af förtroende, aktning, kärlek ete. Men detta
är ju ett fullkomligt Gudsfred yxeskaft. Ar
det författarens mening, att en styrelse al-
drig vill eller kan handla i strid med det rätta
eller med det allmännas fördel, för att gynna
enskilda intressen, hvilka aldrig uraktlåta att
söka- insteg hos regeringarna och inkräkta på
det allmänna? Förmodligen icke. Hyem skall
då kontrollera styrelsen och söka förekomma
sådana missbruk? Folket, genom -de institu-
tioner, som för sådant ändamål finnas stadgade
i grundlagar, genom rättigheten för folkets om-
bud att bevilja statsanslagen och beskattningen,
att yrka olämpliga rådgifvares aflägsnande, att
granska förvaltningen m. m. Hela den långa
och granna frasen om det mekaniska föreställ-
ningssättet af staten är således ett rent non-
sens, så vida författarens mening icke helt
simpelt är att inga grundlagar eller ansva-
righetslagar borde finnas, och då vore det
bättre att tala rent ut; ty nog kan hvar och
en utan serskildt studium inse, att man icke
kontrollerar och garanterar en styrelses gång
genom: bara: kärlek.
Vi äre ingalunda, mer än insändaren, af den
tankan, att en friktion mellan statsmakterna
är nödvändig för samhällets välbefinnande;
men i länder, der: vissa gränser för makten
finnas utstakade uti beskrifna och besvurna la-
gar, lärer en sådan friktion svårligen kunna
undvikas på annat sätt, än att styrelsen icke
öfverskrider dessa lagar. Det är då regerin-
gen -och ieke folket, :som måste bära skulden
för Söndringem och den möraliska kraftens,
aftagande.
Det är väl. ömt - och rörande, att höra för-
fattaren i -Biet stämpla såsom en förvillelse
den tankan, aft nationerna böra oaflåtligen vara
på vakt emot styrelsernas maktlystnad, och
han är ingalunda den förste, som för ett så-
dant! språk. Salig professor Törneros, hvars
bref i Biet blifvit citerade såsom en dyrbar- och
i sitt slag ojemförlig skänk åt fosterlandets vit-
terhet, talar alldeles i samma anda, då han
kallar. de konstitutionella konungarne för de
stackars kortkungarne, som måste bära hund-
hufvuds, och professor Atterbom har ju li-
kaså yttrat på ett ställe i sina skrifter, att den
konstitutionalitet, hvartill verlden nu sträfvar,
är motsatsen af allt upphöjdt och ädelt; den
krassaste. materialism, oförenlig med allt an-
nat än . handel, fabriker, potatis, äta, dricka
och tillfredsställandet af jordiska behof. Af
allt detta visar det sig endast, hvartut alla
dessa herrar egentligen vilja med sitt tal om
förtroende och kärlek såsom motsats till ett
mekaniskt föreställningssätt om staten.
Men det finnes äfven andra auktoriteter, som
kunna sättas emot de nyssnämuda. Redan den
namnkunnige Junius varnade på 1760:talet det
Engelska folket, att icke låta regeringen in-
kräkta en hårsmån af sina rättigheter, emedan
det kunde vara förvissadt, att denna eftergif-
venhet snart skulle följas af en större inkräkt-
ning; och den ädle doktor Channing, slafhandelns
nitiske motarbetare och en af verldens utmärk-
taste prester, yttrar i en af sina skrifter föl-
jande tanka, som väl förtjenar att läggas på
minnet:
Om det är någon sanning, som historien
lär. oss tydligare än hvarje annan, så är det
den, om menniskonaturens böjelse att miss-
bruka makten. Att beskydda oss emot mak-
ten, att hafva en beständig hållhake på den
genom dess fördelning, på många olika hän-
der, genom inskränkning i tiden för dess in-
nehafvande, genom bestämmande af dess verk-
ningskrets med skarpa begränsningar, genom
dess noggranna bevakande, genom stadgande
af ansvarighet för dess missbruk — detta är
det- stora målet för vår samhällsinrättning.
todtycklig, oåterhållen makt är ett ondt, emot
hvilket all-erfarenhet ropar så högt, att för-
svaret för densamma måste afskedas utan att
blifva hördt.
Behagar . man nu, för att närmare granska
befogenheten af Bi-författarens klagoljud, så
vidt de kunna hafva afseende på den Svenska
oppositionens. yrkande på kontroller, närmare
granska pressens politiska verksamhet härstä-
des, så lärer det befinnas; att denna press al-
drig sökt att betaga vår regering och dess or-
ganersnågot af--dess grundlagsenliga -makt-att
otvra vikat utan endast vrkat att donna makt
