sin egen fordran, återstållde
alla chartorne, förutan några få på fyra riksdalers
valör, dem ban under tiden begagnat, till beläggande
af ett köpebref eller dylik handling, hvars beskaffen-
het han nu icke bestämdt kunde erinra sig.
På framställning af vice häradshöfdingen Isberg, det
Wallman, vid förhör, uppgifvit att han af de ifråga-
varande kartorne icke återbekommit mer än två-
hundrade-fyratiosju riksdaler, som blifvit försälde till
häradshöfdingen Tornerhjelm, och att Landberg skulle
hafva gagnat resten, sjuttioåtta riksdaler, förklarade
Landberg uppgiften i denna del vara osann, och att
han cj begagnat mer än han redan uppgifvit, nemli-
gen några få kartor å fyra riksdalers valör, samt att
skilnaden vid kartornes återsändande bestämdt icke
uppgick till sjuttioåtta riksdaler banko.
Rörande en del kartor, till belopp etthundradefemtio
riksdaler, som Landberg under sitt vistande i Stock-
holm förliden vår till försäljning mottagit af och jem-
väl afsatt för stadskassören A. Lundells räkning; lem-
nar Landberg sammanstämmande upplysningar med
dem som innefattas i Lundells förut inför Konungens
befallningshafvande afgifne och ransakningsdomstolen
redan meddelade berättelse, med tillägg: att Land-
berg, som fästat någon uppmärksamhet dervid, att
stämpladt papper på sådant sätt användes, underrättat
häradshöfdingen Sandeberg, hvilken då tjenstgjorde
såsom advokatfiskal i statskontoret, om det erhållna
uppdraget, hvarvid Sandeberg skall tillkännagifvit sin
förvåning öfver den mängd kartor, som skulle vara i
omlopp på enskilda händer. Båda hade de ätföljts
till en karte-sigillate-försäljningsman, der de genom
anställde jemförelser med annat stämpladt papper på
samma valör, icke hade kunnat komma under fund
med någon skilnad. Landberg hade derföre efter an-
visning af en källarmästare Krieger utbjudit kartorne
till sockerbagaren Richter, som nyligen köpt hus; men
som denne endast ville betala femton riksdaler styc-
ket (valören deremot utgjorde tjugufem) hade Land-
berg ej med honom inlåtit sig i någon handel; men
slutligen sedan händelsen fört honom tillsammans med
kamreraren Blom, för hvilken Landberg haft enskilda
uppdrag, hade denne, för att visa Landberg en tjenst,
på denne sednares begäran och fullkomligt god tro
inlöst kartorne till deras fulla värde.,
Efter uppläsande häraf ingaf Landberg tillika en
a ra rr Rn Cr en AR ann
u—---- -.W—— OO — ———-——X ——