blifva styrelse; ty, mine herrar, det finnes en äre lystnad, högre än personernas: det är idgernas. Der ärelystnad man hyser för sig sjelf, den vissnar oc bedrager sig; den ärelystnad man känner hos sit för att betrygga sitt fosterlands säkerhet och storhet den byter om namn: hon källas tillgifvenhet, och så dan är vår! (Ganska bra!) Ja! j skåden denna opposition här i Frankrike, likasom j sen den uti ett angränsande land. Man har nyss omnämnt Tories,; är det i England som man kan åberopa inför eder en opposition af denna beskaffenhet, som icke arbetar uppå att fullständigt betrygga sitt land i farans och förtviflans stund? Ar det England som splittrar sig? Ar det der, som allmänna fonderna falla? Ar det rädsla för kriget, som griper Stora Britannien, då Whigs äro nwära att ingå i maktutöfningen? Nej, icke alls! England vet hvad Frankrike en gång skall i sin ordning lära: det vet, att Whigs ieke göra revolution, att de medföra samma konservativa intressen, samma garantier för ordningen, freden och en god förvaltning, som Tories. Se der hvarför engelska jorden icke darrar under dem. Nå väl! vi vilja vara Juli-revolutionens Whigs! (Utrop i midten.) Ja! och ännu mer! vi vilja vara den nya demoratiens Whigs, och Whigs för frihetens och menniskoandans framsteg i hela verlden. (Bra! mycket bra! från venstra sidan.) Jag vet att j ansen detta omöjligt; men veten j väl hvad det vill säga? Det vill säga, att j tron, att institutionernas utveckling äro tankespöken! Nej, dessa omöjliga mennisor skola en dag blifva alldeles nödvändiga; och det är derföre jag säger det, innan jag slutar detta långa tal, det är derföre, som jag med hyarje dag aflägsnar mig alltmer ifrån regeringen och som jag helt och hållet närmar mig de konstitutionella oppositionerna, der jag för alltid går att intaga en plats. (Skratt och häftigt sorl från midten; från venstra sidan: mycket bra!) Jag tillägger, att jag med ledsnad skiljer mig ifrån de hederlige män, med hvilka jag någon gång kämpat, och ibland hvilka jag qvarlemnar saknad och uppriktig aktning, för att ställa mig, ända till segrens stund, på princip-oppositionens sida. (Bifall och knot.) Jag säger, M. H., att jag ställer mig i oppositionen, der jag återfinner de grundsatser, som jag bekänt under hela mitt politiska lif, i de inre konstitutionella lagarne och i mitt lands stora yttre angelägenheter. Jag förbehåller mig hlott hvad hvarje redlig man förbehåller sig inom denna kammare: mitt :samvetes oberoende i alla frågor och framför allt i dessa den yttre politiken rörande ämnen, angående hvilka hela mitt lifs studier Hos mig bildat speciella åsigter. Ja! Oppositionen kan räkna i mig en afsina ståndaktigaste och beslutsarnmaste biträden. (Häftigt sorl.) Dessa fortsatta utrop af missnöje säga mig blowt hvad jag vet, det är att det finnes smärtsamma ögonblick, ja kanske åratal att genomgå emellan gamla vänner, som man bedröfvar och nya vänner, som misstro oss, vår oegennytta, vår ståndaktighet. (Från venstra sidan: nej! nej! — Liflig rörelse.) Det finnes uttydningar, insinuationer, kalomnicr, som man måste trotsa. Jag gör det på förhand ; hela mitt lif skall svara derpå. Jag sjelf föraktar att derom spilla ett ord. Hvad bryr jag mig om dessa svärigheter af en politisk ställning. Dessa politiska förhållanden förstoras under sjelfva svårigheterna, då det är samvetet, som bjuder att trotsa dem! Hvad gör det nig hvad man om mig tänker, eller i hvilket led jag strider, hlott jag strider för den sak, som jag bär i mitt hjerta alltifrån det jag tänkt, för den populära saken, för, icke folkets passioner, men dess intressen och dess lagliga rättigheter. Gud och menniskorna skola icke fråga med hvilken och i hvilket led vi stridde: utan för hvad vi hafva stridt. Jag tänker derföre blott på saken, icke på svårigheterna eller på belöningarna; och om det bildar sig, om det finnes ett parti, hvilket på sätt jag sagt, samlar landets, folkets och tidens politiska sanningar, nåväl! det är der som nationen bör finna oss, och historien finna: våra namn! Den svåra dygden, vår tids dygd, det är försakelsen. Nåväl! vi hafva exemplen derpå under våra ögon. Det finnes ett stort ord, ett stort och ädelt rop, som en gång hördes från en af detta lands nationalförsamlingar, vid en af dessa kriser, då en hel nations själ synes lyfta sig öfver sig sjelf och, så att säga, utgjuter sig i enda röst; det är det ropet som J alla können: Må minnet af oss förg ås, blott våra tdeer segra! Ja, detta rop må blifva mitt: politiska lifs fältrop, liksom det är oppositionens. Det är detta som skall sammanhålla oss omkring den stora sak, för hvilken det är härligt att segra, ljuft att lida och ännu skönare att falla. (Från venster: bra, mycket bra!) Jag slutar med några ord. Öfvertygad om att rcseringen alit mer förvillar sig, att dess tanka helt och nållet bedrager sig (sensation); öfvertygad att regeringen aflägsnar sig, dag efter dag, ifrån sina principer och slutsatser, som der af borde härflyta för landets inre väl och yttre kraft; öfvertygad att alla de steg Frankrike tagit sedan 8 år, äro tillbakasteg; öfvertygad att artigheternas tid är förbi.... (bifallsrop från venstra sidan) ochi; att de skulle. vara skadliga, afgifver jag härmed min röst emot adressen, mot den anda, som författat den, emot andan af den regering som mottager den, och som jag skall söka att bekämpa i det flydda, det närvarande och kanhända i framtiden. Olika rörelser, och talet efterföljes af en stark agitation.) STOCKHOLM den 11 Febr. — För Borgholms stad har en byggnadsordning lifvit af Regeringen utfärdad.