följetongsartikel, kallad Konungens soldat, som
säger Minerva, derest den icke skulle vara för-
fattad af någon Svensk kokerska, ofelbart är fram-
bringad af någon Tysk sådan och derefter öfver
satt för vårt fäderneslands behof, emedan svårli-
3en en författare al mankönet skulle kunna var:
så okunnig i det sista århundradets historia, at!
phan så plumpt sammanrörde Konungarne Fredrik
;I och Fredrik Wilheim I till samma person, som
i denna artikel sker, eller talade om förenta Sta-
lerna, hvilka då för tiden icke ens voro påtänkte
än mindre existerade. — Minerva, sjelf förfaren
1 att handtera köksslefven och för hvilken matlag-
ning alltid blir en hufvudsak, tycker likväl ej om,
att någon annan kokerska blandar sig i hennes bi-
näring vid litteraturen. Men dessutom fräser Mi-
nerva emot följetongerna i allmänhet, och gör ett
ganska ohöfligt utfall mot fruntimmerspennor,,
hvilka hon förmodar hufvudsakligen sköta denna del
al tidningslitteraturen. Äfven uppgifver hon, att
det varit Aftonbladet som först börjat införa föl-
Jetongerna härstädes. Biet ursäktar sig för det
klandrade stycket dermed, att det varit hemtadt
— ur en utländsk jurnal. Dagligt Allehanda till-
rättavisar uppgiften om följetongens första infö-
rande; denna afde!ning syntes nem igen i Dagligt
Allehanda långt innan den stod i de andra tid-
ningarne. (Ezentligen börjades dock en sådan ser-
skild afdelning af aflidne Jurnalen, ehuru det bla-
det, i saknad af must och märg i öfrigt, ej
derigenom kunde hålla sig uppe.) Allehanda näm-
ner för öfrigt, att i dess följetonger ej förekom-
mit någon af fruntimmershand, mer än al signa-
turen Vilhelmina, hvars bildning, efter all anled-
ning, torde kunna mäta sig med sjelfva Minerva-
insändarens. Deremot påpekar Allehanda huru-
som Slatstidningen sistlidne Måndag haft en föl-
jetong, kallad Sonlig kärlek, anekdot från år 1809,
hvilken ordagrannt igenfinnes i 1844 års årgång
af Allehanda, 2 467, under öfverskriften Min-
nesblomman, och sedan blifvit aftryckt i en no-
vellsamling, kallad: På ångbåten.
Freja för i går innehåller en korrespondensar-
tikel från Upsala, med upplysningar i anledning
al ett i Minerva befintligt utfall emot n. v. aka-
demie adjunkten Wingqvist i Upsala, som nu fö-
restår Skytteanska professionen derstädes, och hvil-
ken i nämnde artikel beskylles att under sin gym-
nasitilid i Linköping hafva uppfört sig på något
mindre hedrande sätt emot en äldre lärare. Denna
skugga på herr W. undanrödjer korrespondenten
genom följande berättelse om förhållandet:
Minervas sista nummer har härstädes väckt allmän
förtrytelse derföre att hon ur grafven frammanat en
lektor i Linköping, att efter 235 års hvila kasta skugga
på den härstädes älskade och vördade adjunkten Wing-
qvist. Den händelse, hvilken Minerva med så snillrikt
mystiska ord antyder, var, till den del hr W. hade deri,
af föga betydenhet, ehuru följden, uti hvilken hr W. icke
hade någon del, blef bedröfllig för den, som egentligen
gaf anledning till det nu ur glömskans haf uppfiska-
de uppträdet. Händelsen var i korthet följande: hr
W. var primus på gymnasium, utmärkt för flit och
grundliga kunskaper. En prest, hvilken speciminerade
för pastoralexamen, blef af W. ansatt med så grund-
liga argumenter, att han icke längre kunde reda sig
med skäl; den milde lektor Arenander, Moderator
Actus, befallte br W. tiga; då sönderref hr W. det
angripna opus, kringströdde bitarne och gick sin väg.
Kamraterne, som högt värderade hr W., hämnade sig
på den i deras tycke orättvise lektorn derigenom, att
de upphängde ett räfskinn i katedern, och dansade
ikring densamma. Ehuru hr W. j haft någon del i
detta jöretag, fråntogs honom likväl hans stipendium
och h:n erhöll ej nog hedrande betyg i seder vid afgån-
gen från gymnasium. Arenander deremot, som bad om
förskoning för W. och de öfrige felande gymnasisterne,
grämde sig, lika mycket öfver de straffades, som öfver
sitt eget obehag, så mycket öfver händelsen, att han
inom kort afied. — Se der den förfärliga handling, på
hvilken Minerva kastat sitt snilles trollskimmer.
H
— Liten lefver än utkom icke förra veckan, eme-
dan Orwar Odd varit illa sjuk flere veckor och
först sedan några dagar är på bättringsvägen. I
sår utkom imedlertid ett nummer, som innehål-
ler fiera pikanta infall! O. O. roar sig dervid nå-
sot litet med Freja, för det hon, i anledning af
ryktet att herr hofpredikanten Tegnår skulle blifva
expeditionschef i ecklesiastikdepartementet, gått
med hålven åt herr hofpredikanten. Samma tid-
ning säger äfven:
Sedan kyrkan på detta sätt flyttar in i sty-
relsen, lärer man vara i begrepp att gifva vakt-
mästarne i regeringsdepartementen titel af klockare.
En annan reform, som i sammanhang härmed
omtalas, består deri, att ministrarne, hvilka i
konseljen hittills suttit på taburetter, nu skolaj
komma att stå i predikstolar.
Dessutom har Liten lefver än ett i allvarsam
stil hållet memenio i anledning af de många för-
söken att göra den passerade jubelfesten till en
politisk hyllning.
KEEL ne f
