Upsala akademi. Men minne rec. ejskulle hafv: gjort sitt rökoffer för de lärde herrarne vida tacknämligare, om han, då de anförda yttrandem vittna om -en nog låg: vetenskaplig ståndpunkt ställt sin plaidoyer i en form; som mindre medgifvit, ehuru indirekte, att de verkligen blifvi fällda, då man icke ville rent ut försvara dem, stället att, sisom nu skett, endast visa förtrytelse deröfver, att herr ÅA. sqvallrat ur skolan, som man säger. Hvartill gagnar det, för öfrigt, ati göra sådant väsen afnågot, som, just genom frånvaron af allt slags signalement, tydligen visar sig icke afse person, utan endast sak; hvilken här var den notoriska, allmänna tonen i Upsala i afseende på Hegelska filosofien? Det gerju snarare anledning till efterforskningar, hvilka man borde förekomma, i fall deras frukt anses obehaglig. Det aldra enfaldigaste af hvad rec. framkläckt, är väl hans ordande om Hegelska systemets storhet i Upsala, äfven om planen skulle vara, alt derigenom få skryta med de originella systemer, som förespeglas der florera; ty så mycket begrepp om ämnet borde väl rec. hafva, att han icke behöfde sätta i fråga, det man med ett systems storhet menar icke någon storhet i rummet, utan här specielt den inre omfattningens, dels den utomordentligt, stora verkan, som det Hegelska systemet utöfvar på ställningar och förhållanden i synnerhet inom det teologiska facket, en verkan, som kommer att undergräfva hierarkiens sista förskansningar. Häraf skränet: hinc ille lacrymae.