sluten graf vid midnatten. Hon kan ej göra si
någon föreställning om vackra utsigter, behaglig
ljud eller sköna färger; det oaktadt synes hon s
lycklig och nöjd som en fågel eller ett lam; an
vändandet af hennes intellektuella förmögenhete
eller uppfattningen af ett nytt begrepp göra hen
ne ett stort nöje, hvilket tydligt återspeglar si
i hennes uttrycksfulla drag. Hon tyckes ej grä
ma sig, utan visar alltid ungdomens glada mun
terhet. Hon älskar skämt och lustighet, och d
bon leker med de öfriga barnen, så höres henne
muntra skratt öfver alla de andras.
pBlir hon lemnad ensam, så synes hon lyckli
gast, då hon har sitt sticktyg eller sin söm; d
arbetar hon i hela timmar. Har hon ingen syssel
sättning, så fördrifver hon ögonskenligen tiden me
fantasimålninzar, eller med att i minnet återkall
det förflutna. Hon räknar på fingrarne eller staf
var, medelst de döfstummas fingerspråk, namne
på saker, hvilka hon nyligen lärt känna. Unde
dessa ensliga sysselsättningar tyckes hon bedöma
öfverlägga och draga slutsatser; stafvar bon et
ord oriktigt med högra handen, så slår ho
den genast med den venstra, liksom läraren, til
tecken af ogillande; stafvar hon det riktigt, s
klappar hon sig sjelf på hufvudet och ser förnöj
ut. Stundom bildar hon uppsåtligt ett ord orik
tigt med venstra handen, ser ett ögonblick skälm
aktig ut, skrattar derpå och slår venstra hande
med den högra, för alt rätta sig.
pPå ett år bar hon vunnit stor skicklighet
bruket af de stummas finger-alfabet och stafva
så hastigt och skickligt de ord och Meningar, ho
känner, att ingen annan än den, som är van vi
detta språk, kan följa hennes fingrars hastiga rörelse