Itill hvilket Europeiskt samhälle har ej denna industriens nya utveckling mer eller mindre sträckt sig, och genom nya öppnade näringskäl!or tillika ökat folkmängden? Egna omständigheter ha gjort denna Itillökning i synnerhet märkbar hos det unga slägtet. IBet synes nu vara ett i den civiliserade verlden erkändt factum, att dödligheten bland barn betydligt -laftagit. Be sednaste iakttagelser bekräta det äfven för Sverige. Skyddskopporna må ha gjort sitt till; fjmen fenomenet vore knappt möjligt utan en i allmänhet för barndomen förbättrad helsovård, som således gjort sig gällande, oaktadt alla de svårigheter, hvilka möta på arbetets många nya, men genom sin nyhet äfven osäkra banor. Och vi behöva denna trösteblick; ty ett tredje skäl för statens ing folkundervisningen mer än förr är utan tvifvel den osäkerhet, hvaraf arbetet lider, sedan det till en I betydlig grad lösejort sig från jorden. Denna osäIkerhet, som skall mildras och upphöra i den mån lagstiftningen beslutar sig att iakttaga arbetets naturli lagar, grundade på hvars och ens tätt och rbetets frihet, är likväl, för det närvarande, tillräckligt olyck ande att blifva en egen anledning för statens igare mellankomst i fråga om det unga slägtets uppfostran och undervisning. Tvenne medel erködo sig vid första påseendet att möta det växande behofvet. Man kunde öka lära antal, och man kunde sätta den enskik stånd alt sköta ett större antal lärjungar. Man har tillgripit mer uteslutande det ena ecHer det ana af dessa medel. I de länder, der hela skolvä ut mest var utbildadt, t. ex. i Tys kland, I till det förra. En egen kl Ce för folltst lorna bildades och antalet skolor ökades, för att svara emot behofvet; i andra, t. ex. i E ittningar funnos, ickliga yllandet af en hastirt ires man (ill det sedLK för histoheterna ökaj per methoden, e re, tills man svårighet rna h mntäckten, som i förrvandter, är gjord. is upptäckare, att lärjunigheten, kunde, åtminstoa ett nytt bjelpmedel för I land, der inga äldre in alt läggas till grund för u tilltagande folkmängds kraf, nare mediet. Upptäcktens rien om upptäckter i allmänhet. isig för en gammal method: man och de vi och den nya nde Vexelmetbo dc I garnes mängd, som var si ne till en viss grad, cr läraren. Endast b-oge de nämnda medien i förening skola föra till målet; och tillika undanrödja de ensidigheter och öfvordrifter, hvilka do utsätta sig för, som uteslutande yrka ende och en skolform, son dervisningen, har ber mår och utesluter vVexelunat sig sjelf ett af de naturligaste pedagogiska hjelpemedel. Vexelundervisningen ir derföre ingalunda ett nödfallsmedel, som cen förväxt civilisation nödgats tillgripa. Man återfinner dess! upphof i skolans äldsta och konstlösaste former. Bell träffade den i Orienten och förde derifrån tankan till England, der den af Eanraster utbildades. Den första svenska lag för undervisningsverket, hvilken innefattas i Laur ntiil Petri kyrkoordning af är 45714, födet ema eller det andra. Hvar reskrifver, att sedan ungdomen blifvit skiftad i kretsar, efter framstegen, skall skolemästaren, s sig till hjelp och under sin uppsiet, utvälja några ur de äldre kre sarna att höra och fira de yngre; hvilken sed säges! böra behållas qvar i skolorna och således var gammal. En närmare tillämpning deraf på folkundervisningen förekommer i biskop Gezelii den äldres så kallade Commonitiunes för Åbo stift år 4673. Det heter der, att det gamla mancret att läsa för barn borde afskaffes, då någre bokstöfver före och lärjungen läser! dem efter, och sedan befalles sätta sig ned att läsa sa öÖfver — säger öfver. Käre, hvad skall han biskopen — då han näppeligen minnes en bokstaf, af hvad honom i bastighet föreläses? Han bör öfvas på några blad att nämna bokstäfverna, och när han, srnimmes vara färdig med bokstäfrerna, måste han sammaledes tillhålla; med stafvande, tills han förmå sjelf kunna stafva och lägga ihop. Och som detta mödosamt för läraren, så kan han, der han flere, disciplar hafver, sätta hos dem, sot nägre af de andra, som bättre äro för sig komne, och hvilka på ofvanvämnde sätt de begynnande un-, dervisa.n i Deremot kan ej nekas, att vexelmethoden, hvars egentlig a uppfinning tillstrifves dem, som först använde den i stort, hvartill Lancaster i synnerhet gaf exemplet, haft sina öfverdrifter, och att man vid denna skolform, blott såsom sådan, i början fästade allt för stora förhoppningar. Ma n tycktes behaga sig i att! stegra den öfveryunna svärigheten, för att rält visa, I hvilken otrolig mängd af lärjungar en enda lärare ge) nom detta universalmedel kan sysselsätta; och det; nya pedagogiska machincriet väckte större förvåning i: ju vidsträktare omfång det användes. Nu förhåller det sig så med allt machineri, att det fordrar noggrannare eftersyn, ju mer kompliceradt det är; den ock! vexelmethoden, redan ur denna synpunkt, om den ock ts j n först begynna, J är ett verksamt bjelpmedel för läraren, :ikväl Lager I: hela hans uppmärksamhet och förmåga i anspråk, ingalunda mindre, utan snarare mer än efter den gamla skolans method. Men det visar sig dessutom snart, att de färdigheter, som genom machineriet af denna pedagogiska mekanism låta sig med fördel bibringas, också förnämligast äro de mera mekaniska, såsom innanläsning och skrifning; men att ju mer läroämnet fordrar någon högre utve Cckling, lärarens egen. inyerkan blir nödvändig ig, om något annat, än en högst itlig och tumultuarisk bildning, ur methodens användning skall uppstå. Bebofvet af en direktare undervisning, som för den större vexelundervisningsskolan äfven fordrar mer än en lärare och i alla fall det nogsrannaste val af de lärjungar, som skola vara honom Lill biträde, gör sig snart gällande. Så kräfver äfven här, fast ej i samma grad som i den gamla skolan, det ökade antalet af lärjungar ut sin rätt, att göra flera lärare nödvändiga. Det ena af de förr nämnda pedagogiska medlen hänvisar på det andra, och begge blifva genom folkundervisningens nya fordringar nödvändiga. Lokala omständigheter göra det ota svårt. att på ett ställe samla det större antal barn, so a man, min Lanka orätt, synes anse såsom ett vilkar lör yeäelindervisningens användande; då den tvertom, såsom pedlagogiskt medel, med fördel låter sig användas i den mindre som i den större skolan; ehuru medlets verksamhet i förra fallet mera faller i ögonen. På sådana lokala hinder har man, i synnerhet hos oss, velat lägga så mycken vigt, att mången just derföre fördömmer den uti författningen af den 48 Juni 12740 i följa af sednaste Ständers önskningar. angåaenOM —-— -— mA AM D L I