Upsala akademi. Men minne rec. ejskulle hafv:
gjort sitt rökoffer för de lärde herrarne vida tack-
nämligare, om han, då de anförda yttrandem
vittna om -en nog låg: vetenskaplig ståndpunkt
ställt sin plaidoyer i en form; som mindre med-
gifvit, ehuru indirekte, att de verkligen blifvi
fällda, då man icke ville rent ut försvara dem,
stället att, sisom nu skett, endast visa förtrytelse
deröfver, att herr ÅA. sqvallrat ur skolan, som
man säger. Hvartill gagnar det, för öfrigt, ati
göra sådant väsen afnågot, som, just genom från-
varon af allt slags signalement, tydligen visar sig
icke afse person, utan endast sak; hvilken här
var den notoriska, allmänna tonen i Upsala i af-
seende på Hegelska filosofien? Det gerju snarare
anledning till efterforskningar, hvilka man borde
förekomma, i fall deras frukt anses obehaglig.
Det aldra enfaldigaste af hvad rec. framkläckt,
är väl hans ordande om Hegelska systemets stor-
het i Upsala, äfven om planen skulle vara, alt
derigenom få skryta med de originella systemer,
som förespeglas der florera; ty så mycket begrepp
om ämnet borde väl rec. hafva, att han icke be-
höfde sätta i fråga, det man med ett systems
storhet menar icke någon storhet i rummet, utan
här specielt den inre omfattningens, dels den utom-
ordentligt, stora verkan, som det Hegelska systemet
utöfvar på ställningar och förhållanden i synnerhet
inom det teologiska facket, en verkan, som kom-
mer att undergräfva hierarkiens sista förskans-
ningar. Häraf skränet: hinc ille lacrymae.