ster derpå svarade i alltför bestämda termer, nedlade Cass genast sitt gesandtskap, och återvände hem, för att öfverlemna domsrätten öfver denna meningsstrid åt amerikanska folket. Detta ger honom vigt i det demokratiska partiets ögon, och hans hat till England, hans försvar för den amerikanska flaggan, samt den-omständigbeten att han är krigare, bidraga äfven till bans popularitet. Slutligen måste den nuvarande presidenten John Tyler äfven räknas till kandidaterna. Han eger till sin förmån dispositionen af de presidenten tillkommande prerogativer, deribland ett veto, hvilket endast en majoritet af två tredjedelar inom både representantkammarn och senaten kan besegra. Denna makt står naturligtvis alla presidenter till buds, men korrespondenten anför några serskilda skäl, som öppna utsigterna för Tyler. Det största vill man finna i nöd vändigheten att förekomma de ultrademokratiska åsigternas öfverhand i regeringen och förmånen af en juste milieu styrelse, som skulle för en tid verka återhållande på den demokratiska kraften och således gifva den rådrum att ordna sig och vinna konsistens.