följetongsartikel, kallad Konungens soldat, som säger Minerva, derest den icke skulle vara författad af någon Svensk kokerska, ofelbart är frambringad af någon Tysk sådan och derefter öfver satt för vårt fäderneslands behof, emedan svårli3en en författare al mankönet skulle kunna var: så okunnig i det sista århundradets historia, at! phan så plumpt sammanrörde Konungarne Fredrik ;I och Fredrik Wilheim I till samma person, som i denna artikel sker, eller talade om förenta Stalerna, hvilka då för tiden icke ens voro påtänkte än mindre existerade. — Minerva, sjelf förfaren 1 att handtera köksslefven och för hvilken matlagning alltid blir en hufvudsak, tycker likväl ej om, att någon annan kokerska blandar sig i hennes binäring vid litteraturen. Men dessutom fräser Minerva emot följetongerna i allmänhet, och gör ett ganska ohöfligt utfall mot fruntimmerspennor,, hvilka hon förmodar hufvudsakligen sköta denna del al tidningslitteraturen. Äfven uppgifver hon, att det varit Aftonbladet som först börjat införa fölJetongerna härstädes. Biet ursäktar sig för det klandrade stycket dermed, att det varit hemtadt — ur en utländsk jurnal. Dagligt Allehanda tillrättavisar uppgiften om följetongens första införande; denna afde!ning syntes nem igen i Dagligt Allehanda långt innan den stod i de andra tidningarne. (Ezentligen börjades dock en sådan serskild afdelning af aflidne Jurnalen, ehuru det bladet, i saknad af must och märg i öfrigt, ej derigenom kunde hålla sig uppe.) Allehanda nämner för öfrigt, att i dess följetonger ej förekommit någon af fruntimmershand, mer än al signaturen Vilhelmina, hvars bildning, efter all anledning, torde kunna mäta sig med sjelfva Minervainsändarens. Deremot påpekar Allehanda hurusom Slatstidningen sistlidne Måndag haft en följetong, kallad Sonlig kärlek, anekdot från år 1809, hvilken ordagrannt igenfinnes i 1844 års årgång af Allehanda, 2 467, under öfverskriften Minnesblomman, och sedan blifvit aftryckt i en novellsamling, kallad: På ångbåten. Freja för i går innehåller en korrespondensartikel från Upsala, med upplysningar i anledning al ett i Minerva befintligt utfall emot n. v. akademie adjunkten Wingqvist i Upsala, som nu förestår Skytteanska professionen derstädes, och hvilken i nämnde artikel beskylles att under sin gymnasitilid i Linköping hafva uppfört sig på något mindre hedrande sätt emot en äldre lärare. Denna skugga på herr W. undanrödjer korrespondenten genom följande berättelse om förhållandet: Minervas sista nummer har härstädes väckt allmän förtrytelse derföre att hon ur grafven frammanat en lektor i Linköping, att efter 235 års hvila kasta skugga på den härstädes älskade och vördade adjunkten Wingqvist. Den händelse, hvilken Minerva med så snillrikt mystiska ord antyder, var, till den del hr W. hade deri, af föga betydenhet, ehuru följden, uti hvilken hr W. icke hade någon del, blef bedröfllig för den, som egentligen gaf anledning till det nu ur glömskans haf uppfiskade uppträdet. Händelsen var i korthet följande: hr W. var primus på gymnasium, utmärkt för flit och grundliga kunskaper. En prest, hvilken speciminerade för pastoralexamen, blef af W. ansatt med så grundliga argumenter, att han icke längre kunde reda sig med skäl; den milde lektor Arenander, Moderator Actus, befallte br W. tiga; då sönderref hr W. det angripna opus, kringströdde bitarne och gick sin väg. Kamraterne, som högt värderade hr W., hämnade sig på den i deras tycke orättvise lektorn derigenom, att de upphängde ett räfskinn i katedern, och dansade ikring densamma. Ehuru hr W. j haft någon del i detta jöretag, fråntogs honom likväl hans stipendium och h:n erhöll ej nog hedrande betyg i seder vid afgången från gymnasium. Arenander deremot, som bad om förskoning för W. och de öfrige felande gymnasisterne, grämde sig, lika mycket öfver de straffades, som öfver sitt eget obehag, så mycket öfver händelsen, att han inom kort afied. — Se der den förfärliga handling, på hvilken Minerva kastat sitt snilles trollskimmer. H — Liten lefver än utkom icke förra veckan, emedan Orwar Odd varit illa sjuk flere veckor och först sedan några dagar är på bättringsvägen. I sår utkom imedlertid ett nummer, som innehåller fiera pikanta infall! O. O. roar sig dervid nåsot litet med Freja, för det hon, i anledning af ryktet att herr hofpredikanten Tegnår skulle blifva expeditionschef i ecklesiastikdepartementet, gått med hålven åt herr hofpredikanten. Samma tidning säger äfven: Sedan kyrkan på detta sätt flyttar in i styrelsen, lärer man vara i begrepp att gifva vaktmästarne i regeringsdepartementen titel af klockare. En annan reform, som i sammanhang härmed omtalas, består deri, att ministrarne, hvilka i konseljen hittills suttit på taburetter, nu skolaj komma att stå i predikstolar. Dessutom har Liten lefver än ett i allvarsam stil hållet memenio i anledning af de många försöken att göra den passerade jubelfesten till en politisk hyllning. KEEL ne f