Af transperenter syntes en i en fönsterluft vi Drottninggatan, föreställande Svenska och Norsk: vapnen med motto:Ordnung regiert dice Wel (herr grosshandlar Möllers valspråk vid tysk: soircerna); en mindre vid Malmskillnadsgatan mer Konungens namnehiffer i kulörer. På 2 å 3 an ;dra ställen, såsom i ett hus nära Hammarby tul och i ett dito i Storkyrkobrinken 2 tr. upp så; man äfven samma namncehiffer i väl eklärerad kronzlas, i fönstret; på sednare stället met en underskrift af verser, som dock bestodo a för lin stil, för att kunna läsas nere på gatan På näringsstället Tre Prinsar vid Kornhami var anbragt namnet Carl Johan i ena rutan röd kulör och i den andra inskriften: Gud me Dig! Jag såg din kröning. 1 himlen får Du Dö belöning. I professor Byströms atelier var ct tempel af marmor uppställt i ett fönster sam derinvid byster hållande ljus i händerna. Anblicken af upplysningen var på det hela ef fektfull, och det enda man kan anmärka såsom Pristfälliet i tillställningen var, att lamporna pi de publika byggnaderna tändes så tidigt, att er stor del, såsom pyramiderna å Myntet, mareschallerna vid Myntgatan, namnehifret å Riddarholmer m. m. till stor del voro utbrunna, då den kungliga processionen anlände. Tatrika folksamlingar voro ute för att se pi grann!åten, men det har icke försports att någrö oordningar eller stölder passerade. Omkring och efter de kungliga vagnarne följde ett antal ungdom nästan hela vägen, som med sina späda röster ropade hurra, hvari äfven mer eller. mindre talrika grupper af de kringstående här och dei instämnde. Närmare midnatten, då de fleste öfrige sålt bem, voro ännu en mängd sjömän och yngre personer af den arbetande klassen församlade på Stortorget och muntrade sig der, dock utan några excesser. Endast allehanda små upptåg, skratt och hurrningar vankades, hvilka sednare i synnerhet voro lifliga vid ett tillfälle, då en af hopen höjde upp en fylld bränvinsbutelj Öfverhbufvud kan man således säga, att högtiden ute aflopp ganska tyst och anständigt. Flertale! af de promenerande gjorde ett slag omkring på de förnämsta platserna och gingo sedan hem. Gatornas förfärliga smuts och det något töckniga vädret var också ej inbjudande för en långvarig vistelse i fria luften. Spe taklet, hvartill biljetter blifvit, dels genom hr Öfverståthållaren, dels genom direktionen utdelade till embetsmännen inom borgerskapets serskilda klasser, m. m., var rätt lyckadt. Salongen presenterade en högst clegant anblick, emedan de ficsta platserna på amfiteatern samt hela den främsta bänkraden i alla loger voro intagna a! högt:dsklädda damer. Vi hafva förut nämnt programinets innehåll. Andra akten af Ferdinand Cortez har ett lysande sceneri med baletter, Mlle Lind uppträdde i Amazilis, hr Lindström i Ferdinand Cortezs, hr Gönther i Telascos och hr F. Kinmanson i Moralez) roll och utförde väl sina partier. Mest behagade dock det sista stycket, nationaldivertissementet, hvars återuppförande troligen kommer att gifva många fulla hus. Alla teatersujetterne voro här samlade i drägter af olika provinser och klasser, och Konungens byst stod midt på scenen, som föreställde en skog. Efter en hymn i chör, uppfördes lekar och nationaldansar och vidare alsjöngos kupletter på nationaimelodier, af hr F. Kinmanson såsom skånsk bonde, på tonen af Neckens prlska; hr Söderberg såsom Lapp, på mel. Spring min snälla ren —; hr Dannström såsom Norrman, melodien Det holdtes ting i Opsloe by,; hr Gänther såsom soldat; brr Habicht och Kinmanson såsom en bergsman och en sjöman; mille Lind såsom Wingåkersflicka melodien O Wermland, Du skönan etc. derefter gemensam kör omkring bysten och slutligen gamla folksången solo af mamsell Lind. Flere af dessa melodiers utförande helsades med de lifligaste bravorop, och af herrar Strandberg, Giänther och mamsell Lind begärdes da capo. Mamsell Linds sång var i synnerhet verkligen förtjusande, och Vingåkers-flickans anspråkslösa drägt klädde henne utmärkt väl. — Såsom ett litet mankemang af publiken kan måhända anmärkas, att då orkestern, efter sångens slut, åter spelade folksången tutti och sedermera fanfarer följde derpå, såsom ett tecken till hurrarop, endast fem å sex röster från stående parterren och två å tre från raderna deruti instämma; men detta blir troligen repareradt de följande aftnarna. i Högtiden kan således i flera afseenden kallas både lyckad och vacker. Det enda som nu ålerstår alt önska, är, att man icke på ett visst håll må envisäs att vilja exploitera densamma såsom något politiskt kapital att draga vexel på för det kommande. Detta, hvarmed en början tycks vara gjord i vissa programmer, skulle innefatta ett stort misstag; ty om det tillåtes oss att i få ord sammanfatta den rätta betydelsen af den hyllning, som vid tillfället visades den åldrige Regenten, eller om man t. ex. velat uttrycka den allmänna meningen deral genom en transparent med inskrift, så hade denna sannolikt mest träffande kunnat blifva: För. DE. ATTATIO: i IcKe. DE. TJUGUFEM. ÅREN. — En serskild, bland de mest bötydelsefulla af de byllningar och artigheter, som i går visades H. M. Konungen, är att en Kejserlig Rysk Amiral, vid namn Heyden, i går, middag anlände till hufvudstaden, skickad såsorma serskildt sändebud — Km