Itill hvilket Europeiskt samhälle har ej denna indu-
striens nya utveckling mer eller mindre sträckt sig,
och genom nya öppnade näringskäl!or tillika ökat
folkmängden? Egna omständigheter ha gjort denna
Itillökning i synnerhet märkbar hos det unga slägtet.
IBet synes nu vara ett i den civiliserade verlden er-
kändt factum, att dödligheten bland barn betydligt
-laftagit. Be sednaste iakttagelser bekräta det äfven
för Sverige. Skyddskopporna må ha gjort sitt till;
fjmen fenomenet vore knappt möjligt utan en i all-
mänhet för barndomen förbättrad helsovård, som så-
ledes gjort sig gällande, oaktadt alla de svårigheter,
hvilka möta på arbetets många nya, men genom sin
nyhet äfven osäkra banor. Och vi behöva denna
trösteblick; ty ett tredje skäl för statens ing
folkundervisningen mer än förr är utan tvifvel den
osäkerhet, hvaraf arbetet lider, sedan det till en
I betydlig grad lösejort sig från jorden. Denna osä-
Ikerhet, som skall mildras och upphöra i den mån
lagstiftningen beslutar sig att iakttaga arbetets na-
turli lagar, grundade på hvars och ens tätt och
rbetets frihet, är likväl, för det närvaran-
de, tillräckligt olyck ande att blifva en egen
anledning för statens igare mellankomst i fråga
om det unga slägtets uppfostran och undervisning.
Tvenne medel erködo sig vid första påseendet att
möta det växande behofvet. Man kunde öka lära
antal, och man kunde sätta den enskik
stånd alt sköta ett större antal lärjungar. Man har
tillgripit mer uteslutande det ena ecHer det ana af
dessa medel. I de länder, der hela skolvä -
ut mest var utbildadt, t. ex. i Tys kland, I
till det förra. En egen kl Ce för folltst
lorna bildades och antalet skolor ökades,
för att svara emot behofvet; i andra, t. ex. i E
ittningar funnos, ickliga
yllandet af en hastirt
ires man (ill det sed-
LK för histo-
heterna ökaj
per methoden,
e re, tills man
svårighet rna h m-
ntäckten, som i för-
rvandter, är gjord.
is upptäckare, att lärjun-
igheten, kunde, åtminsto-
a ett nytt bjelpmedel för
I
land, der inga äldre in
alt läggas till grund för u
tilltagande folkmängds kraf,
nare mediet. Upptäcktens
rien om upptäckter i allmänhet.
isig för en gammal method: man
och de vi
och den nya
nde Vexelmetbo dc
I garnes mängd, som var si
ne till en viss grad, cr
läraren.
Endast b-oge de nämnda medien i förening skola
föra till målet; och tillika undanrödja de ensidigheter
och öfvordrifter, hvilka do utsätta sig för, som ute-
slutande yrka ende
och en skolform, son
dervisningen, har ber
mår och utesluter vVexelun-
at sig sjelf ett af de naturli-
gaste pedagogiska hjelpemedel. Vexelundervisningen
ir derföre ingalunda ett nödfallsmedel, som cen förväxt
civilisation nödgats tillgripa. Man återfinner dess!
upphof i skolans äldsta och konstlösaste former. Bell
träffade den i Orienten och förde derifrån tankan till
England, der den af Eanraster utbildades. Den för-
sta svenska lag för undervisningsverket, hvilken inne-
fattas i Laur ntiil Petri kyrkoordning af är 45714, fö-
det ema eller det andra. Hvar
reskrifver, att sedan ungdomen blifvit skiftad i kret-
sar, efter framstegen, skall skolemästaren, s sig till hjelp
och under sin uppsiet, utvälja några ur de äldre kre
sarna att höra och fira de yngre; hvilken sed säges!
böra behållas qvar i skolorna och således var gammal.
En närmare tillämpning deraf på folkundervisningen
förekommer i biskop Gezelii den äldres så kallade
Commonitiunes för Åbo stift år 4673. Det heter der,
att det gamla mancret att läsa för barn borde afskaf-
fes, då någre bokstöfver före och lärjungen läser!
dem efter, och sedan befalles sätta sig ned att läsa
sa öÖfver — säger
öfver. Käre, hvad skall han
biskopen — då han näppeligen minnes en bokstaf,
af hvad honom i bastighet föreläses? Han bör öfvas
på några blad att nämna bokstäfverna, och när han,
srnimmes vara färdig med bokstäfrerna, måste han
sammaledes tillhålla; med stafvande, tills han förmå
sjelf kunna stafva och lägga ihop. Och som detta
mödosamt för läraren, så kan han, der han flere,
disciplar hafver, sätta hos dem, sot
nägre af de andra, som bättre äro för sig komne,
och hvilka på ofvanvämnde sätt de begynnande un-,
dervisa.n i
Deremot kan ej nekas, att vexelmethoden, hvars
egentlig a uppfinning tillstrifves dem, som först använde
den i stort, hvartill Lancaster i synnerhet gaf exem-
plet, haft sina öfverdrifter, och att man vid denna
skolform, blott såsom sådan, i början fästade allt för
stora förhoppningar. Ma n tycktes behaga sig i att!
stegra den öfveryunna svärigheten, för att rält visa, I
hvilken otrolig mängd af lärjungar en enda lärare ge- )
nom detta universalmedel kan sysselsätta; och det;
nya pedagogiska machincriet väckte större förvåning i:
ju vidsträktare omfång det användes. Nu förhåller
det sig så med allt machineri, att det fordrar noggran-
nare eftersyn, ju mer kompliceradt det är; den ock!
vexelmethoden, redan ur denna synpunkt, om den ock
ts
j
n först begynna, J
är ett verksamt bjelpmedel för läraren, :ikväl Lager I:
hela hans uppmärksamhet och förmåga i anspråk, in-
galunda mindre, utan snarare mer än efter den gamla
skolans method. Men det visar sig dessutom snart,
att de färdigheter, som genom machineriet af denna
pedagogiska mekanism låta sig med fördel bibringas,
också förnämligast äro de mera mekaniska, såsom in-
nanläsning och skrifning; men att ju mer läroämnet
fordrar någon högre utve Cckling, lärarens egen. inyer-
kan blir nödvändig ig, om något annat, än en högst it-
lig och tumultuarisk bildning, ur methodens använd-
ning skall uppstå. Bebofvet af en direktare undervis-
ning, som för den större vexelundervisningsskolan äf-
ven fordrar mer än en lärare och i alla fall det nog-
srannaste val af de lärjungar, som skola vara honom
Lill biträde, gör sig snart gällande. Så kräfver äfven
här, fast ej i samma grad som i den gamla skolan,
det ökade antalet af lärjungar ut sin rätt, att göra
flera lärare nödvändiga. Det ena af de förr nämnda
pedagogiska medlen hänvisar på det andra, och begge
blifva genom folkundervisningens nya fordringar nöd-
vändiga.
Lokala omständigheter göra det ota svårt. att på
ett ställe samla det större antal barn, so a man, min
Lanka orätt, synes anse såsom ett vilkar lör yeäelin-
dervisningens användande; då den tvertom, såsom pe-
dlagogiskt medel, med fördel låter sig användas i den
mindre som i den större skolan; ehuru medlets verk-
samhet i förra fallet mera faller i ögonen.
På sådana lokala hinder har man, i synnerhet hos
oss, velat lägga så mycken vigt, att mången just der-
före fördömmer den uti författningen af den 48 Juni
12740 i följa af sednaste Ständers önskningar. angåaen-
OM —-— -— mA - AM
D
L
I