lännu ej vuxit till stater, för att finna biskopens upp-
gift ganska trovärdig. Intressant är äfven uppgiften
på antalet af den katholska, det vill med andra ord
Isäga den spansk-mexikanska be.olkningens antal, hvil-
ket förf. uppskattar till 40,000.
Då Spaniorerne för mer än halftannat århundrade
sedan först nedsatte sig i Texas, grundade fransiska-
nermunkarne flera missioner här, för att omvända och
civilisera de vil a stammarna. De berömdaste voro
San Antonio, La Concepcion, San Jose del Refugio,
San Sabas och Nacogdoches; de blefvo alla ganska
blomstrande och räknade snart ett stort antal om-
vände. Hvart år trängde de vördiga fäderne djupare
in i skogarne, vunno Indianerne genom sina skänker
och sitt vänliga bemötande, samt förde dem till sta-
tionerna, hvarest de småningom bildade dem till from-
het och arbete. År 4812 undertrycktes denna nyt-
tiga anstalt, och nu äro blotta ruinerna qvar. De
arma vildarne, hvilka förlorat sina andliga ledare, må-
ste skingra sig; somliga gingo tillbaka till Mexico, an-
dra föllo offer för de ännu vilda Indianerne och de
öfriga äterföllo i barbari. Den gudsfruktan jag fann
hos de få, hvilka ännu bo i landet, visar tillräckligt,
att de af skickliga händer blifvit uppfostrade till from-
het. Två kyrkor, de enda, som motstätt tiden och de
nyare krigen, äro af en skönhet, som gör de gamla
missionärernes smak och nit stor heder.
Det största hindret mot landets framskridande, ett
hinder, som här är svårare att öfvervinna än längre
i öster, är Indianerne, af hvilka förf. uppräknar föl-
jande stammar: Comanches, 20,000 menniskor, Tona-
kanis, Lipans, Tankanags, Karankanags, Bidaes, Na-
coces, m. fi. Om de verkligen, säsom Hr Odin upp-
gilver, äro mennizkoätare, vilja vi lemna derhän. Sä-
väl Hr Odin, som en annan prest, Estany, hafva vid-
tagit mått och steg hos Iarankanags för att förena
dem (till en mission. Af Comanches, den vildaste och
mäktigaste stammen — kanske fruktantvärdast derför,
att den ej förtär bränvin — hoppas Hr Odin till en
början ingenting; de åro, som bekant är, ett ryttar-
folk, genomtåga oupphörligt det släta, svagt befolkade
landet, hvars få städer höja sig likt sparsamt strödda
oaser, i skaror af 40, 20 till 200 personer, och
mörda alla, som de träffa; sällan bortföra de fån-
gar, och, då de göra det, mest qvinnor, liksom
Pampas-Indianerne. , Under sitt tio månaders vi-
stande i landet räknade herr Odin 200 menni-
skor, hvilka blifvit mördade ensamt af Comancher-
ne. I de spansk-mexikanska städerne finnes säl-
lan en familj, som icke genom vildarne förlorat
en medlere, och knappt torde det se bättre ut för de
hvita, serdeles i de medlersta, släta, prairie-artade
delarne af landet. På södra kusten, i den fruktbara,
men osunda trakt, der den hvite ej kan arbeta, visa
sig också sällan de nordliga trakternas indianer, och
man vet af andra berättelser, att de svaga stammar,
hvilka ursprungligen lelvat der, hafva dukat temligen
under.
— Industriföreningen i Köpenhamn har hos
danska regeringen sökt tillåtelse att få anlägga en
jernväg från Köpenhamn öfver Roeskilde till en hamn
på vestra kusten af Seland. Föreningen önskade att
få bilda serskilda bolag för serskilda stycken af vä-
gen, samt alt staten, om den ej kan garantera för-
eningen ett lån till 3 procents ränta, måtte ingå i
bolaget för en fjerdedel.
— OCKSÅ EN KONUNG. VIcke gerningen allena,
utan äfven underlåtenheten gör förrädaren. Afven
den är en förrädare, som känner en för folket nyttig
sanning och förtiger den. Han är pligtig att tala,
till och mel vid fara af min vrede. Den, som rätt
tjenar sin furste, kan icke alltid tala efter hans vilja.
Hvad nöd göres skall han med kraftiga ord säga, an-
nars förråder han folk och furste tillika — Dessa
ord yttrade en gång Alphons X. af Spanien, med
tillnamnet den Vise, död 4284.
— Lystps TAL. Den första fullständiga öfver-
sällning af detta, för kunskapen om det politiska lif-
vet i Grekland högst vigtiga verk, författadt af den
talare och statsman, som ofta blifvit ställd vid si:an -
af Demosthenes, har nyligen utkommit i Breslau.
Öfversättaren är dr Alexander Falck.
— EN GAMMAL SOLDAT. Den 22 sistl. Januari
dog en, lika mycket genom sin orubbliga kallblodig-
het, som genom sin väldiga kroppsbyggnad, utmärkt
man, Joseph Manney från Sales, i Vaulruz (kantonen
Freiburg). Han hade erhållit bederslegionskorset un-
der Napoleon. Han begrafdes på militäriskt sätt af
sina vänner; en gammal underofiicer vid gardet gick
i spetsen för processionen. Fem minuter före hans
död sade läkaren till honom: Heorr riddare, fienden
är här!) — Gör ingenting,, svarade Moanney; vi
äro också här.
— INTRESSANT UNDERRÄTTELSE FÖR GURMANDER.
En arrendator i Dordogne i Frankrike sålde sistlidet
är tryffel för en summa af 350,000 Rår Bko, och hop-
pas detta år erhålla dubbelt så mycket. Han skall
hafva uppfunnit ett medel att uppdraga tryffel på
grönsaker.