sluten graf vid midnatten. Hon kan ej göra si någon föreställning om vackra utsigter, behaglig ljud eller sköna färger; det oaktadt synes hon s lycklig och nöjd som en fågel eller ett lam; an vändandet af hennes intellektuella förmögenhete eller uppfattningen af ett nytt begrepp göra hen ne ett stort nöje, hvilket tydligt återspeglar si i hennes uttrycksfulla drag. Hon tyckes ej grä ma sig, utan visar alltid ungdomens glada mun terhet. Hon älskar skämt och lustighet, och d bon leker med de öfriga barnen, så höres henne muntra skratt öfver alla de andras. pBlir hon lemnad ensam, så synes hon lyckli gast, då hon har sitt sticktyg eller sin söm; d arbetar hon i hela timmar. Har hon ingen syssel sättning, så fördrifver hon ögonskenligen tiden me fantasimålninzar, eller med att i minnet återkall det förflutna. Hon räknar på fingrarne eller staf var, medelst de döfstummas fingerspråk, namne på saker, hvilka hon nyligen lärt känna. Unde dessa ensliga sysselsättningar tyckes hon bedöma öfverlägga och draga slutsatser; stafvar bon et ord oriktigt med högra handen, så slår ho den genast med den venstra, liksom läraren, til tecken af ogillande; stafvar hon det riktigt, s klappar hon sig sjelf på hufvudet och ser förnöj ut. Stundom bildar hon uppsåtligt ett ord orik tigt med venstra handen, ser ett ögonblick skälm aktig ut, skrattar derpå och slår venstra hande med den högra, för alt rätta sig. pPå ett år bar hon vunnit stor skicklighet bruket af de stummas finger-alfabet och stafva så hastigt och skickligt de ord och Meningar, ho känner, att ingen annan än den, som är van vi detta språk, kan följa hennes fingrars hastiga rörelse