Article Image
Det är hennes sak; jag är okunnig om hva: hon i det fallet tänker. Och om jag frågar henne? Ers majestät får aldrig se henne. Men jag kan ju skrifva?.:-. Ifall ers majestät behagarn. -Vill ni lemna fram! mitt bref? Jag skall lyda ers majestäts befallningar. Kungen fattade en penna och skref: Ni har bedragit mig såsom konung, madame ni har skickat mig en ambassadör, och detär et heder, som jag vägrar emottaga. Den makt hvarmedni utrustat er envoy extraordinaire är så inskränkt, att jag icke kan bli det ringa gaste klok. på hvad:jag önskar veta. Det är fö öfrigt med er ensam, jag vill afhandla, det äl er ensam, jag vill. höra. Kom derföre, då de sbehagar er att träffa mig och, jag ber er, un derrätta mig om hvilka skälen äro, som aflägsn er från mig.n 7 Ludvig förseglade biljetten, lemnade den å grefvinnan och afskedade henne med ett tecken utan att söka begagna sig af den fördel, som till bjudits honom, utan något anfall mot en dygd som kanske skulle kunnat värja sig, men som kanhända också godvilligt gifvit vika. Då kun gen i en sednare tidblef mera hemmastadd konsten att förföra, försvann denna barnsliga blyg samhet. Han yille reparera sitt fel; men grefvinnan ett af de vackraste fruntimmer vid hofvet, visa de sig icke villig att ge med sig. Antingen ho! var stött, eller af dygd, men hon beväpnade si; med den mest tigeraktiga hårdhet; ordspråket, at tillfället gör tjufvenn, besannas alltid. Två dagar efter denna scen mottog. Richelie! följande bref: Behagar ni vara af den godheten, herr hertig och tillställa hans majestät egenhändigt innelig gande bref. Det är från den dame, som svintri gerade honom på balen. Kungen önskar; att dett väfventyr förblifver doldt för alla, och jag tvifla

18 februari 1843, sida 2

Thumbnail