blifva styrelse; ty, mine herrar, det finnes en äre
lystnad, högre än personernas: det är idgernas. Der
ärelystnad man hyser för sig sjelf, den vissnar oc
bedrager sig; den ärelystnad man känner hos sit
för att betrygga sitt fosterlands säkerhet och storhet
den byter om namn: hon källas tillgifvenhet, och så
dan är vår! (Ganska bra!)
Ja! j skåden denna opposition här i Frankrike, li-
kasom j sen den uti ett angränsande land. Man har
nyss omnämnt Tories,; är det i England som man
kan åberopa inför eder en opposition af denna be-
skaffenhet, som icke arbetar uppå att fullständigt be-
trygga sitt land i farans och förtviflans stund? Ar
det England som splittrar sig? Ar det der, som all-
männa fonderna falla? Ar det rädsla för kriget, som
griper Stora Britannien, då Whigs äro nwära att ingå
i maktutöfningen? Nej, icke alls! England vet hvad
Frankrike en gång skall i sin ordning lära: det vet,
att Whigs ieke göra revolution, att de medföra sam-
ma konservativa intressen, samma garantier för ord-
ningen, freden och en god förvaltning, som Tories.
Se der hvarför engelska jorden icke darrar under dem.
Nå väl! vi vilja vara Juli-revolutionens Whigs! (Utrop
i midten.)
Ja! och ännu mer! vi vilja vara den nya demo-
ratiens Whigs, och Whigs för frihetens och menni-
skoandans framsteg i hela verlden. (Bra! mycket
bra! från venstra sidan.)
Jag vet att j ansen detta omöjligt; men veten j
väl hvad det vill säga? Det vill säga, att j tron, att
institutionernas utveckling äro tankespöken! Nej,
dessa omöjliga mennisor skola en dag blifva alldeles
nödvändiga; och det är derföre jag säger det, innan
jag slutar detta långa tal, det är derföre, som jag med
hyarje dag aflägsnar mig alltmer ifrån regeringen och
som jag helt och hållet närmar mig de konstitutio-
nella oppositionerna, der jag för alltid går att intaga
en plats. (Skratt och häftigt sorl från midten; från
venstra sidan: mycket bra!)
Jag tillägger, att jag med ledsnad skiljer mig ifrån
de hederlige män, med hvilka jag någon gång käm-
pat, och ibland hvilka jag qvarlemnar saknad och
uppriktig aktning, för att ställa mig, ända till segrens
stund, på princip-oppositionens sida. (Bifall och knot.)
Jag säger, M. H., att jag ställer mig i oppositio-
nen, der jag återfinner de grundsatser, som jag be-
känt under hela mitt politiska lif, i de inre konstitu-
tionella lagarne och i mitt lands stora yttre angelä-
genheter. Jag förbehåller mig hlott hvad hvarje red-
lig man förbehåller sig inom denna kammare: mitt
:samvetes oberoende i alla frågor och framför allt i
dessa den yttre politiken rörande ämnen, angående
hvilka hela mitt lifs studier Hos mig bildat speciella
åsigter.
Ja! Oppositionen kan räkna i mig en afsina stånd-
aktigaste och beslutsarnmaste biträden. (Häftigt sorl.)
Dessa fortsatta utrop af missnöje säga mig blowt
hvad jag vet, det är att det finnes smärtsamma ögon-
blick, ja kanske åratal att genomgå emellan gamla
vänner, som man bedröfvar och nya vänner, som
misstro oss, vår oegennytta, vår ståndaktighet. (Från
venstra sidan: nej! nej! — Liflig rörelse.)
Det finnes uttydningar, insinuationer, kalomnicr,
som man måste trotsa. Jag gör det på förhand ; hela
mitt lif skall svara derpå. Jag sjelf föraktar att der-
om spilla ett ord. Hvad bryr jag mig om dessa svä-
righeter af en politisk ställning. Dessa politiska
förhållanden förstoras under sjelfva svårigheterna, då
det är samvetet, som bjuder att trotsa dem! Hvad gör
det nig hvad man om mig tänker, eller i hvilket led jag
strider, hlott jag strider för den sak, som jag bär i mitt
hjerta alltifrån det jag tänkt, för den populära saken,
för, icke folkets passioner, men dess intressen och dess
lagliga rättigheter. Gud och menniskorna skola icke
fråga med hvilken och i hvilket led vi stridde: utan
för hvad vi hafva stridt. Jag tänker derföre blott på
saken, icke på svårigheterna eller på belöningarna;
och om det bildar sig, om det finnes ett parti, hvilket
på sätt jag sagt, samlar landets, folkets och tidens po-
litiska sanningar, nåväl! det är der som nationen bör
finna oss, och historien finna: våra namn!
Den svåra dygden, vår tids dygd, det är försakelsen.
Nåväl! vi hafva exemplen derpå under våra ögon.
Det finnes ett stort ord, ett stort och ädelt rop, som
en gång hördes från en af detta lands nationalförsam-
lingar, vid en af dessa kriser, då en hel nations själ
synes lyfta sig öfver sig sjelf och, så att säga, utgjuter
sig i enda röst; det är det ropet som J alla können:
Må minnet af oss förg ås, blott våra tdeer segra!
Ja, detta rop må blifva mitt: politiska lifs fältrop,
liksom det är oppositionens. Det är detta som skall
sammanhålla oss omkring den stora sak, för hvilken
det är härligt att segra, ljuft att lida och ännu skö-
nare att falla. (Från venster: bra, mycket bra!)
Jag slutar med några ord. Öfvertygad om att rc-
seringen alit mer förvillar sig, att dess tanka helt och
nållet bedrager sig (sensation); öfvertygad att rege-
ringen aflägsnar sig, dag efter dag, ifrån sina princi-
per och slutsatser, som der af borde härflyta för lan-
dets inre väl och yttre kraft; öfvertygad att alla de
steg Frankrike tagit sedan 8 år, äro tillbakasteg; öf-
vertygad att artigheternas tid är förbi.... (bifallsrop
från venstra sidan) ochi; att de skulle. vara skadliga,
afgifver jag härmed min röst emot adressen, mot den
anda, som författat den, emot andan af den regering
som mottager den, och som jag skall söka att bekämpa
i det flydda, det närvarande och kanhända i framtiden.
Olika rörelser, och talet efterföljes af en stark agitation.)
STOCKHOLM den 11 Febr.
— För Borgholms stad har en byggnadsordning
lifvit af Regeringen utfärdad.