— Ibland alla berättelser om festen d. 6 Februari både när och fjerran, förekommer säkert ingen mera originel än den, som i ett bref till en vän på landet, i Handelstidningen innehåller beskrifning om anstalterna i Götheborg. Det är helt och hållet stäldt i brefstilens familjära hvardagston, ja, nästan rabulistiskt. Se här ett utdrag: — — — — — anledning af vår nuvarande Konungs 25-åriga regering skulle Te Deum afsjungas i domkyrkan, hvarföre stadens korpser hade församlat sig å Rådhuset, hvarifrån de utan serdeles ordning aftågade kl. 40 f. m. under samringningen. Löjligast var dervid att se, huru öfversten för the publikaner,, herr Ekenstam, hade mot allt bruk släpat med i processionen nästan alla tullvaktmästarne, ett tjenligt tillfälle således för lurendrejare, att på sitt vis fira högtiden; — ankommen i kyrkan dröjde herr Ekenstam ej, såsom de öfrige cheferne, vid sin korps, utan gaf den på båten och lunkade fram i kyrkan till militären, vare sig antingen derföre att han skämdes för sin korps, eller att denne ville blifva utaf med honom; i alla fall ett godt omen för hans återgång till militären. — Efter en kristlig och lärorik predikan, som hölls af stiftets biskop herr doktor A. Bruhn, antyddes i ett kort, men prydligt och patriotiskt tal anledningen till dagens Te Deum, vår åldrige Konungs 25-åriga regeringsjubileum, hvarvid Ps. 304 afsjöngs, och till slutvers uppstämdes JM 491 v. 4: Sälle äro de, som sofva! De som slutat vandringen! etc., hvilket dock hade afseende på predikan, och ej på Carl XHI, som dog på den dagen, eller på någon ännu lefvande. Om aftonen var allt förlitet gjordt till allmänhetens förnöjelse och ögonfägnad; — endast 3:ne små transparenter, af hvilka den ene för sina brokiga färger ådrog sig fleres uppmärksamhet, och mycket disputerades, om egaren till densamma vore rojalist eller rabulist, hvilket sednare dock kunde skönjas af devisen, som var: Rex Magnus, salus populin, och som på svenska vill heta: Konung Magnus (han var) folkets sällhet; — men huru står det nu till ilandet? — Transparenten var således gjord till påminnelse om lyckligare tider och till ära åt Konung Magnns med tillnamnet Ladulås, hvilken satt liksom lås för bondens lada, derigenom att han vårdade allmänna säkerheten och välståndet i landet. — På fleres förfrågan, hvarföre denna gång funnos så fa transparenter, svarade en kännare, att orsaken lär vara, att på sednare tider Regeringens handlingar sjelfva blilvit för mycket transparenta! — —