VD fed OO OR rr MERA OM HERR BULL I UPSALA. Korrespondensartikel. Upsala den 49 Februari. — — Man kan i sanning säga, att om herr Bull vid sin första ankomst hit hade någon orsak till missnöje med det sätt på hvilket ban bemöttes af några få ynglingar, så har han nu blifvit mångfaldigt ersatt derför. Många bland de studerande insågo, att det obehag, som då inträffade, hade en större betydelse än blott den personligt ledsamma beröringen. Här var fråga om en norrman, en medlem af det aktade hrödrafolket, och dessutom en, som redan genom sin konsttalang och vunna celebritet så mycket mera borde anses för en representant af sin nation. Det var derföre en allmän, dels aftalad, dels tyst öfverenskommelse, att om Bull kunde förmås återkomma till Upsala, göra det till en ambitionssak för korpsen, att fira honom så, att Norrmännen skulle se, det ungdomen här gerna räcker handen åt bröderne på andra sidan. fjellen; och om jag ej bedrager mig, har denna vackra känsla och denna önskan äfven till hufvudsaklig del ingått i de bemödanden professor Geijer gjort sig å ungdomens vägnar att öfvertala herr Bull resa hit. Allt detta uppfylldes äfven, och man kan 1 ordets egentliga bemärkelse säga, att herr Bull blifvit buren på händerna af korpsen. Vi hafva sjungit för honom, vi hafva hurrat niofalldt för honom, vi hafva haft honom i våra leder, vi hafva burit honom på hedersstol i vårt gille, vi hafva bekransat honom. Se bär en utförligare berättelse: (Härefter följer en berättelse om konserten, men hvilken egentligen blott innehåller detsamma som var nämndt i Aftonbladet för sistl. Lördag, och med tillägg, att åhörarne isynnerhet blefvo elektriserade vid Bulls improvisation på den välkända och af dem ofta sjungna melodien: Och liten Carin tjenten etc.) På aftonen var en såkallad sexa, men hvarmed ej blott bör förstås bränvin och smörgåsar, arrangerad i gillets stora sal, dit herr Ole Buil, hans bror, målaren Knut Bull, herr Rosenkilde, professor Geijer och några ledamöter af våra sångare voro inbjudne. Flere hundrade studerande voro för öfrigt tillstädes; det konverserades och dracks om rätt muntert. Bull fick fiera skålar. Den första af mag. Pettersson, kuratorernes ordförande, framställdes i ett pompöst poem, smickrande för konstnären; jag bilogar de två sista verserna, såsom i mitt tycke de vackraste ). Den andra proponerades af Magister Bergman, och den tredje af Nybom, som dervid föredrog följande: Ett trollslott, skimrande i eld och lågor, På hjertats varma hafsdjup reste Gud; De ordna sig till enklang känslans frågor, Och sen på Guds och Harmoniens bud, På vingar, burna i en luft af toner, De segrande omkring all verlden gå, Förbrödra alla jordens skilda zoner Och mellan jord och bimmel bryggan slå. En vårdare du är af denna flamma Som bor på djupet af hvart menskligt bröst; Det tungomål, som endast Englar stamma, Så ofta troget Du i toner löst; Du Heros ibland konstens tempelsvenner Studenter Du eröfrat har till vänner. ) Dessa lyda sålunda: Välkommen hit! — Fast lunderna stå tomma, Och ingen blomma ler på vandrarns stig, En vår likväl, en vår i evig blomma Af Ungdom, sång och kärlek möter Dig. Se, Sveas söner helsa Dig på stranden, Du Nores son, och Big sin hyllning ge. Allt stort i handling uti Nordanlanden, Allt skönt i Konsten, allt som adlar anden, Det hylla, älska, det beundra de. För Norge. En skål i botten för de Norska fjällen, De stjernbeglänsta, för den sköna bygd , Der forntidsminnen sväfva fram i qvällen, Och kraften blommar än i fridens skygd. Hell Sveas Syster, trogna Hjelteamman, Hvars frihets vårsol glöder skön och varm. Må Konstens Genius med Gudaflamman Och vetenskapen smälta ljuft tillsamman De Darn, som Scandia närt vid samma barm!