— Dagligt Allehanda i går anför, såsom någo
lofvärdt hos den nya justitieministern en af ho-
nom tillvägabragt förändring 1 sättet för justitie-
målens föredragning. Dervid har förut så till-
gått, alt den revisionssekreterare, som föredragi!
målet i högsta domstolen, författat en promemo-
ria och lemnat den till justitieminislern, som
uppläst den för Konungen, utan att vidare tags
kännedom af handlingarna. Den nye justitiemi-
nistern har deremot utverkat en befallning, att
föredraganden i högsta domstolen alltid skall jemte
justieministern öfvervara både den enskilda rap-
porten i Konungens kabinett och den slutliga fö-
redragningen i konseljen, för att vid dessa till-
fällen kunna meddela behöfliga upplysningar.
Utan tvifvel lemnar denna inrättning mer sä-
kerhet, än den gamla slendrianen, för det nödvän-
diga vilkoret att konseljen må få besked om det
mål, hvaröfver hon skall döma; men en annan
fråga är, om den riktigt öfverensstämmer med
Grundlagens föreskrifter och med den afsigt Grund-
lagen genom dessa önskat uppnå. Grundlagen
har i allmänhet föreskrifvit och åsyftat att ingen
annan må med råd och upplysningar deltaga i
konseljen, än den, som lyder under den till Grund-
lagen hörande ansvarighetslag; Grundlagen har li-
kaledes ( 26) bestämt de personer, som vid ju-
stitiemåls föredragning nödvändigt skola i kon-
seljen närvara och sig der yttra, och till detta
yttrande hör äfven, enligt 406 S, upplysningars
meddelande; och sfutligen stadgar Grundlagen (
10), att innan ärenderne i stalsrådet föredragas,
skola de, genom nödiga upplysningars inhemtan-
de från vederbörande cecmbetsverk, af den före-
dragande beredas. Afsigten med dessa föreskrifter
kan antagas tvåfaldig: först alt ingen må i konseljen
sig yltra eller på dess beslut utöfva inflytande,
som icke står 1 rådgilfvareansvarighet — hvarföre
Grundlagen ock ( 26) föreskrifvit, icke att revi-
sionssekreterare, utan att två juslitieråder skola
justitiemålens föredragning i konseljen öfvervara;
för det andra alt ingen må kunna intagas i kon-
seljen, som saknar skicklighet eller vilja att upp-
fylla sina åligganden. Denna alsigt är på visst
sätt tillintetgjord, om: det tillåtes att i konsel-
jen plöja med de personer, som i embetsverken
beredt målen, så att föredraganden ej har annat
alt göra än att! blolt läsa upp handlingarne el-
ler promemorian, och på alla frågor kan svara,
som det heter i Hollberg, spör min hofmester!
Vi sätta alls icke i fråga den nya justitiemini-
sterns välmenta afsigt med ifrågavarande nya ord-
ning. Men vi tänka derpå, att det nu fattade
beslutet uppenbarar en riktning derhän, att kon-
seljen skulle öfverlemna det egentliga arbetet
med ärenderna åt embetsverken, hvarigenom äf-
ven det egentliga ansvaret flyttades från mini-
strarne. Ty om denna regime utvidgas derhän,
att de auktoriteter, som beredt ärendet, äfven
måste skicka ett ombud till konseljen, för att
ler förbjelpa saken till dess sista handläggning,
hvad återstår då för konseljens ansvarige föredra-
sande att veta eller göra?