Statstidningen i sak upptager, om illuminationer
och andra granlåter för jubelbögtider, Lektor
Aspings programer, m. m. äfven bör till det färg-
lösa, d. v. s, betyder ingenting? Annars vet
man ju, att beriktigandel tillhör Statstidningens
favorit skriftställeri och jemväl på sin tid uppgafs
såsom specielt ingående i dess plan; hvarföre
skulle den då icke kunna ingå i beriktiganden al
anmärkningar rörande allmänna åtgärder som angå
samma tid, som t. ex. nyssnämnde program af-
handlar? Det är verkligen en alltför stor blyg-
samhet af Statstidningen och vi råda henne, att
taga Hr Friedrich Schmidt från Heidelberg, den
store författaren till Schwedens Geschichte unter
Karl XIV Johan, till bjelp i sin redaktion. Han
är minsann icke så blyg, han, och derigenom kun-
de man äfven en gång få tillfälle att titta under
det slutna visiret på denna okända riddare.
Det torde vara öfverflödigt att längre fullfölja
denna belysning af en artikel, som talar tillräck-
ligt sjelf. Vi hafva ännu blott en liten fråga att
göra. Biet talar om det (genom de ifrågavaran-
de Bidragen och dess samsyskon) lömskt och
skamligt angripna föremålet. Nu vet man imed-
lertid att Bidragens innehåll utgöres nästan endast
af offentliga handlingar, hvaremot reflexionerna
intaga en ganska liten del af skriften. Så finner
man 1. ex. nästan endast protokoller och doku-
menter refererade i de uti samma arbeten om-
talade högmålen, angående Bergelins och Ihres samt
Höökenbergs dödsdomar och Lindbomska konspira-
tionshistorien. Likaså angående Rubellonden, Gua-
deloupes medlen, Skeppshandeln, m. m. Att dessa
publika handlingars aftryckande kan rubriceras
såsom en fiendtlighet mot styrelsen under de ifrå-
gavarande åren, finne vi åtminstone förklarligt,
men att det kan kallas ett lömskt angrepp är svårt
att förstå, då ordet lömskt förutsätter något
hemligt och försåtligt, hvilket der ej finnes. En
närmare upplysning om sammanhanget härmed
få vi således böfligt begära, så vida ej slutsatsen
i det hela skall blifva, att Biet i sjelfva verket
endast söker hålla god mine i kleat spel, och att
man häruti får söka den egentliga orsaken till den
märkvärdiga fönekelse, som samma artikel inne-
håller, då det af alla krafter undanbedjer sig att
hallas systemets organ i sådana frågor som den-
na, ehuru det annars arbetar och lönas i syste-
mets tjenst. Man måste tillstå att systemet på
gamla dagar är väl betjenadt i försvarsväg.
Postskriptum. Sedan detta var skrifvet och
uppsatt till tryckning, finne vi i Biet för i dag
ännu en lång artikel på 3 1, spalter öfver sam-
ma ämne, men hvilken egentligen endast inne-
fattar en repetition af den föregående, inväfd i
en sådan massa af idel deklamationer, att en re-
cension deraf blefve omöjlig utan att deråt egna
ett lika stort utrymme som artikelns. Det intres-
santaste och roligaste är förf:s välmenta försök att visa,
att det är inkonstitutionelt ej blott att angripa,
utan äfven att försvara Konungens person. Från an-
nan hand hade man bestämdt tagit det för ironi,
men här måste man, ehuru det skefva i både
satsen och räsonnemanget öfverallt lyser så ige-
nom, att det väcker munterhet, ändock medgifva
författarens goda vilja att hafva krafsat så godt
han kunnat. Det värsta är, att nästan alla de ser-
skilda i Bidragen afbandlade föremålen röra dels
lagskipningen, dels förhandlingar med Ständerna
om traktater, dels proklamationer, 0. s. v., och
att den för skens skull framställda wundskyllan,
att de fakta, hvarpå försvaret skulle grundas,
ännu icke ligga inom offentlighetens områdep, så-
ledes är ett alltför svagt föregifvande, och
i sjelfva verket ett mycket vältaligt bevis på
hvad man tänker om möjligheten af en veder-
läggning. En annan omständighet, hvarpå Biel
lägger synnerlig vigt såsom skäl hvarföre någo!
försvar ej bör komma i fråga är, att de handlin-
gar, som i bidragen omtalas, påstås vara länge-
sedan glömda, och således ej böra upprifvas. De!
skulle väl kunna sättas i fråga, huruvida en sådar
glömska verkligen är till ens nu; men åtminstont
lärer det medgifvas, att saker, som på det när
maste röra sjelfva systemets moralitet, icke kom
ma att glömmas i historien, det må för öfrig
bedömas huru som helst. Den rätta öfversätt
ningen af eller meningen med Biets argumente
lär således blifva: Låtom oss blott söka laga så
att man för närvarande och intill en viss tid
punkt talar så litet som möjligt om saken, och
strunt i hvad som sedan kommer att sägas!
VERSER CKOENDN
UTDRAG AF ETT BREF TILL FELLINGSBRO
Det torde icke vara dig ovälkommet, att iemte