VD
fed OO OR rr
MERA OM HERR BULL I UPSALA.
Korrespondensartikel. Upsala den 49 Februari.
— — Man kan i sanning säga, att om herr
Bull vid sin första ankomst hit hade någon or-
sak till missnöje med det sätt på hvilket ban
bemöttes af några få ynglingar, så har han nu
blifvit mångfaldigt ersatt derför. Många bland
de studerande insågo, att det obehag, som då in-
träffade, hade en större betydelse än blott den
personligt ledsamma beröringen. Här var fråga
om en norrman, en medlem af det aktade hrö-
drafolket, och dessutom en, som redan genom
sin konsttalang och vunna celebritet så mycket
mera borde anses för en representant af sin na-
tion. Det var derföre en allmän, dels aftalad,
dels tyst öfverenskommelse, att om Bull kunde
förmås återkomma till Upsala, göra det till en
ambitionssak för korpsen, att fira honom så, att
Norrmännen skulle se, det ungdomen här gerna
räcker handen åt bröderne på andra sidan. fjellen;
och om jag ej bedrager mig, har denna vackra
känsla och denna önskan äfven till hufvudsaklig
del ingått i de bemödanden professor Geijer gjort
sig å ungdomens vägnar att öfvertala herr Bull
resa hit.
Allt detta uppfylldes äfven, och man kan 1 or-
dets egentliga bemärkelse säga, att herr Bull blif-
vit buren på händerna af korpsen. Vi hafva
sjungit för honom, vi hafva hurrat niofalldt för
honom, vi hafva haft honom i våra leder, vi
hafva burit honom på hedersstol i vårt gille, vi
hafva bekransat honom. Se bär en utförligare
berättelse:
(Härefter följer en berättelse om konserten,
men hvilken egentligen blott innehåller detsam-
ma som var nämndt i Aftonbladet för sistl. Lör-
dag, och med tillägg, att åhörarne isynnerhet
blefvo elektriserade vid Bulls improvisation på
den välkända och af dem ofta sjungna melodien:
Och liten Carin tjenten etc.)
På aftonen var en såkallad sexa, men hvarmed
ej blott bör förstås bränvin och smörgåsar, ar-
rangerad i gillets stora sal, dit herr Ole Buil,
hans bror, målaren Knut Bull, herr Rosenkilde,
professor Geijer och några ledamöter af våra sån-
gare voro inbjudne. Flere hundrade studerande
voro för öfrigt tillstädes; det konverserades och
dracks om rätt muntert. Bull fick fiera skålar.
Den första af mag. Pettersson, kuratorernes ord-
förande, framställdes i ett pompöst poem, smic-
krande för konstnären; jag bilogar de två sista
verserna, såsom i mitt tycke de vackraste ).
Den andra proponerades af Magister Bergman,
och den tredje af Nybom, som dervid föredrog
följande:
Ett trollslott, skimrande i eld och lågor,
På hjertats varma hafsdjup reste Gud;
De ordna sig till enklang känslans frågor,
Och sen på Guds och Harmoniens bud,
På vingar, burna i en luft af toner,
De segrande omkring all verlden gå,
Förbrödra alla jordens skilda zoner
Och mellan jord och bimmel bryggan slå.
En vårdare du är af denna flamma
Som bor på djupet af hvart menskligt bröst;
Det tungomål, som endast Englar stamma,
Så ofta troget Du i toner löst;
Du Heros ibland konstens tempelsvenner
Studenter Du eröfrat har till vänner.
) Dessa lyda sålunda:
Välkommen hit! — Fast lunderna stå tomma,
Och ingen blomma ler på vandrarns stig,
En vår likväl, en vår i evig blomma
Af Ungdom, sång och kärlek möter Dig.
Se, Sveas söner helsa Dig på stranden,
Du Nores son, och Big sin hyllning ge.
Allt stort i handling uti Nordanlanden,
Allt skönt i Konsten, allt som adlar anden,
Det hylla, älska, det beundra de.
För Norge.
En skål i botten för de Norska fjällen,
De stjernbeglänsta, för den sköna bygd ,
Der forntidsminnen sväfva fram i qvällen,
Och kraften blommar än i fridens skygd.
Hell Sveas Syster, trogna Hjelteamman,
Hvars frihets vårsol glöder skön och varm.
Må Konstens Genius med Gudaflamman
Och vetenskapen smälta ljuft tillsamman
De Darn, som Scandia närt vid samma barm!