— Dagligt Allehanda i går anför, såsom någo lofvärdt hos den nya justitieministern en af honom tillvägabragt förändring 1 sättet för justitiemålens föredragning. Dervid har förut så tillgått, alt den revisionssekreterare, som föredragi! målet i högsta domstolen, författat en promemoria och lemnat den till justitieminislern, som uppläst den för Konungen, utan att vidare tags kännedom af handlingarna. Den nye justitieministern har deremot utverkat en befallning, att föredraganden i högsta domstolen alltid skall jemte justieministern öfvervara både den enskilda rapporten i Konungens kabinett och den slutliga föredragningen i konseljen, för att vid dessa tillfällen kunna meddela behöfliga upplysningar. Utan tvifvel lemnar denna inrättning mer säkerhet, än den gamla slendrianen, för det nödvändiga vilkoret att konseljen må få besked om det mål, hvaröfver hon skall döma; men en annan fråga är, om den riktigt öfverensstämmer med Grundlagens föreskrifter och med den afsigt Grundlagen genom dessa önskat uppnå. Grundlagen har i allmänhet föreskrifvit och åsyftat att ingen annan må med råd och upplysningar deltaga i konseljen, än den, som lyder under den till Grundlagen hörande ansvarighetslag; Grundlagen har likaledes ( 26) bestämt de personer, som vid justitiemåls föredragning nödvändigt skola i konseljen närvara och sig der yttra, och till detta yttrande hör äfven, enligt 406 S, upplysningars meddelande; och sfutligen stadgar Grundlagen ( 10), att innan ärenderne i stalsrådet föredragas, skola de, genom nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande cecmbetsverk, af den föredragande beredas. Afsigten med dessa föreskrifter kan antagas tvåfaldig: först alt ingen må i konseljen sig yltra eller på dess beslut utöfva inflytande, som icke står 1 rådgilfvareansvarighet — hvarföre Grundlagen ock ( 26) föreskrifvit, icke att revisionssekreterare, utan att två juslitieråder skola justitiemålens föredragning i konseljen öfvervara; för det andra alt ingen må kunna intagas i konseljen, som saknar skicklighet eller vilja att uppfylla sina åligganden. Denna alsigt är på visst sätt tillintetgjord, om: det tillåtes att i konseljen plöja med de personer, som i embetsverken beredt målen, så att föredraganden ej har annat alt göra än att! blolt läsa upp handlingarne eller promemorian, och på alla frågor kan svara, som det heter i Hollberg, spör min hofmester! Vi sätta alls icke i fråga den nya justitieministerns välmenta afsigt med ifrågavarande nya ordning. Men vi tänka derpå, att det nu fattade beslutet uppenbarar en riktning derhän, att konseljen skulle öfverlemna det egentliga arbetet med ärenderna åt embetsverken, hvarigenom äfven det egentliga ansvaret flyttades från ministrarne. Ty om denna regime utvidgas derhän, att de auktoriteter, som beredt ärendet, äfven måste skicka ett ombud till konseljen, för att ler förbjelpa saken till dess sista handläggning, hvad återstår då för konseljens ansvarige föredrasande att veta eller göra?