bibeln och kyrkobekännelsen, genom Evangel anda i både framställningens klarhet och enfald och innehållets christliga mildhet och allvar. Ha sökte derigenom närma sig predikans ideal — oci har icke misslyckats. Men ännu närmare synes han ref. hafva kom mit detta ideal genom den nu utgifna prediko samlingen, vid hvilken man endast måste bekla ga, att den ej utgör en hel årgång. De predik ningar, som deri innehållas, äro tjugosju, och lära enligt hvad företalet angifver, vara det sista a Hagbergs arbeten, som meddelas allmänheten Han hade sjelf förbjudit tryckningen af något vi dare efter hans död. Den utgör hans sista wvilj: till församlingen,, och skall säkerligen blifva et dyrbart minne för Hagbergs många vänner, son ännu i dessa predikningar skola höra den mild: stämman, värma sina hjertan vid de varma or den. De, som under de sista åren voro Dokto Hagbergs åhörare i Stockholms Storkyrka, igen känna flera af dessa predikningar, såsom der håll na. Ref. förmodar, att äfven yngre prester, som vilja bilda sig till predikanter, skola af dessa pre dikningars läsning hemta stor nytta. De erinr: om att undvika konstelig ord efter menniskor: visdomn, gifva utmärkta prof på sann evangelist christendom, och på denna stilens städning och flärdlösa enkelhet, som man i Guds hus beldst önskar försnimma. — En del al desse predikninga! är analytisk, genomgår och förklarar Söndagens Evangelium vers för vers. Detta predikosätt förtjenar all uppmärksamhet. Man föreställer sig blott den allmänna andakt, som måste äga rum. när i kyrkan eller den enskilda boningen åhörare med Evangelii-boken i hand följa predikanten och lyssna till hans utveckling af det lästa ordets innehåll, eller när de efter predikan vid denna ledtråd återsöka den undervisning och tröst, de emottagit. Det nästan väcker förundran, att denna method hos oss i nyaste tider blifvit så föga begagnad, och att bafva gjort lyckliga försök att införa den är, enligt ref:s tanke, icke den ringaste af de utmärkta, kanske numera nog ofta förbisedda förtjenster, hvilka framl. Dr Hagberg ägde om religionen och kyrkan, om religiös uppbyggelse och våra predikanters bildning. Predikosamlingen, hvilken ref. rekommenderar till allmänhetens kännedom och bruk, föregås, af en minnesteckning, en vördnadsgärd af sonlig kärlek,, och ett företal, det sednare enligt den bortgångnes yttersta viljan, tillagdt af Hr IL. A. Anjou, som äfven lärer förnämligast besörjt redaktionen af predikningarne.